Frustressad

Jag veeeet att det heter frustrerad men jag är ju bokstavs- och ordvrängare och måste få till rubriken med nån slags sväng på :-) Kan säga att jag varit Fru Stressad ett par dagar i alla fall.

Finns det nåt mer stressande än när man har tagit på sig en uppgift som man tror ska kunna lösa sig (relativt) smidigt och det redan från början visar sig bli allt annat än det? Krångel från första början. Blä.

Jag har verkligen fått använda de där djupa för att klara det. Andetagen.
Till slut tänkte jag bara; det som inte dödar stärker. I och för sig tror jag inte att någon skulle ha ihjäl mig för just detta misslyckande (om det blir så...) men med kniven mot strupen så känns det så. Som ni säkert vet...

Så där har jag haft det ett par dagar men idag fick jag iväg det jag lovat. Stenen small nästan bokstavligen och hörbart i golvet när jag tryckte på "Skicka" och plötsligt gick det lättare att andas igen. Hoppas nu att det går att använda också.

När jag satt mitt i detta så märkte jag hur länge sedan det var jag hade det så här nästan dagligen. De där hemska dagarna när ALLT skulle hinnas med samtidigt och hur det till slut bara blev pannkaka av allt. När det bara snurrar fortare och fortare och man inte ens hinner hoppa av den där hemska karusellen. Man får åka med tills man kastas av i full fart. Då gäller det att hålla sig kvar på fast mark när man väl landat!

Stresstålig...? Ja, faktiskt. När jag själv får styra så är jag det. När verktygen finns. Det gjorde de inte nu. Hur lätt är det att dra i en skruv med hammare? Nä, just det! Hade jag haft en skruvdragare så hade det inte funnits minsta antydan till stress. Men... ibland får man trolla och det känns som att det var det jag - med välbehövlig assistans - gjorde denna gången.


stress, frustration