Gastkramande

Hemma igen efter Tysklandsresan. Hårt, men trevligt! Anlände till Bad Salzuflen vid 11-tiden på freda'n, sprang upp o ner för trappor och bar grejer. Ja, när man får gratis och full tillgång till träning så gäller det att utnyttja tiden. Vi har ju inga trappor hemma så jag bar och sprang, sprang och bar. Se'n sprang jag till en bar. Eller OK, jag åkte med de andra. Det var ju ganska skönt att skölja den dammiga halsen med en bier vid det laget.

Första stället vi hamnade på var hos en riktig "dirty Harry", värdshusägaren var en spellevink av värsta sorten. Rodnar bara jag tänker på allt han plockade fram ur skåpet under disken...
Gick ni på den?? Jag? Rodna? *Pah* Kul var han i alla fall, gubben!
Efter det vattenhålet drog vi vidare till Gasthauset vi skulle bo på. Samma gästvänliga bemötande där. Ölen flödade och tyskan flöt på bättre för varje timme. Mat blev det också, Schnitzel Cordon Bleu för min del. Sehr gut!

Nu har flyttlasset lämnats av och vi har överlevt både båtresa och Autobahn. Det är verkligen ett annat flyt längs vägarna. Fler filer och folk som har upptäckt backspeglarnas välsignelse. Blinkers finns på varenda modell, oavsett ålder på bil och chaufför. Jag är fortfarande stum av beundran.
Och i vaderna. Av trappspringet.

Morgen fahren wir nach Deutschland

Packning á la Bitte är gjord. Nästan. Blir väl lite till imorgon. Men tillräckligt för att jag ska slippa stressa som en blå när jag kommer från jobbet. När jag nu kommer därifrån. Det är inte lätt att veta när jag kan lämna stället, mina arbetsuppgifter är inte av sorten man kan lägga på hög. Skulle se nåt ut det. Lastbilar travade på varandra (dubbeldäckare?) runtom i landet. Åtminstone från Värmland och söderut. Snacka om trafikkaos. Snöglopp, släng dig i väggen.

Drömmer fortfarande mardrömmar om leveranser som inte kan lösas. Vaknar kallsvettig efter att ha räknat rutter och pallar. Men det går på rätt håll. Hahaha...
En månad och nu börjar jag bli lite varm i kläderna. Inte så konstigt när man jobbar med pellets, kanske? Ojojoj, låg standard idag...

I vilket fall så ska vi ut i Europa. Tyskland. Det ska hämtas hem en Edith med tillhörande bohag. Maken, svärmor och svärfar, jag och den blivande Edithsambon ska agera flyttare. Sova på båt. När hände det senast? Ca 20 år sen, tror jag. Nån Ålandskryss med Postfolket. Snöstorm, vik hädan. Eller skjut upp dig i alla fall. Bitte! (Ja, vi ska ju till Tyskland, landet där alla pratar om mig)

Ärtan, pärtan...

Och resten. Ni vet Piff och Paff och deras gelikar. Så är namnen på några läseböcker lillan har i skolan. Nu är Pärtan avklarad och hemtagen för stolt uppvisande. Brett leende talade hon om att "Pattan" var klar. "Vad för nå't???" undrade modern. Jag har jobbat färdigt med Pattan. Fick sin förklaring när jag såg boken. "Jahaaaa, Pärtan..."
Är man smålänning så är man, "r" é la inte så noga att uttala.

Bläddrade lite förstrött i boken och kom till en sida där det var meningen att man skulle svara Ja eller Nej på frågor. Hajade till när jag såg en av dem. "Har du smakat öl?" Vafalls? Alltså, nu snackar vi sjuåringar. Börjar enkätinsamling angående alkoholvanor såååå tidigt numera? Är det ett nytt samarbete med de sociala myndigheterna? Vår lilla Nora svarade sanningsenligt så snart knackar det kanske på dörren?
Tur att det inte fanns följdfrågor. Typ "Vilket märke dricker du mest?" DÅ hade vi nog redan fått en påringning.

Verkliga vänner

Om du är en verklig vän talar du om att jag har mascara utsmetad i ansiktet. Du säger försynt till mig om jag har kjolen instoppad bak i strumpbyxorna. Om jag har sås på hakan eller på tröjan så visar du mig det. Utan att skrika det från andra sidan rummet.

