Pliffplaffpluff! Kabang!

Helt plötsligt så känns det så. Ja, när jag tänker på att skriva. Alltså, skriva på riktigt. Inte bara så där som jag gör nu. Just nu, då. Precis. Inte om bara en mening eller så, när det kanske eventuellt smyger sig in mening i meningen.

Jag tror att jag kanske har fått tillbaka lite lust. Det sprakar lite lätt i de dammiga hörnen av hjärnan. Kanske tar sig gnistan?

Det känns inte bara jobbigt när jag tänker "blogga?" Det känns litelitelite kul och lockande också. Kanske kan jag slita mig från allt annat som ska göras och slänga mig över datorn (utan att ens ta av skinnbrallorna) när jag kommer hem från hojrundorna. Det är ju nämligen de som är viktiga nu. Så länge vädret är som nu, alldeles alldeles mc-aktigt, då måste man bara köööööööra.

Premiärkörde till jobbet idag. Motorväg. Jojo, vad gör man? Har väl inte direkt lust att köra omvägar vid den tiden på morgonen. 30 minuters resa istället för 70 (som bussen tar) kan jag nog leva med ytterligare några gånger innan hösten tar sitt grepp :-)

Perfekt att börja jobba mitt i veckan efter semestern, förresten. Bra val av mig eller hur? Nu är det liksom redan helg!

På frågan från en av döttrarna vad vi ska göra i helgen svarade jag "inget speciellt". Fick genast påbackning från maken.

Vi ska rensa/plocka undan saker som bara ställts av på fabriken (vi ville ha semester på riktigt). Många saker blir det när man rensar lägenhet med tillhörande vind... Vissa saker är från farmor och farfar, spännande brev och annat som jag gärna vill kika på. Det ska på ett håll. Andra kartonger ska sorteras upp och ev skickas ut på annons. Eller så... Kanske ordna en loppis här hemma? Finns mycket som andra är intresserade av, tror jag. Gardiner från 70-talet, Rörstrandsporslin, lustiga lampor och annat smått och gott. Retro så det smäller om det ;-)

Men nu var det ju den "sysslolösa" helgen det gällde... Jomenvisst, jobba lite? Lite... Hmmm... jag vet vilka högar det finns. Det blir inte lite jobba, inte.

Se'n är det den där matplaneringen också. Lika bra att köra igång innan skolstart och allt landar som en bomb. Fotbollsträningarna drar igång nästa vecka så ja, det är dags. Ska varda'n fungera krävs planering. Rättning i leden!

Sen är det en sak som jag känner lite magdarrningar inför. Jag har lagt en hög med plastkort på ett jättebra ställe. Ett sånt där som man kommer på när man tömmer sin plånbok inför utlandsresan och sedan meddelar de 3-4 personerna i närheten; "Nu lägger jag allt detta här istället för där jag brukar. Kommer ni ihåg det ifall jag undrar?"

Vadå ifall? Det finns ju liksom inte. Jag har glömt både var jag la högen och vilka som var där när jag gjorde det. Och ingen av kandidaterna minns heller.

Jahapp, så var den helgen alldeles slut också då. Innan den ens påbörjats.

FJR1300, mc, motorcykel, retroprylar, loppis

Mer än halva är bakom mig, vad fasiken hände?

Torsdagen den 3 januari hade jag fått för mig att skriva ett inlägg. Ja, kan ni tänka er? Då var jag minsann flitig och trodde att jag så skulle kunna förbli. Jojo. Mycket skulle ske.

Vad har då hänt sedan dess?
Förutom att det just idag är precis 3 månader sedan mitt förra inlägg? Inte så flitig längre, alltså...

Mina (önske)mål gällde bl a detta:

T r ä n i n g e n
"120 st gympass under året. Då har jag räknat bort eventuella lata semesterveckor också. Utöver det så ska jag fixa 140 st promenader eller pass på cykel. Det blir till att föra träningsdagbok, tror jag. Förhoppningsvis kommer jag igång så pass de närmaste veckorna så jag kostar på mig ett gymkort också..."

