Hjular inte av lycka över julen

Om man som jag är en julhatare av rang. Eller Hat är ett starkt ord. Avsky? Äckelkänslor? Vi säger så här; Om man som jag bara "står ut" med julen - inte lägger nån som helst energi på sånt som "hör till" - då blir man lättad när man kommer hem från jobbet och möts av ett adventpyntat hem.
Tjejerna har redan hängt upp julgardiner (diskreta beiga med hjärtan på) och satt upp stjärnor och stakar i fönstren. Adventsljusstaken är laddad, väntar bara på mossbeklädnad.

Tack, mina älsklingar! Bara för att er moder inte är förväntansfull och tindrande så betyder det inte att ni måste försaka det. Jag tycker det är mysigt med ljus och stakar och sånt, allt som lyser upp i mörkret, men själva julegrejandet är inte för mig. Tyvärr.

Jag är glad att mina barn är så förstående när det gäller detta. De får fixa det som de vill, de tycker faktiskt det är skoj. De får baka pepparkakor och lussebullar om de vill. Jag gör det inte. Däremot ställer jag upp med ingredienshandlandet, inte illa det. Och så kämpar jag med mig själv för att inte låta mina dåliga julerfarenheter skina igenom, det är betydligt svårare än att köpa saffran. Kostar mer också, hur otroligt det än kan låta.

Nej, nåt stressande blir det inte. Julklappar ska inhandlas, men inte en massa. Lugnt och skönt. Inget bråk. God mat i lagoma mängder. Ljus. Då kan jag gå med på julen.

Surdegsangrepp

Ettan: Har firmans bokslut till 98% klart att lämna iväg. Som jag sytit för att leta upp ett fel som gömt sig. Hittades i söndags - ganska direkt (kan nå't vara "ganska direkt"?) - eftersom jag inte hade jobbat heldag innan jag satte igång.

Tvåan: Bokföringen för föreningen som jag ska styrelseavgå ur är ikapp och väntar bara på årets slut.

Trean: Har tränat en timme ikväll och dessutom gått en promenad på lunchen.

Fyran: Månadens räkningar inlagda och väntande på betalning. *suck*

Nu är det bara ett par saker kvar ikväll för att jag ska känna mig nöjd med dagen. Kanske låter dem jäsa lite till.

Tack för det, Telenor!

Säger som Gert Fylking; Äntligen!
Kanske finns det nån hake som jag inte letat upp i det finstilta, men än så länge känner jag mig nöjd. Någon - i detta fallet Telenor - har gjort den förbluffande upptäckten att det finns familjer som befinner sig utanför 2-barnsramen. Från gamla gränsen på 3 till nya på 10 familjemedlemmar som numera kan ringa, messa osv kostnadsfritt sinsemellan. Var precis på väg att säga upp den tjänsten men nu behåller jag den tills jag blivit överbevisad om att det inte är alls så bra som det låter.

Fick ny jobbmobil häromdan och hoppades att den skulle ha bättre täckning eftersom den var purfärsk, men inte då. Nej, det stora bolaget som börjar på T och slutar på a klarar inte av vår vischetillvaro. Det gör däremot de ovannämnda. Kan bero på att deras 3G-mast ligger alldeles i närheten.
Kostnaden för täckning blir kanske men av nå't slag, men det är ju farligt att leva, man kan dö av det.

Gör förresten inte så mycket att det är taskig mottagning när det är jobbsamtal. "Hallåååå, nu hör jag dig väldigt dåligt.... Hallååå, är det nån där?...Du får återkomma imorgon..."

Pengar är lika för alla, stora som små

Nej, min mage känner att du har fel, du fotbollsfru. Varför skulle inte mina barn klara av att se sanningen i vitögat? I vår familj har vi gemensamt ansvar för att sköta om vårt hem. Denna gemenskap innefattar - förutom rent praktiska saker som städ och tvätt - att vara öppna mot varandra och tala om hur saker och ting fungerar. Redan från början vet barnen att vill man ha något så får man spara för att kunna köpa det. När de är stora nog för att jobba ihop egna medel så får de också använda egna pengar till att köpa det de önskar. Har man inte så det räcker får man vänta eller helt enkelt avstå.

Ljuga/hitta på att vi inte kan åka på utlandssemester för att vi hellre stannar i Sverige, det är fel. Enligt mig. Inte fasiken vill jag sitta på verandan och höra regnsmatter i flera veckor, jag vill till sol och värme, så för mig vore det att dra en lögn. Jag talar om - utan att lägga över krav och ansvar på barnen - att vi kan inte, pengarna räcker inte.