För verkliga vänner tar hand om varandra och ser till att man visar sig från sin bästa sida. Såna vänner kan inte bli för verkliga, frågan är hur svåra de är att förverkliga.

Omelett med tonfisk

Jodå, experimentet lyckades, det smakade riktigt gott. Och smidigt var det, precis så som jag gillar.

Blanda 2 burkar tonfisk med ett paket färskost (vitlök och örter var vad vi hade hemma). Krydda med salt och svartpeppar.

Bred ut i en smörad form och strö över en hackad rödlök. 6 ägg vispas ihop med 5 dl grädde och ca 2 dl riven ost. Jag blandade i lite färsk basilika och dill från frysen, salt, paprikapulver och svartpeppar. Häll över blandningen och in i ugnen på ca 175º i en halvtimme. Njut!

Skållad råtta istället för Duracellkanin

Jag är inte riktigt i full paritet med den berömda kaninen än, men det är påbörjat. Förmidda'n - som skulle ägnats åt träning - tillbringades istället tillsammans med plötsligt uppdykande sällskap. Trevligt och oväntat! Tur vi hade Gevalia hemma :-)
Efter den goda lunchen - fläskstek med en massa gräddsås - blev det lite slappartid. Men sen så. Träning i form av styrkepass och cykling. Inte klokt vad jag tappat kondis på de här veckorna. Smått svimfärdig pustade jag en stund innan vi begav oss ut på skogspromenad i det grå men sköna höstvädret.

Kikade på träd som ev kan användas senare, typ i december. Skojade med ungarna att vi ska nöja oss med en liten bordsgran i år. Varför då? Jo, se då får det inte plats så många julklappar under och då blir det billigare. Vet inte om de tyckte idén var lysande, precis.
För egen del så skippar jag julen helt om jag får. Lär jag inte få. Men en plats i solen med tillhörande paraplydrink skulle sitta fint istället. Nånstans där ordet jul inte uttalats och än mindre firats. Nånsin.

Efter den promenaden sjönk jag ner i badet. Hett värre. Därav mer skållad råtta än kaninfart. Nu väntar en omelett i ugnen. Nytt experiment som förhoppningsvis lyckas. Återkommer med rapport och recept (om det var gott).

Vem bestämmer egentligen?

Igår kväll var vi lite rastlösa, vi fyra som befann oss hemma. Kan vi inte ta en raggarrunda? frågade barnen. Hmmm... Tror inte deras version av detta fenomen innefattar samma saker som de rundor deras föräldrar eventuellt begav sig ut på i sin ungdoms dagar. Hoppas inte det. Inte än i alla fall.

Visst, varför inte ge sig ut i mörkret och fara istället för att sitta i soffan och dega? På med kläder. Ja, ytter alltså, vi var anständiga nog för att vara inomhus. Reflex, har du det frågade jag kloka minstingen. Nääää, det behöver jag väl inte i bilen eller? OK.

Maken tog av nån anledning GPS:en med sig. Genast började det snurra i skallen. Vart har han tänkt sig att vi ska fara? Falks grav? Med barnen? I och för sig är det lite skräcktema denna helgen - för dem som vill - men nån måtta får det väl vara?
Jag fick aldrig nåt bra svar så det var bara att hänga på. Han startade bilen och sa: "Vart ska vi åka?"
"Det får väl GPS:en säga, det är ju därför man har den" svarade den minsta rappt. Jaja.

Vi åkte lite hit och dit, även ut i mörka skogar där vi aldrig varit och där man kom till vägs ände. Månen var nästan full och vi såg ett stjärnfall. Och ja, jag önskade mig något. Som inte uppfylldes. Men vackert var det. Fallet.

Idag känner jag mig betydligt mer utvilad så kanske var det mest sömnbrist och släppta spänningar som spökade. Käre maken har handlat hem vitaminer och annat som han tvingar i mig, han har fått för sig att jag lider brist på nåt. Det jag anser brister i nuläget är träningen, men den ska jag ta tag i om en liten stund. Så med våra gemensamma satsningar ska det nog bli en Duracellkanin av mig till slut.