tisdag 17 februari 2009

Tillskott


Igår hämtades ett nyförvärv hem. Vi har blivit med hemmagym! Otroligt. Käre maken tycker nog att det går lite för långsamt för mig, han vill att de vackra musklerna ska börja visa sig snart, tror ni inte det?

Mig gör det absolut ingenting! För tillfället är det ganska bökigt att ta sig till ett gym - av olika anledningar - så det passar mig alldeles utmärkt att kunna fixa det mesta på hemmaplan. Synd bara att det ska ta sån plats och va så fult *s*. Vartenda rum är ju belamrat med familjeinvånare, vi har inget som liksom står och "är över". Påhittiga jag ska nog greja till det ändå, vänta bara!

Gårdagens träning var alltså som följer:

45 min (24 km) motionscykel på morgonen

Rygg (4övn 3x15)
Bröst (3x12+2x4x6)
Ben (3x3x12)

Idag har det blivit 45 min cykel (gick lite lättare igen) än så länge.

Frukosten idag bestod av revbenssjäll, ägg med majonäs och kräftstjärtar och grönsallad. Jag tar mindre majjo och mer grönsaker än P gör, vi är ju inte ute efter riktigt samma sak :-).
Fattar ni hur konstigt det känns när jag är van att börja dagen med en tallrik havregrynsgröt med linfrö???

måndag 16 februari 2009

Bromsa sig ur en uppförsbacke?

Idag var det veckostart för träningen och nu börjar nog min ändrade kosthållning göra sig lite påmind. Antar det var därför jag tyckte varenda tramp under mina 45 minuter var tuuuungt. Jag har varit så lätt i kroppen det senaste och kunnat fortsätta efter det förlösande pipet, men icke i morse. Blev ju lite dåligt med träning i helgen eftersom jag valde att ägna varje dyrbar minut vi hade besök åt att umgås med älskade vännerna istället. Inget svårt val, vi träffas alldeles för sällan!

Men, det kombinerat med en bakispizza igår, störde min kropp. Jag har pluggat på en massa om kombinationen träning/LCHF och vissa säger att det är lite tyngre att träna i början när man håller igen på kolhydraterna, men att det släpper efter omställningen. Vore väl konstigt om inte kroppen reagerade! Min mage tackar mig fortfarande för att jag skippar vissa saker jag ätit tidigare så det känns skönt. Däremot så tror jag att jag ska se till att få i mig nåt kolhydratrikt efter jag styrketränat i fortsättningen. Känner mig som en självutnämnd försökskanin just nu men det gör inget, målet är att må bra.

Maken har redan tappat 4 kg och för egen del så har 2-3 försvunnit. Ska försöka låta bli att väga mig, jag tycker det är bättre att gå på känsla, men just nu gör jag det som nån slags test för att se hur jag reagerar på detta. Den berömda skepticismen...

Idag blev det iaf kyckling med broccoli och bönor, västerbottensost smältes över. Dumt nog så var jag inte hungrig just då och skulle säkert väntat med att äta, men ibland passar det bara inte. Inte hungrig? Moi? Brukar låta som jag har svalt ett lejon vid den tiden annars!

Betygshets

Inte trodde jag väl att jag skulle behöva mina gamla gymnasiebetyg eller intyg från när jag jobbade som vårdare och postkassör. Vid min ålder! *s* Det är 25 år se'n jag slutade gymnasiet...

