Alltså, jobbet tar alltför mycket tid från mitt bloggande! Finns det ingen vänlig själ som kan anställa mig som professionell så jag kan få sitta med det hela dagarna? Va? Det vore ju drömmen :-) För mig, alltså, nån annan lär inte bry sig.
Egentligen är det väl inte jobbet som tar tiden från detta, det är andra aktiviteter. Läxläsning, gitarrstämning, träningshämtande, matlagning m m. Och den egna träningen, den är viktig. Det känns som att fokus ska ligga på att utföra den, inte blogga om den *s*. Har jag fel?
Igår tog jag en - helt frivillig - vilodag. På kvällen skulle jag iväg och bli "avtackad" av mina fd jobbarkompisar. Det är bara 9 månader sedan jag slutade. Jag vet att det är svårt att få till det, ingen fara goa vännerna! *ler* Eftersom jag visste att det inte skulle bli träningstillfälle då så passade jag på att ta en helt träningsfri dag. Behövde nog sova lite längre också. Klokt att lyssna på kroppen.
Kvällen var trevlig men samtidigt sorglig. Jag saknar dem ju. Mycket. Tänk att det ska behöva bli så här. Jag är inte den enda som slutat pga arbetssituationen. Alla är vi rörande överens om att vi saknar arbetskamraterna men inte jobbet.
Idag var det uppstigning 5.15 och sen ställde jag timern på halva tiden jag hade bestämt jag skulle avverka. En ny metod för att variera rundorna och upplägget. Jag hann faktiskt längre än vad jag hade trott, det är ju positivt. Tyvärr var jag vrååååååååålhungrig idag så energin var inte på topp men det blev en 45-minutare i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!