Du skulle bara veta...

Ni som har hängt med mig ett tag (har ju varit svårt senaste tiden eftersom jag aldrig visar mig men ni vet vad jag menar...) kanske minns detta?

Det var ett tag sen och kärringa är som kärringar är mest i den här åldern, tror jag. Har mina dagar med krämpor men däremellan så flyter det på rätt OK. För å vara kärring, alltså :-) Det finns inga konstiga tecken som gör att jag tror jag skulle befinna mig i nån slags farozon för att drabbas av igenkletningar i mina kärl eller av andra stopp. Jag lär nog leva tills jag dör.

I vilket fall som helst så har jag - efter den sjukhusvistelsen - låtit mig underkastas diverse provtagningar. Det hade hittas en liten, yttepytteliten, förhöjning i nåt proteinvärde. Det kunde tydligen visa på risk för blodcancer. talades det helt krasst om för mig förra gången jag var på återbesök (trodde det var en liten koll, bara). Då var det tur att jag satt ner kan jag säga. Iofs hade jag börjat undra varför de skulle till att ta benmärgsprov på mig innan jag träffade läkaren... "Ska ni inte alls det" talade jag om för den stackars sköterskan som beväpnad närmade sig. Tji fick de!

Läkaren rabblade sig igenom alla testerna även idag och talade om att allt minsann såg så bra ut så. Jaaaa, förutom kolesterolet då. "Jaså?" undrade jag med spelad förvåning. Det hade jag ingen aaaaaaaning om.

Jag vet att det är förhöjt men jag vet också att det inte är så farligt som tant doktorn vill påvisa. Jag känner mig kav lugn. Sen kom det roliga;
Hon gav mig en lång blick (hade hon varit man skulle den kunnat misstas för nåt annat) över min 183-centimetriga lekamen och sa med övertygelse i rösten;
"Jag ser ju på hur du ser ut att du är inte en person som äter en massa fett. Det kanske är något ni har i släkten, man vet inte så noga alla gånger. Det kan kanske bero på potatis, några flingor du äter eller så är det nåt bröd som gör det"

Åh, jag fnissade inombords och skakade osynligt på huvudet. Du skulle bara veta att jag inte äter en endaste brödsmula och att jag njuter av smör och grädde varenda dag :-)
Hennes sista ord innan jag gick var; Du verkar vara en synnerligen frisk kvinna!

Jotack, känner mig överkomligt pigg, speciellt nu när jag börjat om med mina promenader och träningen. Så läkarvetenskapen får snacka emot sig själv i fortsättningen också. Utan att jag bryr mig om att käbbla emot alla gånger. Det räcker med att jag vägrade medicinering senast. Stattiner - stick och brinn!

LCHF, stattiner, kolesterolvärde, läkare