Hur man får en fikavägrare att baka småkakor

Så är den här. Den allra sista dagen på Skogsstyrelsen.

Jag har återställt min telefon. Jag rensar datorn. Jag har tömt datorväskan på innehåll.
Har faktiskt ingen aning om vad de där små ljusblå pillren är till. Eller var de kommer ifrån...
Rosa piller har det varit tal om många gånger, däremot. Både på skoj och allvar.
På skoj för att det emellanåt känts som vi varit nära att behöva ta till dem för att klara oss genom dagen. På allvar de gånger den verkliga huvudvärken slagit till. Då har räddaren i form av J och hennes holländska piller funnits där.



Lite av varje som kan hittas i en datorväska...

Det är en av de saker jag kommer att sakna. Nej, inte pillren som så, jobbarkompisarna. De som fått mig att skratta och må bra så många gånger. Som sett mig gråta över katter (av överkörd sort), ungar och annat som orsakat grubbel och tårar.
De jag slängt käft med i fikarummet, som fått stå ut med mina lustiga associationer (som jag har svårt att hålla inne med) och ändå stått kvar :-)

På tal om fika. Jag är ju inget kakmonster eller söthungrig på något sätt så det har ju blivit en del trugande och frågande när jag inte tagit sådant när det bjudits. Alla som är såna som jag (på det viset...) vet precis vad jag menar, man får nästan be om ursäkt. Eller hur?
I alla fall. När man slutar så är det hembakat fika som gäller :-)
Mina barn är - fortfarande efter flera dagar - i chock. Mamma bakar!!!
Det var som en kör - fast i kanon (eller nåt) eftersom det var en stund mellan varje - "Vem är det som bakar? Va? Mamma? Vad har hänt?"
Då kan ni lätt räkna ut att det inte händer så ofta...



De var goda. Faktiskt. Fast det var inte kul :-)

Nu är det dags att slänga alla visitkort med titel och allt och gå tillbaka till den värld där jag inte har någon. Eller rättare sagt; där jag har så många att det inte går att ge ett svar på "vad" jag är.



Numera ej gällande arbetsplats och titel

Jag hoppas att min f d arbetskamrater inte glömmer mig utan får ett litet leende i mungipan när/om de råkar tänka på mig nå'n gång.Vi ses kanske därute!!!

Blickar mot framtiden ;-)