Är det fult att inte kunna köpa märkesjeans och Thailandsresor till sina barn? Är ekonomi som inte är på topp något man ska skämmas för? Varför ska barn skyddas mot verkligheten? Har vi inte råd så har vi inte råd. The ugly truth.

Bjuder på några förvirringar

Eftersom jag inte varit nära datorn på flera dar (utanför jobbtid) och känner det lite trögt att skriva, så tänkte jag att ni skulle få er några små kuligheter till mans och kvinns.
En nära - väldigt nära - bekant till mig, har stunder när hon beter sig allmänt förvirrat. Eftersom hon i vanliga fall är känd för att vara en skärpt kvinna som ser allt som det är, så roar det vänkretsen extra när det blir "happenings" för henne.

Några exempel:
Personen ifråga, vi kan kalla henne B för enkelhetens skull, sitter och bläddrar i en katalog. Plötsligt ser hon en skitsnygg klänning. "Undrar hur den ser ut bakifrån?" säger hon och vänder blad för att titta efter på baksidan.

En kväll var B på fest. Hon är av den där busiga sorten som unnar sig en rök vid såna tillfällen. Av denna anledning stod hon på verandan och såg ut över ägorna. I gräskanten en bit bort såg hon något vitt. I tron att det var kissekatten ropade hon på densamma och "ksssksssade", som man gör på dylika djur. Inte en reaktion. Likadant vid nästa tillfälle hon gick ut. Då hade hon sällskap av ett och annat barn. Ett av dessa informerade henne om att "det där är en fotboll", ingen katt.

B har en vän som ofta åker till Tyskland. Nu senast hade han varit bussig och köpt hem en låda rödvin åt B, något som hon uppskattade. Vid tillfället när detta välsmakande skulle avhämtas så frågar vännen om B vill ha nollsju eller nollåtta. "Ta du nollsjuor", svarar B. Hon tycker nämligen att det är snällt att låta vännen behålla de största flaskorna för eget bruk. Kan ni tänka er hennes reaktion när hon senare sitter med flaskan och ser vilket år det är tillverkat?

Inte sätta på, inte sätta på...

Det är vad jag rabblar till mig själv varje kväll när jag laddar bryggarn inför morgonda'n. Ibland lyssnar jag inte och då blir det till att hålla sig vaken och sörpla kaffe. En é la smålänning :-)

Däremot satte jag mig på bajken (nej, inte pajken...) en halvtimme och svettades ikväll. Efter det ett litet kvällsmål på stekta ägg och stekt skinka med västerbottenost smält emellan. Lite Skagenröra till det satt som en smäck.

En Kul Grej Eller Kanske Groda

EKG - första gången. Av med kläder, på med klistriga lappar och så kör vi! I 30 sekunder eller nåt. Va? Var det allt? Jag som trodde det skulle visa nåt på remsan. Kan man verkligen hinna få en rättvis bild av mitt hjärta på den korta stunden? Så mycket som bor där?
Alla små bubblor och knutor som bildas beroende på om jag är lycklig eller miserabel. Det tar tid att analysera. Nu fick jag bara veta att jag hade nån slags liten fördröjning som var alldeles normal. Normal? Jag som är så attans rapp och snabb kan väl inte ha nåt som går efter?

Se'n var det alla provsvar som också var normala. Tjottafejsi och hottentottsi - allt var OK. Nästan. Ett av dem fick jag ta om "för säkerhets skull". Farbror Doktorn skulle återkomma om det var nåt att oroa sig för. Aj sjall väjt med spänning.

Spännande var inte det jag tyckte han var däremot. Om man nu får sig tillstucket ett papper som ska fyllas i för att gås igenom vid det högtidliga läkarbesöket, är det då för mycket begärt att detta papper efterfrågas? Jag fick fråga om de ville ha det. Inlevelse var det brist på där. Eller så var det bara att de inte var riktigt vakna än. Eller så var det att det inte fanns nån fungerande mikrofon till diktafonen. Kan ha varit precis vad som helst men jag kände det som att det inte var riktigt på allvar. Illa. Företagshälsovård betalas det en hel del pengar för och då tycker jag att det ska undersökas för hela pengen.

Jo, förresten. Il dottore påminde mig om en skådespelare som jag inte har en aning om vad han heter eller i vilka filmer han medverkat i. Hur tror ni det kommer att påverka min nattsömn?