Jag är ju tyvärr mellan två jobb och på onsdag ska jag på en intervju där de vill se mina betyg och meriter. Helt förståeligt, men jag hittar inte de gamla betygen/intygen. Jag vet att de ligger i en bunt nånstans eftersom de användes senast när jag sökte in på Ingenjörshögskolan 1995, men sedan dess har jag flyttat 2 gånger... Ni förstår att det inte är helt lätt då, va? Jag har alla andra, bara inte just dem. Kan jag inte få visa upp mitt betyg från nian istället? Jag var rätt nöjd med 4,7 i medel så snälla, kan jag ta det istället? Iofs inget större fel på gymnasiebetyget heller, mer än att det är borta... Det är väl mest som bevis de vill ha dem och ett skolbetyg går väl att fixa men hur ska jag bevisa att jag jobbat på Posten? Det finns ju inte längre! Äsch, jag får använda min otroliga charm så kanske det löser sig ändå!?! *ler*

I mitt ivriga sökande så hittade jag en massa annat kul; gamla foton och brev bland annat, så där försvann en bra stund av förmiddan till nostalgi. Kul att se ungarna när de var pyttesmå, det går ju att bortse från de bitar där jag själv är med. Hur tänkte man??? Får nog se till att scanna in en del så att man har det i datorn :-).

lördag 14 februari 2009

Världens överraskning!!!

Åhhhhh, våra allra bästa vänner är på väg hit!!! Har sms:at hela dan om hur vi saknar varandra och hur kul det vore att träffas. Länge hade jag förhoppningar om att de kanske skulle dyka upp och överraska oss (de bor ca 30 mil bort...) men till slut gav jag upp. Bestämde att vi måste bestämma en helg och träffas - snaaaaart! För 5 minuter sen fick jag ett sms om att de var 2/3 på väg *ryser*. Jag var tvungen att ringa upp och höra hur det lät i bakgrunden :-). Jojomensan, de satt i en bil i alla fall! Om trekvart är de här, älskade H&M!!! Livet leker lite extra ibland.

Maken och sonen har varit ute och fiskat hela da'n och minsann fick inte sonen en angelgädda!

Ko-mpisar på prommis

Igår återkom solen och jag tog en härlig långpromenad för att tillgodogöra mig ljuset och den härliga luften. Tyvärr hade jag vanliga stövlar på mig och efter en stund så började det svida vansinnigt under ena fotsulan (=blåsa på G). Nackdelen med snö, riktiga dojor är svårt att använda... Åtminstone där jag tar mig fram.

Jaja, det var i alla fall en underbar dag och jag njöt trots allt! Träffade på några kossor som blev glada för sällskap, gissar att de eventuellt var lite hungriga också.



Fortsatte hemåt och ställde mig vid spisen för att steka 35 kotletter! Inte konstigt det känns som att man har restaurang, va? Helt nödvändigt att göra så och frysa in när det nu är två sorters kost som gäller i familjen. Bara att plocka fram och tina när resten av familjen äter annat mer kolhydratsrikt :-)
Det blev fläskkotletter med persilje- och vitlökssmör, stekt grönsaksmix (paprika, vitkål, purjo), morotstzatsiki. Ungarna fick klyftpotatis till och maken bearnaisesås (inte min favvo). Gott!

torsdag 12 februari 2009

Always choose the simple path - eller?


Inte är det väl så att den enkla vägen alltid är den bästa? Idag har jag gjort ett enkelt val och två medvetna, lite svårare. Bara på en liten stund.

Började morgonen efter frukost med att ge axlar och armar en omgång. Efter det hade jag tänkt sätta mig på en timmes cykling. Tittade ut och insåg att vädret var ganska OK och jag har inte gått nån promenad på ett tag. Undantaget helgens stadsvandringar då, men de kan inte räknas i samma kategori. Skulle jag gå fram på det viset jag gör i min ensamhet då hade jag nog mejat ner några stycken :-). Far fram som en amazon när jag är ute och promenixar för mig själv!

Idag slängde jag i alla fall på mig kläderna och hade halvt om halvt bestämt mig för rundan som är drygt 4 km, jag hade nämligen en tid att passa. På vägen så tänkte jag att nä... jag hinner den långa rundan (nästan dubbelt så lång) om jag pinnar på ordentligt. När jag närmade mig hade jag kommit så långt i beslutsgången att jag bestämt att väglaget skulle få bestämma. När jag kom fram till vägskälet fick jag valet att ta höger (inte plogat, ingen som gått där ens) eller vänster (plogat men längre). Pulsa eller gå längre? Jag vill ju gå långt, alltså blev det vänster!

