Hur länge ska man behöva vänta?

Jaja, lugna er, en i taget! Jag förstår att saknaden och längtan är enorm. Men om ni bara ställer er i en - något så när - ordnad formation så ska ni se att det löser sig. Alla ska få svar på sina frågor.
Om de inte är allt för privata eller dumma förstås. Finns det inga dumma frågor säger ni? OK, men då hittar jag kanske en annan anledning till varför jag inte svarar.

Oj, det var visst inte så många som väntat, trots allt. Vaknade precis ur min dröm :-)

Vissa dagar är det nära. Jag tänker på saker som jag vill skriva om och planerar för ett inlägg lite senare. När jag kommer hem. När jag får tid över. När jag får lust. I sista änden känns det inte tillräckligt lustfyllt i alla fall så det blir inget av det.

Jag kan bli lite mörkrädd av att jag inte längre längtar efter att skriva, det har jag ju alltid gjort innan. Då tänder jag små ljuspunkter i form av förklaringar och anledningar och blir lugn igen. Det kommer. Så småningom.

För tillfället så är det som vanligt. Fullt upp. Sitter bland annat med en gräslig värk mellan skulderbladen och troligen en tennisarmbåge. Jag som inte spelat tennis sedan tidiga barnaår. Inte ens badminton har det blivit. Men ont har jag haft ett bra tag nu och jag vet precis vad det beror på. Sånt jag inte kan undvika.

Det som sitter mellan skuldrorna kom igår efter ihärdigt takläggande. Minns ni det som skulle bli min skrivarlya? Där finns det numera tegel på taket. Pålagt i strålande sol. Det blir några kilo burna då. Träningsvärken är mer än välkommen men inte denna.

Så, idag ska jag inte göra ett jota. Sola och vila, bara. Kanske en sväng med övningskörningsdöttrarna, men inget fysiskt ansträngande. Nån som vill komma och massera? Det hade uppskattats :-)

 skrivande; bloggande