Om mina barn kommer att behöva gå igenom arbetslöshetsperioder i sitt liv (vilket väl är troligt någon gång per skalle som världen ser ut...) så ska jag hellre gnaga mig mätt på de ramar jag inte har än att de ska behöva bli telefonförsäljare. Då ska jag ta hand om er, skydda er från detta. Jag lovar, kära barn.
Hur kan man klara av att sitta och trakassera folk hela dagarna som - de flesta - gör??? Hemma är det oftast lugnt men på jobbet... Jag känner redan när jag ska trycka på svara-knappen vad som är på gång. Tummen drar sig för att ens nudda vid gröna luren men jag tvingar ned den. Taggarna utåt och beredd på avsnoppning.
Jojemensan, visst är det en skåning som ringer igen. Ligger alla callcenters i Skåne eller är det bara sörlänningar som kan övertalas till att sätta ned arslet på en sån stol? Apappapapp. Stopp och belägg! Jag har inget emot vare sig Skåne eller skånska, bara så ni vet. Jag har ju faktiskt bott där och flera av mina vänner befinner sig i detta vackra landskap. Men... det är väldigt ofta en skånsk röst som presenterar sig lite lagom klämkäckt.
"Hej, jag heter blabla och ringer från BLABLABLA. Jag söker den som har hand om "..." (Här kan man sätta in valfritt substantiv, exempelvis telefoni, kontorsmaterial, marknadsföring.)
Jag: "Vad gäller det?"
blabla: "Är det du som är ansvarig?"
Jag: "Vad gäller det?"
blabla: "Jag skulle vilja berätta om/erbjuda er "..." (Här kan man sätta in valfritt superlativ; exempelvis bästa, snabbaste, billigaste...)
Jag: "Vi är inte intresserade."
blabla: "Men det kan du ju inte veta, jag har ju inte berättat allt än."
Jag: "Jo, eftersom jag vet att jag inte är intresserad av vad det än är så behöver du inte berätta.
Det sparar både din och min tid. Tack." Och ungefär där - ev lite tidigare - blir tummen villig igen och klickar bort störaren.
Andra gånger är det nåt katalogbolag som bara ska kolla så alla uppgifter stämmer inför det nya året.
Jag: "Stämmer för vadå?"
blabla: "Ja, ni har ju varit med i vårt register och jag hoppas ni vill fortsätta med det."
Jag: "Kostar det nåt?"
blabla: "Ja, "..." (Här kan man sätta in valfri hutlös summa)
Jag: "Då har vi INTE varit med i ert register!"
blabla: "Jo, men det ser jag här. Ni har betalat "..."
Jag: "Vi har aldrig betalat för något sånt någonstans så det kan inte stämma..."
Här väljer jag att lägga på för att vila hjärtat som dunkar som en stånghammare och för att inte säga nåt dumt. Har iofs hänt att de ringt under pms-veckan och då...
telefonförsäljare, NIX, störande moment
Hahaha och, ja nu har jag ju inget företag, men hemma hos mig, då är det mest Stockholmare som ringer om erbjudanden :-)
SvaraRaderaJa fy sjutton!
SvaraRaderaMan smilar upp sig med ett riktigt stort falskt leende innan man svara för att åtminstonde försöka låta lite vänlig när man så snabbt som möjligt avspisar dem :-)
Måste ändå säga heder åt de telefonförsäljare som förstår vad ett "Nej tack,vi är inte intresserade" betyder. De som inte gör det...
Här är det för tillfället mest göteborgare som ringer :-)
Och telefonförsäljare är ett av de två "yrken" vi sagt till våra barn att de inte ska tänka på i huvudtaget.
Det kanske är så att de inte får ringa inom närområdet? Risken att nån hittar dem och vill hämnas är nog för stor då :-)
SvaraRaderaja fy såna jobb skulle jag aldrig ta eller tvinga någon annan att ta..
SvaraRaderaHej Bitte! Tack för dina värmande och stödjande ord angående min Dotters Rhodosresa! Vilken vecka är du där? (ler)
SvaraRaderaJag är också glad om mina barn inte blir tlefonförsäljare, min Dotter har faktiskt "prövat på" men hon var klok nog att gå tillbaka till sitt gamla jobb och sälja Hamburgare till föräldrar med tjocka barn! Hon är underbar min Dotter hon vägrar att erbjuda plusmenyer till familjer där ungarna är tjockare än sina förädlrar...min uppfostran har lyckats!
När telefonförsäljare ringer mig så ber jag alltid om hemtelefonnummer så jag kan ringa upp när jag ätit färdigt, konstigt nog så har de aldrig velat lämna ute det!!!!
Ha en fin dag!
kram ifrån Oumberlige Peter!