Om du inte är beredd att rensa tårkanalerna för 4 år framåt, vill säga... Jag tror aldrig jag lipat så mycket till en bok i hela mitt liv...Jag är ju rätt lättrörd vad gäller filmer men en bok?
Egentligen var jag väl inte så där väldans imponerad av den som helhet men som sagt, den rensade ut en del. Läste den sista delen gråtandes i över en timme. Ungarna undrade vad det var med deras gamla mamma. Hur förklarar man det? Blödig, bara.
Annars trillar livet på, liksom de tårar som föll igår. Tränar, lagar mat, småbloggar och tar promenader. En helg i vanlighetens tecken. Förutom att det oftare och oftare avfolkas på kvällarna. Tomt är vad det är.
En som flyttat hemifrån, två som helt plötsligt snor bilen och är borta halva nätterna, en som drar till fjälls och så har vi lillan som emellanåt ser till att vi slipper ensamheten. När hon har tid. Om.
Idag fick jag umgås med de äldsta döttrarna under promenaden i alla fall. Tur att de är lika långbenta som en annan så vi kan stövla på i samma goda takt alla tre. Då behöver inte 8-kilometaren ta mer än dryga timmen trots att moderns vinterstövlar åkt till fjällen med en annan dotter. Halka runt i skogssnön är väl ungefär som att trampa på i gunggungdojorna annars :-)
Solen skiner och det är nog bud på en kaffe utomhus. Man kan alltid blunda och låtsas att det är vår!
Passar på att tipsa om Matbiten som minsann fyller hela 2 år idag, kika gärna in och få - förhoppningsvis - lite inspiration!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!