Visst började det bra, med träningsdagbok och allt. OCH gymkort. Niemas problemas. Gymmade flera gånger i veckan och började se resultat. Promenader och cykling brände en del.

Men... sen kom den O m v ä l v a n d e   f ö r ä n d r i n g e n 
jag var sugen på. Nytt jobb i februari. Trivs kanon med både jobbarkompisar och arbetsuppgifter. Men... Resorna. 12 mil istället för 600 meter. Det tär på den taskigt tilltagna dygnstiden. Har absolut ingen aning om hur många pass det blev, bara att de blev färre. Och färre.

Så kom våren och med den var det dags att ta tag i M C - k o r t e t
Ännu mindre tid till träning, nu var jag ju tvungen att övningsköra och plugga teori också. 21 april satt jag på hojen och skulle ta mina första gummimeter. Jag lipade som ett litet barn, skrajsen för att släppa iväg mig själv.

1 juli och ca 180 mil senare körde jag upp. Utan några som helst problem. "Du har kört en hel del, va?" frågade inspektören när vi hade kört allt. Då sträckte jag på mig och höll på att börja lipa igen :-)

Det var helt klart en av de lyckligaste (och mest overkliga) dagarna i mitt liv! 3 veckor senare bytte jag bort min lilla söta Suzuki 800 mot en Yamaha FJR1300. Lite mer klös i den ;-)

H u s e t / h e m m e t

Har inte blivit mycket gjort där, inte... Förutom målat resten av altangolvet och verandan som var i stort behov av ny färg. Tack för hjälpen med det :-)

F a m i l j e n / v ä n n e r

"Vara snäll(are) mot mina närmaste och ta mig tid att njuta av att jag har dem. Vara en fortsatt bra vän åt de som förtjänar det :-)
Dissa resten FULLSTÄNDIGT eftersom de pga sitt eget handlande inte får plats i mitt liv."

 

Detta tror jag faktiskt jag grejat rätt OK, speciellt det sista. Dåliga vibbar går bort, fetbort! Som någon lite yngre eventuellt skulle säga... Dessutom har jag träffat på en massa nya, trevliga människor som gärna får fylla det utrymmet istället.

B l o g g a n d e t / s k r i v a n d e t

"Kanske ett mål på minst 130 gillare på Facebook?"Jomenvisst, det är nära men inte uppnått. Inte alls konstigt, vem vill gilla nåt som är nästan totalt utdött? Kanske, om jag nu kommer igång igen, att det går att köra förbi den siffran till och med?

T a t u e r i n g

"Vill ha en tatuering till och det känns som att det skulle passa i år, får se om det finns tid och pengar till det."Ja, vi får väl se ;-)

 



 

 

 



Ge upp lite, kanske?

Det går inte. Jag fixar inte att skriva inlägg så mycket som jag vill. Framförallt inte så bra som jag vill. Intressant vore ju inte så dumt heller. Men vem bryr sig? Egentligen?

Jag vet att det kanske inte är så viktigt. Varken att skriva eller läsa. Men... jag vill ju!

Har en fundering att kanske köra lite kortare uppdateringar via Facebooksidan istället. Ett tag. Då blir det av. Tror jag. Jo, det blir det.

Just nu så är det prio på mc-kortet som ska bärgas innan juli, tänkte jag. Plus att det har hänt saker i livet som får mig att känna mig släppt från femtionde våningen. Rätt ner, utan fallskärm. Alldeles för fort. Kan man förresten släppas i lagom fart på det viset? Nej, men jag trodde jag var förberedd. Trodde jag hade mer tid att vänja mig. Så blev det inte.

Står med hakan tappad och tårarna trillandes. Vet att det är bäst, det kommer att bli bra. Fast svårt.

Som sagt, det är mycket nu.

