OK, ta mina indianer!

Män som vill amma, män som är gravida och nu; män som "föder" barn. Är all jämlikhet av godo? Föralldel, är det någon som är beredd att ta min "Happy period" varje månad så vassego'! Var beredd på att veckan dessförinnan följer med på köpet. Erbjudandet innefattar alltså "PMS from the inside", oklippta versionen. Ångervecka? No way!

Trash day in Aker

Klädsel för en skräpröjare

Idag är en av de höjdpunkter vi har i vår by. Containrarna kommer! Vår och höst. Varenda gång så säger vi "Nästa gång har vi nog bara ett skottkärrelass". Än har detta inte inträffat. Tror nog att grannarna går ihop och säger till varandra att de måste skynda sig att slänga innan vi kommer. Det kan ju bli fullt :-)

Idag hade vi bl a detta att göra oss av med. Maken lastade släpet igår så det var bara att åka de få meterna till avstjälpningsplatsen Och "bara" lasta av... En av sopgubbarna skulle vara lite rolig; "Ojdå, ni har verkligen samlat på er!" Hallå, gubbe lilla, du är ny, va? Jepp, det var han.

Avlastat blev det, med hjälp av svärmor och svärfar. Mannen drog iväg till Älmhult i arla morronstund. Rallybesiktning. Konstigt att det inte är lika lätt att få upp honom på vardagarna.

Nu får han skylla sig själv. Jag har gjort nåt han inte alls vill. Nananananaaaanaaa... Tror iofs att han anade ugglor i mossen redan igår. Han är ju snälle, det har jag talat om. Räddar mig från farliga möss, lagar goe mat och en massa annat som jag inte tänker berätta.

Igår tände han en brasa eftersom jag var så rösen när jag kom hem från jobbet. Då - återigen - kom jag med nån kommentar i stil med "Tänk va mysigt det hade varit att sitta i soffan med varsitt glas vin och njuta av brasan. Istället för att hänga på varsin hård köksstol."

Det är nämligen så att vår braskamin är inte placerad - på ett enligt mig - strategiskt och maximalt utnyttjarvänligt ställe. Förutom detta så har jag länge velat byta plats på mat- och TV-rum. Då säger han att han blir inte förvånad om han kommer hem imorgon och jag har möblerat om. Va? Vad tror han om mig? Skulle jag göra det utan hans vetskap? Bara för att få det som jag vill? *pah*

Resultatet ser ni här:

Glömde ju före-bilder men jag orkar faktiskt inte dra tillbaka allt bara för att fota. Inte Julia och Nora heller. Vi tar och gör oss lite käk istället och sen ska vi ta en prommis.

Mus i mitt hus

Jag är en mycket modig kvinna. Största delen av min vakna tid i alla fall. Ibland händer det dock att Bitte beter sig som schablonbilden av en sjåpkvinna.

Släppte in kattskrället -kallar honom det med ömhet i rösten så dra inte in nån djurrättsorganisation är ni snälla - igår kväll. Han skrek så vackert ute på verandan och matte är snäll. Klart du ska in i värmen, bubben. (Där ser ni!)

Öppnade dörren och i släpper in honom med en mus i munnen! Inte jag, fattar ni väl, jag har ingen mus. Inte i munnen.

Med en rysning av värsta Stephen King-karaktär, och ett skrik av fasa, drar jag med mig dottern (den enda fortfarande uppevarande av de hemmavarande) in på toaletten. Och låser.

Man vet aldrig. Kattskrället är smart.

Maken är snäll. Han räddade sin fru från den livsfarliga, döda musen.

Ålderstillägg

Jo, det var ju det där med åldern då. Den som jag ansågs ha enligt testet i förra inlägget. Jag är ganska säker på vilka frågor som påverkade resultatet negativt. Fanns t ex en som undrade hur ofta jag åt fibrer, typ grovt bröd. Inget alternativ kändes bra. Jag äter ju inte sånt, enda fibrerna jag får i mig kommer från grönsaker. Typ.

Sen var det det där med oljor, det är jag också dålig på.

Men - jag säger men; Jag äter nyttiga, mättade fetter. Dricker helfet mjölk och undviker kemikaliemargarin. Min mage mår kanon utan fibrer. Min kropp gillar den feta kosten till 100%. Jag är piggare än nånsin (när jag inte ligger sjuk i flunsan då...), orkar betydligt mer både hemma och på jobbet. Aldrig mera paltkoma!

Tränar mer nu än vad jag gjort senaste 25 åren. Kärlekshandtagen och bukaputan är borta. Överviktig? Fetma? Tror aldrig jag varit det, faktiskt. Påminn mig gärna om åsikterna går isär här.

Len och mjuk i huden och hårbotten, tack vare kosten, den fettrika. Tycker nog min hy är ungefär i samma färg som alltid, blek är jag bara på söndagarna ibland. Och det brukar inte ha med kosten att göra :-)

Visst har jag en och annan rynka förutom de charmiga skrattvecken, men hallååååå, jag är faktiskt snart 45!

Än en gång bevisat att man inte ska bry sig så mycket om såna däringa tester. Såna som liksom hemkunskapen i skolan fortfarande stirrar sig blinda på lättmjölk och Becel. Jag tror att jag snart ska ta tag i det. Traska in på skolan och be dem vidga sina vyer. Inte skrämma ungarna att äta riktigt fett. Nu pratar vi så mycket om det här hemma och de ser hur vi mår efter att ha bytt ut alla konstigheter så de är kritiska på egen hand. Men ändå.

En bild på två av mina barn. Ser de ut som de skulle behöva undvika fett? Skulle inte tro det. Snarare tvärtom.

