Matministeriet - nödvändigt i GB?!?

Herreguuud! Nån som såg Jamie Olivers program igår, om människor som skulle lära sig laga mat? En tjej visste inte ens hur kokande vatten såg ut - va???

Principen var att Jamie lär 8 st (tror jag det var) att laga några rätter. Se'n var det meningen att de skulle lära ut de rätterna till två kompisar och så skulle det rulla vidare ut i den aktuella sta'n. Ringar på vattnet, ni vet.

Jag såg inte hela programmet men jag var helt förstummad. Finns det verkligen folk som alltid köper hämtmat och aldrig har fått lära sig att ens laga till den enklaste maträtt? Eller koka vatten? Hur har man råd? Hade de tydligen inte heller, flera av dem levde på bidrag. Men hallåååå, är min reaktion på detta. Fattar nada.

Däremot var det härligt att se en av mammorna som verkligen levde upp när hon fick laga till mat, hon verkade vara en naturbegåvning. Man får hoppas att det håller i sig och att de klarar det. Några räddade själar vore ju inte fel :-)

Själv vill jag alltid att det ska se ut så här i mitt kylskåp, välfyllt och med alla möjligheter till att svänga ihop nå't à la Kajsa Warg.

Just nu är det inte så och därför är det aktuellt med en storhandlarrunda lite senare i eftermiddag. Konstiga nöjen en del har, va?

Känns som omstart behövs

Ja, det är måndag och det har varit dåligt med träning i nästan en vecka nu. Mår inte bra av det. Men... ibland måste man få unna sig att njuta av andra saker! Helgen har varit underbart skön så då får man leva på det ett tag.

Idag ska jag i alla fall gå iväg och köra ett rygg- och benpass, se'n får det bli en cykelsväng efter det. Längtar faktiskt efter det!

Här hemma har det snöat hela helgen så det är nog en dryg dm att åka pulka i för ungarna som har sportlov nu. Minns knappt när det var snö på sportlovet senast så det är härligt för dem!

Gone west

Vi är på resande fot sedan tidigt i torsdags morse. Lämnade av svärföräldrarna på Landvetter för vidare transport till Spanien, se'n drog vi in till Göteborg. Det var fortfarande tidigt så vad skulle vi hitta på tills det öppnade? Vi fick för oss att åka en sväng och hamnade till slut på vägen ut mot Öckerö. Äsch, vi åker väl och kollar hur det ser ut i hamnen då! Vips så stod vi inklämda i färjekön till Hönö *s*. Bara att köra på och hänga med! Ringde kompisen som bott på Hönö och frågade var hans gamla hus låg, då hade vi i alla fall en anledning att åka dit. Det blev en liten utflykt på flera av öarna som ligger där. Tyvärr var det grått och dimmigt så väderförutsättningarna kunde varit bättre, men jag kan tänka mig att det är ordentligt mysigt på sommarhalvåret.

Lite shopping senare drog vi vidare till Varberg där vi skulle tillbringa en natt. Inbjudna till en helkväll med mat och show med Lena Philipson, det ni! Vi gick på sta'n och drog, tog en fika på ett helmysigt kafé (världens goaste ciabatta med kyckling o bacon *slurp*). Kvällen blev hellyckad! Jörgen Mörnbäck dök upp som extranummer, han är verkligen skicklig. Maten, sällskapet - allt - var perfekt. Sen sussade vi gott på hotellet.

Fredag och dags att återigen styra kosan mot Göteborg. Hade bokat rum på Radisson där vi förlovade oss för 10 år se'n (då var det Sheraton). Det är något med det hotellet, trafiken i Gbg och oss som inte fungerar ihop! Varenda gång vi ska försöka ta oss dit smidigt så hamnar vi nån helt annanstans... Så också igår. Snurrade runt i stan (och utanför) ett bra tag innan vi kom rätt *s*. På kvällen gick vi på Källarkrogen och åt en helt suuuuperrrrrb middag. Vad härligt det är att bara sätta sig och beställa och njuta av maten emellanåt!