Så, till er som är det minsta intresserade - och inte redan gillat min sida - gör det! Jag kör där ett tag :-)
https://www.facebook.com/Volymochstyrka

Njut av livet så länge det varar!

Sopigt nervöööööös

Tidig morgon trots att det är lördag...
Två döttrar som skulle iväg till Taberg och köra folkrace (även en svärson), en son som skulle med och meka åt dem. En make som skulle till Föreberg och vara teknisk chef på crosskarten. Plus en trevlig kille till som befann sig i huset och skulle till samma ställe :-)
Min tanke var att sova till sisådär klockan sju. Det hade ju varit skönt. Men nä, det gick ju inte. Inte bara för att de inte var jättetysta, jag kunde helt enkelt inte somna om.

OK, tänkte jag då. Desto tidigare kan jag komma igång med skräpfraktandet. Bra!
Nähäpp! Inte var det några kommungubbar som masat sig till Åker vid 7 inte. Det fick bli slapp i soffan och kaffe istället.

Nu visar klockan nästan åtta och gul som guld går solen ner och det är precis lika tomt på folk. Lite suck där, faktiskt. Frukost ska stekas och sen ska jag väcka mina små hemmavarande hjälpbärare. Se'n borde de väl ha masat sig hit, skräpgubbarna och tanterna?

En bråkdel av det som ska hivas iväg...

 I eftermiddag blir det först nagelfix och efter det... Hjäääälp! Premiärtestning av hojen... Hur kan jag vara så himla nervös för det? Hur ska jag då klara att köra "på riktigt"?

Schemat under min intensivkursvecka är inte nådigt kan jag säga. Det hade varit tufft att klara på fem dagar och nu är det bara fyra... 240 minuters körning/dag i 4 dagar, plus 270 minuter Risktvåan en av dem... Jiiiisses. Kommer att vara som en sleta efteråt!

Och nu ser det bättre ut! Tackar grannarna för hjälpen :-)

Återkommer med rapport från den eventuella mc-körningen...

mc-kort, sopsortering, återvinning, skräp

Värsta skräckfilmen!

Fattar ni hur jag hade skuttat upp i taket på den hyrda bilen om det nu hade suttit någon bältad där bak? Halv sju en morgon på landet. Ensam färd mot Göteborg planerad. Det ska inte sitta någon där bakom mig!

Vi (jag och några nästan lika knasiga andra...) hade faktiskt en liten diskussion om det förra veckan, i en annan hyrd bil. Fråga mig inte om orsaken till att vi kom in på ämnet. Eller för den delen; om hur vi kom in på några ämnen överhuvudtaget. Ni vill inte veta :-)

I alla fall... Av någon outgrundlig anledning började vi diskutera hur det skulle tas emot om någon helt enkelt stannar kvar bak i bilen. Åker med nästa hyrare till okänd destination. Som en sånt där gosedjur som barnen får i uppdrag av skolan att ta med sig hem och sedan skriva dagbok om vad de gjort.

Tänk vilka historier det skulle kunna bli!

Vi såg faktiskt en massa möjligheter i detta. Film, TV-såpa, kanske en artikelserie eller blogg? Eventuellt skulle inte alla uppskatta sällskapet. Mest för att de planerat att åka på egen hand. Sitta och sjunga med i alla låtar som spelas, kanske peta näsan i lugn och ro. Sånt där man gör under ensamma bilfärder. Eller? 

Kanske skulle det köra ihop sig för såna som eventuellt hade fått med sig fel fru/make också. Vi har inte vidareutvecklat saken men jag kom att tänka på mig när jag fick morgonens viktiga information.

"Ingen bältad bak"

Tack för det.

Jag rullar vidare

Min blogg och jag, vi har ett distansförhållande för tillfället. 

Bloggen sparkar till mig ibland, viskar "det där kan du skriva om". Jomenvisst, det känns alldeles rätt och riktigt. Just då.

Sen kommer det saker emellan.

