Inget ljus i mörkret

Jodå, jag gjorde det! Klockan klämtade vid 5.00 och jag kom upp. Jag var så ordentlig igår och fixade fram kläder och laddade kaffebryggaren så det bara skulle vara att knäppa på den när jag kom tillbaka.

Brydde mig inte ens om att känna efter hur ljuvligt varma och goa pälsbollarna som låg i min säng var. Ja, svartingarna, alltså. De är fortfarande så små att de inte märks i sängen. mer än att de alstrar lite värme om de kryper intill.

Upp och på med kläderna. Igång med RunKeepern så jag kan hålla kolla på min lilla utmaning. Bäst att låsa om alla mina dyrbarheter som ännu ligger och sover, tänkte jag och försökte hitta nyckelhålet.

Visst ja, pannlampan måste jag ju ha! In igen. Och nej, inte låg den där den brukar... Jag såg den senast igår så jag trodde jag skulle klara att hitta den idag också, men icke. Någon hade använt den och så hade den hamnat nån annanstans. Ovanligt. Eller inte.

Lite motgångar skulle inte stoppa mig. Mörker är bara ett tillstånd, övertygade jag mig själv om.

Det ser mörkt ut...

Det var nog rätt halt för inte ens den timmerbil jag mötte på hemvägen blåste på som vanligt. Annars är det full speta genom byn och hela vägen till Klevshult, minsann. Chauffören kanske var lite måndagstrött? Borde de vara oftare i så fall! 

Det funkade rätt bra trots allt mörker. Jag fick ihop ca 3,7 km. Nu ska jag "bara" hålla tempot uppe och köra resterande mornar denna veckan.

Förfrukost i väntan på den riktiga