Minsta motståndets lag

Av gårdagens styrkepass blev intet (om man inte räknar bärande av matkassar och inpackande av matvaror i kyl och frys) utan istället blev det en extra promenad på kvällen. Det kändes helt enkelt för sent på kvällen när allt annat var grejat. Kroppen har väl fått sig en smärre chock för jag somnade framför Montalbano och det brukar inte hända, den italienaren kan hålla mig vaken ;-)

Idag skulle jag ju börja med andra arbetstider och behövde inte gå upp riktigt i ottan. Hade småtankar på att gå upp vid fem ändå men det blev två omställningar av klockan. Först till sex och efter att ha känt att jag hade dunkande huvudvärk blev det till sju. Verkligheten slutade med att jag gick upp kvart över sex.

Då var det nära att jag hoppade morronpromenaden. "Det räcker ju med styrketräning, jag kanske kan gå ut ikväll..." Efter en kopp kaffe började huvudvärken släppa och jag snörade på mig dojorna trots allt. Hade bestämt redan igår att jag skulle gå min långa runda. När jag närmade mig vägskälet där man kan välja att svänga av till en ca 2-3 km kortare sträcka började det ösregna... "Jaja, då tar jag den korta..."
Efter 5 meter in på den vägen så märkte jag vad jag höll på att göra. "Nä, så fasen heller! Här ska inte fuskas det första jag gör!" Jag vände och det blev en timmes rask promenad till slut.

Efter en stadig frukost på 4 ägg med några skivor ost och lite majonäs och ett paket bacon blev det ytterligare en kopp kaffe innan jag tog tag i biceps och rygg i gymmet. Nu känner jag mig pigg inför arbetsdagen!

träning, LCHF