Plötsligt händer det!

Kom hem till ett kök som doftade mat. Kålpudding i ugnen och färdig frukost tills imorgon (mina ägg och bacon som alltid tillagas kvällen innan när det är jobbardag). Det var inte detta som var en oväntad händelse - ånä, jag är van vid att gubben gör sånt. Han bara é sån. Vi jobbar bra ihop, aldrig nåt bråk om vem som gör/inte gör saker. Det bara händer.

Den oväntade presenten kom vid middagsbordet - kålpuddingen var smaskens - när han plötsligt föreslog att de skulle åka och hämta Jennies mobil. Inlämnad för lagning i september nån gång... I Jönköping, 5 mil bort. Alla kvinnliga invånare i detta hus - utom jag - fick den omedelbara glansen av shoppingmöjlighet i blicken. "Får jag följa med?" Ja, ja, ja och ja, blev svaren.

Mamman fick helt plötsligt huset för sig själv då sonen har tagit med sig hemläxa, i form av en rostig SAAB 900, som de inte hinner fixa på skoltid. Han befinner sig alltså i svetsande ställning borta i verksta'n.
Jag tog en dusch, kröp i mjukisstassen och raggisar. På med datorn, nu sitter jag uppkrupen i soffan med en filt runt axlarna.
Älskar min familj men ibland är det skönt att slippa prata, gå på utvecklingssamtal, sy på UV-märken och annat. Bara vara. Tyst. Efter en ringande dag på jobbet är det extra ljuvligt. Bättre än triss. Just nu.

Timjansfisk med råstekta rotfrukter

Idag var det fisk som skulle tillagas. Enklast är ju att köra ugnstillagning så det bestämde jag mig för.
4-5 filéer av Pangasius hamnade i en form.
2 skivade tomater och en halv strimlad purjolök breddes över efter att fisken saltats. 3-4 dl vispgrädde hälls över. Krydda med svartpeppar och strö över färsk timjan och basilika. In i ugnen ca 45 min i 175º.

Till detta serverades vitkål, kålrot och morötter som strimlats och stekts i rejält med smör. Kryddning blev asiatiska kryddor, salt, peppar och vitlök. För att få det lite fetare smälte jag i ett halvt paket färskost med vitlökssmak. Salladskål med gurka och hackad rödlök smakade gott till.

Fick hjälp av Jennie som skalade potatis till sig och syskonen och Nora som skötte matberedaren. Ibland är det bra med fler kockar :-)

Tomten på Facebook

Jag - som är en av dem som gärna skippar jul - har fått en dotter som funderar mycket kring just detta ämne. Senast var det om det här med tomten och skorstenar. Igen. Förra året tyckte hon att vi skulle låta bli att elda i kaminen när det närmade sig julafton. "Varför då?" undrade vi. "Jo, annars kanske tomten bränner sig i rumpan". Hon sa i och för sig ett annat namn på bakdelen, något hennes storebror lyckats bra med att lära henne.
Förra veckan såg hon så där underfundig ut igen när hon tittade på brasan. "Hur kan tomten egentligen komma ner i det smala röret, han som är så tjock? Ska jag rensa det?" Jag tyckte väl inte det var nödvändigt direkt. "Men mamma, varför står det att paketen är från dig och pappa när det är tomten som fixar dem?"
Nu började det brännas... Det är känsligt nu. Ta henne ur villfarelsen eller låta henne leva i detta ett tag till?
Eeeh, jo... Det är vi som bestämmer vad han ska fixa för nåt...
"Jaha. Hur då? Talar ni om det för honom på Facebook då eller?"

Unge - du måste nog avamerikaniseras innan mamma tappar fejset.

Flera liv att förbruka

Det var som katten. Inte nio, men väl två liv, har tydligen vissa. Hur man nu kan få flera livstidsdomar på sig. Och hur kan man få permission om man är livstidsdömd? Om man nu haft ihjäl nå'n och straffet är "livstid" borde det då inte innebära att man åtminstone måste stanna inomhus?
Avskräckande värre att bli dömd till livstid. "Nästa gång får du två livstider, bara så du vet!" Ojoj, gäller att tänka sig för.

Överallt och ingenstans

Jag vill, men det går inte. Fast det kanske beror på att jag inte vill? Har liksom ingen inspiration och det leder till transpiration. Kommer inte loss.
Går upp, jobbar, jobbar, jobbar, sover. Just nu jobbar jag på att jobba bort en del jobb. Föreningsarbete som bara tär är inte förenat med nöje. 12 år får räcka.
Har bestämt mig för att kämpa bort allt som inte tillför energi. Vill göra sånt som ger energi, som peppar och smakar mer. Det gör ju peppar. Till och med humorn är lägre än vanligt som ni märker. Det vill inte säga lite.

Önskar mig just nu: En knapp att trycka på för att stänga av jobbet när jag åker hem. Och en annan för att trycka igång träningslusten igen.
Gissar på att om den andra knappen funkar så blir det automatiskt en koppling till den första. Hoppas på det så att livet kommer på rätt köl igen.

Färjan - med rätt att flyta med

Skulle du  - som kvinna och mot förmodan- känna att du behöver stå i centrum för en massa karlars uppmärksamhet så har jag ett stalltips; Ta färjan mellan Malmö och Travemünde och frottera dig med alla lastbilschaffisar. Snacka om manlig dominans.
Vägen fram till maten kändes som värsta catwalken. Hela tiden malde det i huvet, "Snubbla inte, snubbla inte..." Klarade det varje gång. Se'n att jag hade en stor svart fläck på näsan bjöd jag på.

Gastkramande

Hemma igen efter Tysklandsresan. Hårt, men trevligt! Anlände till Bad Salzuflen vid 11-tiden på freda'n, sprang upp o ner för trappor och bar grejer. Ja, när man får gratis och full tillgång till träning så gäller det att utnyttja tiden. Vi har ju inga trappor hemma så jag bar och sprang, sprang och bar. Se'n sprang jag till en bar. Eller OK, jag åkte med de andra. Det var ju ganska skönt att skölja den dammiga halsen med en bier vid det laget.

Första stället vi hamnade på var hos en riktig "dirty Harry", värdshusägaren var en spellevink av värsta sorten. Rodnar bara jag tänker på allt han plockade fram ur skåpet under disken...
Gick ni på den?? Jag? Rodna? *Pah* Kul var han i alla fall, gubben!
Efter det vattenhålet drog vi vidare till Gasthauset vi skulle bo på. Samma gästvänliga bemötande där. Ölen flödade och tyskan flöt på bättre för varje timme. Mat blev det också, Schnitzel Cordon Bleu för min del. Sehr gut!

Nu har flyttlasset lämnats av och vi har överlevt både båtresa och Autobahn. Det är verkligen ett annat flyt längs vägarna. Fler filer och folk som har upptäckt backspeglarnas välsignelse. Blinkers finns på varenda modell, oavsett ålder på bil och chaufför. Jag är fortfarande stum av beundran.
Och i vaderna. Av trappspringet.