Det kan vara t ex trötthet, leda, viktigare saker (?), Wordfeud. Eller kanske ren och skär glömska?

Vad var det nu igen som jag tyckte att jag skulle ta mig tid att upplysa världen om? Hmmm...

Tröttheten denna veckan började jag med att skylla på sommartiden. Joooodå, när man blir lite äldre så blir man lite känsligare för sånt. Det är inte bara att ta en timme och kasta bort på det där viset! Jag menar, om jag går upp vid 5-snåret i vanliga fall så är ju klockan helt plötsligt bara 4. Fattar ni?

Man behöver vara betydligt yngre för att orka med att det är två timmar till sex.

Efter att det härliga munsåret från hell satt sin prägel på min överläpp och jag började känna av huvudvärk och ögonsvid från samma ställe så insåg jag att det hade inte bara med den timmen att göra. Det är nån slags bihåleinflammation fast utan inflammation och utan snor. Bara med samma ONT. Ingen träning denna veckan, alltså. Jag är glad att jag vaknat i tid till att stiga av bussen, inte illa eller hur? 

Idag känns det bättre så det blev en morgonrunda i skogen. Med ett beslut om att stiga upp en halvtimme tidigare varje morgon och ut och gå :-) Så det där med timmar hit och dit, det kan man deala med, trots allt.

Har ni sett att nya Biltema-katalogen kommit? Jag tog tag i den med ett konstaterande om "i år är den tjockare än nånsin, vad är det nu de utökat med?" Gissa vilken sida jag fick upp? Rollator!?! Jo, jag kan tänka mig att det är evighetsmalande i arbetsterapeutkvarnar för att få ut en emellanåt, så; varför inte?

Biltema - hittar du det inte där finns det inte. 

Det jag skulle ha finns alltså inte... Nämligen detta:

Tur att det fanns på andra ställen för nu är det dags! Intensivkurs bokad och semester sökt *darrar*

övningskörning MC, väst övningskörning, rollatot, Biltemakatalogen

Vindlande höjder

17 år har vi bott här, tiden går... Brist på förrådsutrymme har det varit gott om. Huset är ju inte byggt för att hysa en familj på sju. Vi var i och för sig bara fem då men ändå. Förvaring har saknats hela tiden. Vinden har blivit sorgehålet där allt bara slängts upp (för att bli av med det...)
Gissa hur många gånger jag svurit över borttappade Luciaklänningar, tärnljus och påsk- och julpynt. Mer än en, kan jag säga!
Nu har vi ju grejat lite med garderober o dyl så det har blivit bättre. Dock inte bra nog.

Eftersom det nu var dags att fixa till ny/utökad ventilation så passar det alldeles utmärkt att försöka fixa till lite avställningsytor. Golv är inte dumt alls :-)
Även om vi tycker att vi har rensat både vår och höst varenda år när det är containerdags i byn så är det en massa kvar... Trist men sant. Rensa rensa rensa...
Det blir etappvis. Ner - ut eller in på "skräprummet" så länge. Om tre veckor försvinner det från tomten!

Bara en liten del av röjbehovet

Ser inte direkt fram emot att ta ned mangeln genom luckan

Eftermidda'n ägnades åt att släpa (och vissa var verkligen slääääpa) upp spånskivor och reglar. Fattar ni hur tungt det blir när man ska ha upp det genom en lucka i taket? Tillräckligt för att kunna skippa gymmandet, kan jag lova. Mina vader var redan hemska efter fredagsträningen, inte blev det bättre av klättrandet på stege upp och ner. Eller jo, det blev det ju. Träningsvärken, den sköna, den utökades.

Så pass pensionär kände jag mig som så att jag satt framför Bingolottosändningen en stund. Då förstår ni, va? Övergick till SOA innan sovdags istället. När man ligger still kan man ju låtsas att man är en tuff MC-brutta istället för en stapplande gammeltacka.


vindsröjning, byggande