Nu är man härligt mätt efter hotellfrukosten, massa äggröra och bacon blev det, måste ju passa på! Samtidigt som jag själv njuter av att kunna välja och plocka till mig det jag vill ha så kan jag inte låta bli att förundras över hur mycket vissa människor får på sina tallrikar! Det är väl helt OK i de fall de faktiskt äter upp allt men när hälften ligger kvar... Varför? Det går ju att gå flera gånger om man inte känner sig mätt efter första omgången. Slöseri på allra högsta nivå.

Idag blir det väl att strosa omkring, njuta av att kunna hoppa in på en pub eller nåt och ta en öl, finns inte så mycket av den varan hemma i vår by :-). Bönderna har kommit till sta'n, helt enkelt!

Träningsbristen är uppenbar sedan några dagar, men visst måste man kunna bara koppla av allt när man för en gångs skull har möjligheten. Snart nog är det måndag igen!

Familjen Annorlunda?

Tittade på nya serien om Familjen Annorlunda, tre familjer som kanske inte direkt står för normfamiljen i Sverige av idag. Satt där med några av mina barn och rätt vad det var så kom ytterligare en dotter dit. Hon undrade vad vi tittade på och jag förklarade vad det handlade om. Vad heter programmet då? blev följdfrågan. När jag sagt det så tittade hon på mig (jag riktigt såg hur hon tänkte efter) och sa: "Vad är det för annorlunda med dem? Är vi också det då?" Kunde inte låta bli att skratta! Nu har ju vi bara 5 stycken så det går inte att jämföra med 10, men vi tillhör ju inte standardmallen, trots allt.

Slippin' and slidin'

Bestämde mig igår för att kliva upp när jag kör iväg maken (alltså upp ur sängen, resten får han klara själv), dvs kl 6 för tillfället. I ett svagt ögonblick nämnde jag detta för sonen, han är ju uppe långt innan dess. Kl 6.03 kom ett sms "Upp och cykla, klockan har varit 6 i 3 minuter. Finns kaffe om ni vill ha." Gulleplutten! *s*

Jag gick faktiskt upp men vände på aktiviteterna eftersom jag var vrålhungrig, vaknade t o m av det inatt . Tog en kopp kaffe och sedan havregrynsgröt med blåbär och hallon. Softade lite innan jag gick loss på triceps, rygg och baksida axlar. Efter det blev det en halvtimme på cykeln.

Efter lunch var det alldeles för soligt för att sitta inne så jag tog glad i hågen på mig för en skogspromenad. Tänkte att den rundan jag bestämt mig för skulle vara lite mindre hal än den vi gick i söndags. Brukar inte åka så många bilar där och då blir inte snön till packad is, ni vet.

Fel hade jag, med god mariginal. Det blev till att klättra över stock och sten, uppför kullar och över små bäckar. Inte överallt, men på de flesta ställena. Befinner mig i Småland och just vid denna vägen växer ljungen sig hög i kanterna, lika bra att gå längre in i skogen. Bra motion blev det i alla fall!

Urval eller utval

Usch, återigen har jag blivit påmind om något som gjorde mig vansinnigt arg och besviken för ett par år sedan. Då gick två av mina döttrar i sexan och skulle byta skola till hösten när det var dags att börja sjuan. Alla klasser skulle delas och blandas om i nya konstellationer. Om det tycker jag både Ja och Nej, men det är inte det som gör mig upprörd.

Nej, tjejerna kom hem och berättade att de hade fått välja 2 klasskamrater som de skulle vilja gå ihop med i sjunde klass. Jag trodde det var ett dåligt skämt och frågade flera gånger om de inte hade missuppfattat det. Tyvärr var så inte fallet. Jag blev asförbannad! Här skulle vår lilla byskola, som så vackert skryter med sin likabehandlingsplan och anti-mobbinganda, låta tjejer i allra värsta åldern göra ett sånt val. Alla tjejer vet hur taskiga vi kan vara mot varandra och den åldern är den allra värsta (12-14), tycker jag.

Åh, jag hoppade nästan av ilska den kvällen. Det blev inte bättre när de kom hem och den ena av dem hade blivit totalt utan "röster", ingen hade valt henne. Vad tror de (=lärarna)? Att tjejerna inte pratar om detta och att de inte får reda på hur det ligger till? I en klass som består av 10 sexor, varav 9 tjejer... Tisseltassel är ju mer regel än undantag...

Hur känner sig den av systrarna som blir utan? Hur känner sig den andra när hon vet det? Och hur reagerar man som förälder? Jag var topp tunnor och fruktansvärt ledsen uppe på det.

För att få fram vad jag ville ha sagt utan att börja gråta eller ryta så mailade jag både rektor och lärare. Den ena påstod att "så gick det inte till" och den andra förstod inget alls. *suck*

Jag tog kontakt med andra föräldrar och vi gjorde klart för skolan att det var för jäkligt alltihop. Läraren försvarade sig med att det bara var önskemål och att det var hon som bestämde i sista änden. Jaha, varför utsätta dem för det öht då??? Grrr... Precis som det gör mindre ont i hjärtat för att det bara är önskningar, inte krav?

Eftersom våra tjejer är tvillingar och hade gjort nästan allt ihop sedan de föddes så hade vi bestämt att de skulle få dela på sig nu, därför kändes det redan svajigt inför skolflytten. Visst undrade man nu om man gjorde rätt, men beslutet var fattat och vi stod fast vid det.

Nu läser man återigen om detta i tidningarna, att det händer på fler platser och fortfarande, då blir jag återigen sååå besviken. Vad är det för människor som utsätter barn för detta? (Hur) tänker de? Likadant så var det en artikel om att barn hade fått rösta på vem som var värst i klassen, detta skulle sedan redovisas på ett föräldramöte. OK, självklart ska det inte hymlas och sopas under mattan vem som ställer till saker i klassen, men det är väl ingen Robinson-röstning? Att barn i enskilda samtal med lärare/förälder talar om att det är vissa i klassen som stör och att det sedan tas upp med dem som är berörda - självklart. Det ser jag som ett krav - ställer mina barn till med något så vill jag veta det. Omedelbums!

Men snälla ni... under ordnade former!

Älgen är över

Så här roligt kan man ha i ett älgtorn, roa sig i skogen är det nya, det vet ni, va? Tre av döttrarna och jag var ute och promenixade efter att vi haft lite födelsedagskalas igår. Det blir ingen direkt powerwalk fysiskt med en sexåring som mest halkar omkring och trampar sönder ispölar (ramlade bara 6 ggr), men det tillför kraft psykiskt *s*.
Solen var framme hela da'n och bara det gjorde sitt till, som vanligt lyfter det mitt humör minst 76%.
Morgonen började med en 45-minuterstrampning på cykeln. Första minuterna märktes det att det var några dagar se'n sist, men sen rullade det på! Så det tillsammans med solpromenaden blev min söndagsmotion. Idag segade jag mig upp till ännu tre kvarts svettpass. Reflekterade över att jag numera klarar både att cykla friskt OCH prata med barnen om hur man gör gröt eller var de svarta jeansen ligger :-). Det går framåt fast cykeln står still!!!

Fick ett mystiskt sms idag, från 118 800. Ett telefonnummer till en maskinfirma, hmmm...? Jag har inte bett om nåt nummer... Säkert! *s* Fem minuter senare kom ett likadant sms till maken. Vad är detta? Vad nyfiken man blir! Nu så kom det en ursäkt, tekniskt fel hade skickat ut detta, naturligtvis slipper jag betala. Men tack för det, det var la bussigt!