Inatt var jag tvungen att styra upp ett arrangemang i Skillingaryd. Föreningen som skulle anordna konserten med Ozzy Osborne skötte sig helt enkelt inte. Som fladdrande nattfjärilar flög de omkring. Vilsna utan en ledare. Jag är inte alls engagerad i den här föreningen annars (beroende på att den de ser som sin ledare inte är någon jag tror på) men nu kände jag att jag var tvungen att ta mitt ansvar och föra dem rätt. Tala om vad de skulle göra, peka med hela handen. Stackars vilsna själar.
Jag löste det galant (vad annars???) så allt flöt på. Jag fick aldrig träffa Ozzy himself eftersom Micke kom och hämtade mig. Ja, Persbrandt, alltså. Han ville ha med mig på en flygtur. Valet var inte så svårt, även om det inte är varje dag det är konsert i lilla Skillingaryd.
Jag "känner" ju MP. Vi är ju såta vänner eftersom vi gjort saker tillsammans tidigare. Man sviker inte en vän. Vill han att jag ska göra honom sällskap när han känner sig lite ensam och vilsen så ställer jag upp.
Det är väl snällt?
Döttrarna ser ut att ha trevligt :-) |
Läs även andra bloggares åsikter om Mikael Persbrandt, Ozzy Osbourne, drömmar, konsert
Haha, jag satte nästan kaffet i vrångstrupen =))
SvaraRaderaOch sen blev jag ännu mer konfunderad av bilden :S, tills jag hade följt länken :) Kul! Ha en bra dag!
Slurp :P
SvaraRadera