Spring is in the air!

lånad bild

Nä, det är det ju inte. Det är höst så det bara smäller om det. Man nästan hör löven som dunsar mot marken. Eller det gör man ju inte heller för de har knappt ens börjat dala.

Men, nåt man hör är mig! Flåsandes, stånkandes tar jag mig fram. Springandes! Så alltså, spring is in the air ;-)

Vadan detta nu då? Är inte jag en typisk gångare? Snabb i och för sig men löpa har känts avlägset trots det. Förutom i vissa nedförsbackar när det bara inte gått (höhö...) att hålla emot. Löpstegen har varit lätträknade, om jag säger så...

Nu har jag ju fått nåt slags fnatt och lovat (?) hänga med på innebandy med ett gäng tjejer som brukar spela. Visst låter det livsfarligt? Inte bara på det sätt som min käre *harkel* make menade när han frågade om det finns hjärtstartare där vi ska vara!?! Nä, jag tror hornen växer ut och resultatet kan säkert bli en och annan blåslagen kroppsdel. Om jag känner mig rätt. Och det gör jag ju.

Men... för att kunna ge det där en ärlig chans så måste kondisen bättras på och det omgående! Jag kan ju inte stå kvar och flåsa med längtansfylld blick efter bollen, den ska ju puttas in i mål med rejäla kliv framåt. Mitt innebandyspelande har ännu större tal framför åren än mitt joggande. Om löpningen ligger på sådär 28-29 så är det nog närmare 30-31 på det andra. Med andra ord så kan ni nog föreställa er hur mitt flås är och hur det låter när jag älgar fram i skogen... Och älgar är det väl inte riktigt, heller, nuförtiden. Min ljumske/höft vill inte riktigt låta mig ta ut steget ordentligt. Än...

Jag ska testa och köra så många gånger jag kan/mäktar med de närmaste 2 veckorna bara för att se hur tiden och orken förbättras. Där kommer RunKeeper och facebook in som extra pepp, man vill ju inte visa dalande resultat :-)

Idag var första "riktiga" rundan. Jag har varit ute ett par gånger tidigare i veckan, utan att ta tid. Då har jag gått rätt ofta, det gjorde jag inte idag. Strategin var att springa så länge jag orkade och sen skulle jag tillåta mig att gå 50 steg emellan. Första blev 40 sen ville (!) jag springa, efter det var det som mest 20, oftast 5-10. Bestämde mig för att lägga om tänket. Istället för att tänka "Där framme kan du få tillåtelse att gå" blev det "Där framme kan du få gå lite - om du vill" Mycket bättre psykologi!

Förresten är det skitbra att ge sig ut med nån av döttrarna, det är en sporre att inte komma för långt efter. Någon gång kommer jag ifatt (och om), det SKA jag. Snacka om mål!

Dagens runda blev 2,68 på 17:22 och det är den jag ska springa snabbare och snabbare nu. Vad tror ni jag hamnar på för tid om 2 veckor? Gissa på!

träning, löpning, innebandy, kondis