Efter ytterligare nån kilometer kände jag att det var väldans tungt i uppförsbackarna. Vet att det beror på att jag körde ben häromdagen (tillsammans med rygg o mage) och att motionscykeln gått varm varje dag. Ännu ett val; tänk att det är jobbigt och längta hem eller ta det positiva - jag använder min kropp, njut av att det känns och att jag faktiskt kan!

Fortsatte framåt med bestämda steg. Lite senare small det till i min högra ljumske *aj!*. Den brukar jäklas med mig ibland och nu var det dags igen. Jaha, återigen... Lid och vänd hem eller fortsätt och tänk på den ljumske du inte har ont i istället! Det funkade efter en stund. Jag hade ändå haft nästan lika långt om jag hade vänt så...

Man gör små val varenda dag och idag var jag glad att jag kunde använda min positiva sida till att peppa mig själv istället för att åka ner i "ge upp-träsket". Önskar att det vore så varje dag!

onsdag 11 februari 2009

Kollisionskurs LCHF/träning?

Jaaa, var ska jag börja? Sedan en vecka tillbaka är det rena restaurangen här hemma och emellanåt rena kaoset i min hjärna. Allt detta beroende på att min käre make karaktärsfast bestämt sig för att gå ner några kilo. Metoden han kör med är LCHF (Low Carb High Fat) och jag bara skreeeeeeek inombords... Va? Det går ju emot så mycket av det man sätter i samband med nyttig mat och vad man ska äta när man tränar (relativt) hårt.

Men, jag är en mycket stöttande fru när jag sätter den sidan till och följde med till affären för att handla hem äkta smör, grädde av fetaste sorten, fläskfärs, fetaost och likande. Gissa om det kändes konstigt!?! Man tittar efter helt andra saker när man läser innehållsdeklarationen, kan jag lova :-). Jag blev ganska snabbt övertygad om att det är värre med alla E-attiraljer i maten och annat konstigt som används vid kemisk framställning (lättmargarin o dyl). Behövs ju inget sånt till Bregott och smör.
Som sagt, känslan var bisarr och det är minsann inte lätt att ställa om matläget bara så där. Meeen, det stora problemet för mig vet ni vad det är/var? Hur ska det funka för mig? Jag behöver inte gå ner, har världens bästa ämnesomsättning och har börjat träna ordentligt. Vad gör detta med mig? Jag blev allt lite skraj... Tänk om jag går UPP istället? Svaret maken gav mig var "Läs vad det står om det och bestäm dig se'n."
OK, jag pluggade på en del och det "farliga" skulle tydligen vara om jag fortsatte med mina kolhydrater och smygsockrade mjölkprodukter, det är då fettet samlas på. Själva fettet i sig förbränns bättre istället. Äsch, va fasen, jag testar!

Nu har även jag slopat kolisarna i en vecka (förutom lite potatis i helgen) och vet ni - jag mår så mycket bättre! Min mage är inte alls uppsvullen längre, jag blir inte hungrig lika fort, äter 4 mål istället för 6 som innan. Insulinnivån ligger mer jämn, jag är inte matarg längre! Till min och familjens lycka *s*
Det är knepigt i början, omställningen med maten är radikal, men man lär sig väl. Jag tänker fortsätta att testa och se om det fungerar lika bra och hur det påverkar min träning och resultatet av den. Än så länge har det bara känts bra, trodde jag skulle vara segare på motionscykeln t ex, men det är tvärtom, känns som jag orkar mer. Och det efter att ha hållt uppe nästan en vecka!
Återkommer med fler rapporter om detta, tycker det är rätt intressant :-)

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails