Inte bara jag

Monstermalla har bevisat - det jag redan visste - jag är inte den enda som känner så här.
Inte alltid. Men ofta. Av olika anledningar. Ibland blir jag så trött. På begreppet festa. Supa och bete sig. "Tycka om" människor som aldrig skulle ge dig ens en blick i vardagen. Fast där går min gräns numera. Jag kramas inte om jag inte menar nåt med det. Undviker ögonkontakt med dem som ser ut som att de struntar i det. De som "saaaknar mig sååå mycket och vill att vi ska ses..." Jo, men visst.

Falskhet. Detta ormens kännetecken. Kan inte, vill inte. Låt mig vara.

Visst kan jag också festa och ha roligt. Ibland. Inte alltid. Men ofta. När jag är på humör.

Det är jag inte riktigt nu. Men det är bara som det är. Av olika anledningar. Det man har med sig i ryggsäcken är svårt att bli av med. Ibland är det tyngre att bära. Ibland känns det inte alls. Som livet i stort. Varken mer eller mindre.

Party on! When it feels right :-)