Så gammal är jag - egentligen

Enligt AB:s test så är detta vad som gäller för min ålder (hamnade på +19):
"Plus 11 till 20 år mer än min kronologiska ålder
Din hälsa är sannolikt genomsnittlig för en västerlänning. Du löper en viss risk att drabbas av häsoproblem och sjukdom inom de närmaste 5 åren. Energin är troligen på nedgång och det blir värre med tiden. Förbättrade kostvanor och livsstil är nödvändigt och kommer att göra stor skillnad."

Varningstecken – du är äldre än din ålder
• För många rynkor (skrattrynkor okej)
• Slapp hy i ansiktet och på kroppen
• Mörka ringar under ögonen
• Påsar under ögonen
• Vita fläckar på naglarna och sköra naglar
• Torr hud och torra slemhinnor
• Övervikt och fetma
• Trötthet
• Glåmig hudfärg
• Gulaktiga ögonvitor
• Leverfläckar/bruna fläckar på händerna och i ansiktet
• Dubbelhaka
• Torrt, tunt hår och håravfall

Oj, måste nog stanna hemma imorgon också, trots allt. Stora tröttheten kom över mig. För det där är ju jag - på pricken. Eller hur?

Första gången för mig

Jaha, igår hände det. Det som alla pratar om men som jag aldrig upplevt. Har nu haft tonåringar i dryga 5 år och ännu inte varit med om detta. Förrän nu.

Oro. Fattar ni? Sonen är myndig och NU börjar jag oroa mig. Är jag kanske lite trög?

Är jag säkert, men det är inte därför jag klarat mig ifrån detta. Största anledningen är att mina barn aldrig gett mig anledning. (Vilken mening...)

Jag är ingen hönsmamma, har aldrig varit. Är av den coola, stentuffa typen. "Har du bränt dig på spisen? OK, kom hit ska jag blåsa. Så - ut och lek igen!" Nej, kanske inte riktigt så, men jag klemar inte. "Lille gubben, råkade du slå emot bordet? Kom till mamsen så jag hinner se såret innan det läker. Skynda dig, tänk om det slutar blöda innan vi fått på plåster...!!!" Allt medan det drabbade barnet blir mer hysteriskt ju högre falsettrösten stiger.

Låter som att jag inte har några emotionella resurser och kanske inte ens vet vad medkänsla betyder, va? Så är det inte. Men det var inte det jag skulle tjöta om nu.

Mina ungar håller sig oftast ganska nära hemmet. Vi bor på landet och det finns inte många faror som lurar i buskarna. En och annan skabbräv kikar fram emellanåt, men det var länge sen nu. Så har vi ju de däringa j-a fartdårarna som bränner genom byn som de stölet både bil och bensin, förstås. Farorna jag tänkte på nu var mer åt det alkoholhaltiga hållet och det som följer med detta. Ingen av mina tonåringar har varit ute på såna galejer - än. Tackom!

Det har hänt att de varit ute på kvällarna och om vi inte har varit de skjutsande just denna gång så har det hänt att jag glömt att de inte är hemma... Så lite orolig är jag och så mycket litar jag på dem.

Igår stannade sonen - som just nu praktiserar flera mil hemifrån - kvar och mekade på någon bil. Vid 22-tiden började jag undra om det inte var dags att han kom hem (åkte vid 6-tiden på morgonen). Då ringde han och undrade om han kunde låna nån bil för att ta sig dit imorgon (som nu är idag). "Kommer du hem snart?" var min motfråga. Om ett par timmar, kanske. Hmmm.

Jag, som alltid somnar ganska ovaggat, kunde inte ens komma i närheten av John Blund-dunsterna. Läste ut Robinsondeckaren - som får godkänt, bättre än den förra - och började på "Rött stoff" av Ann Cleeves. Inte tillstymmelse till blinkningar. Ringde honom - vad gjorde man när inte mobiltelefonen fanns? - och han svarade inte... Genast såg jag älgar, björnar (nja) och annat framför mig. De hade t o m varnat för kossor på vägen tidigare. Gick några minuter och sen var han hemma. Jag kunde däremot inte somna förrän långt fram på natten.

Fattar nu hur lyckligt lottad jag varit. Men visst är det svårt att förstå att den här lille gossen är ute och kör bil missinassa? Även om kortet är 11 år gammalt.

På tal om mobiltelefon... En av döttrarna - som var väldans sugen på en telefon - frågade mig hur gammal jag var när jag fick min första mobil. "30", svarade jag. Diskussionen dog där och då.

Ihopsvängt av Bitte Warg

Idag tyckte jag att jag skulle avlasta maken lite och fixa käk. Blir oftast han som får göra det nuförtiden annars eftersom jag kommer hem senare.

Jag kan ärligt säga att det kryper i kroppen på mig nu. Har längtat ut hela dan. Men svinet i mig - om det nu är det - vill att jag ligger relativt flack ett tag till.

Masade mig upp ur soffan och ut i köket.

Med kylskåpsdörren i höger näve - för att snurrandet inte skulle fälla mig - tog jag en snabb överblick av innehållet.

Hackade ett par röda lökar, rev en bit kålrot och några morötter, delade en paprika och zuchini. I med det i grytan och stekte det i rejält med smör. Kryddades med paprikapulver, salt och vitlök. Plockade upp det och slängde i köttfärsen istället. Även den kryddades med paprika och salt plus ajvar relish.

Grönsaksblandningen breddes sen ut i en form och toppades med en rejäl dos mozzarella. Köttfärslager efter det och sedan på med resten av grönsakerna. Häll på ett par dl vispgrädde av fetaste sort och strö över riven ost. In i ugnen på ca 175º tills det fått fin färg. Grönsallad till det blir lagom!