Familjen Störig anländer till vår lugna - och hittills relativt tysta - camping. De är 5-6 stycken men låter som 50-60. Lågt räknat.
Familjen består av Morfar Stormage, mamma Höglåta, pappa Vetinget och mormor Virrelisa. Barnen heter Hella, Oskarp och Kass-Per.
Tyvärr fick de inte någon plats på Ullareds camping. Skitsynd tycker alla vi som hör när detta berättas för de närmaste campinggrannarna (dvs 150-200 personer). Längre bort än så färdas inte deras ljuvliga stämmor.
Morfar Stormage får hjälp att hitta elstolpen och stoppa i kontakten eftersom hans färdriktningsvisare (=mage) tar emot. Lilla Hella - som troligtvis är van att få som hon vill - skriker i högan sky när något går henne emot. Mamma Höglåta och mormor Virrelisa går tidigt till säng för de ska på shoppingrunda dagen efter. Lugnet börjar återkomma...
Då! Vad är detta? En hund som morrar? Nääääädå, någon av familjen Störigs manliga medlemmar ligger i förtältet och drar timmerstockar. *suck*
Så fortsätter det...
Idag har de lyckligtvis lämnat området igen. Ingen unge från hell som skriker och gnäller hela tiden, ingen Stormage som bräker sina ramsor... Man kan höra regnet slå mot taket, fiskmåsar skräna och en och annan sparkcykel som rasslar förbi. Ljuvligt!
Hur kommer det sig att vissa människor inte har minsta känsla för andra människor och sitt eget beteende?
Ullared; semester, camping
Ah, du skriver så himla bra Bitte! Trots att jag förstår precis hur jäkliga de här grannarna var, och hur störda och griniga ni var på dem så berättar du med sådan knorr och med en massa humor. Tummen upp! :o)
SvaraRadera