Måste skryta lite

Jennie köpte sig en systemkamera häromda'n och kolla vilka fina bilder hon tar!

Du vet att du äter enligt LCHF

När du klockan fem på eftermiddan kommer på att du inte har ätit se'n klockan 9 imorse.
Då var det ägg och en massa bacon. Nu blev det kvarlämnad oxfilé med grönsaker och sås.

Hade det varit förr hade jag haft ihjäl minst en person i min närhet. Med ilskna ord om inte annat.

Eftertankens kranka blekhet, go to bed! Nutid, wakey, wakey!

Om bara några veckor är jag närmare 50 än 40, hur hemskt är inte detta? 30 gick bra, 40 var inga större problem. Men 50??? Jag kommer att ramla ner i ett stort, svart hål. Bombis. Känner redan av vibbarna. 45 och vad ska jag göra med de kommande 20 (!?!) åren fram till pensionen? Jag som hade så många drömmar. Finns fortfarande såna kvar men hur genomföra? Öljetter i marken håller mig kvar med resårband. Varför kan inte vi vinna en massa pengar eller hitta ett brev i måndagpostskörden från en avslägen, helt okänd släkting? Arv att hämta. Istället för fönsterkuvert med diverse avgifter och räntor.
Då skulle det vara så mycket enklare. Köpa mig tid och bara skriva. Skriva lite till och äta en bit innan skrivandet får ta över igen. Tid till att forma alla de tankar och upplevelser som ligger därinne nånstans. Dallrande, avvaktande. Det skulle bli en bok till slut. Eller två.
Fasen att man inte kan. Det är för dyrt att leva.

Gamla året avslutades helt perfekt med goe mat och trevligt sällskap. Inga nyårslöften för min del, det har jag skippat för längese'n. Varför lova en massa -som jag vet blir strunt - istället för att försöka göra sitt bästa? Inte har jag gjort några direkta tillbakablickar på 09, heller. Hjälper liksom inte att gråta över spilld mjölk. Va? Kanske att det finns positiva saker att ta med sig? Kan så vara. Är så. Naturligtvis. Men just nu vill jag hellre att det ska vara mer positivt framåt än bakåt, om ni hajar hur jag menar?

Och framföralllt vill jag kunna leva upp till den målsättning jag haft så länge men som är så förbannat svår att sparka i nätet; Leva i nuet, njuta av stunden. Inte grubbla över skit som varit eller komma skall. Ta tillvara alla stunderna med familjen och vännerna. Det som är viktigast.

Så du avlägsna, okända släkting, var är du?

Nyårsafton med Lundell

Idag började dagen tidigt med en kvardröjande huvudvärk trots att jag träffade kudden redan strax efter åtta igår kväll. Vissa i familjen tror att man måste prata lite extra högt i mobilen för att det ska höras, så det var svårt att somna, men det är förlåtet *s*.

Idag var det dags att återigen sätta färg på håret. Alltså, så som den utväxten frodas borde jag vara begåvad med rumpelångt hår för länge se'n, fattar inte varför det inte är så. Och ja, jag fattar att avklippning påverkar detta. Men men, hårfärgsproducenterna ska väl också leva.
Idag har det varit Spotify i sällskap med Uffe dagen lång, får passa på när ingen är hemma och byter låtar hela tiden. Tänk vad mycket låtar han gjort! Njuter.

Största delen av familjen är ute i pulkabacken, resten är i verkstan och svetsar burbåge. Nyss var de hemma och fick inbakad kassler med en massa vitlök, gäller att alla äter :-).

Kompisar på besök och nyårsmeny med chilimarinerade räkor, helstekt oxfilé med "Mickesås" och stekta potäter och morötter med rosmarin och vitlök (naturligtvis) står på programmet. Jag får väl pilla bort så det blir mest morötter på min tallrik, tillsammans med köttet. Till efterrätt blir det gött gojs i form av vispad grädde med bär och iblandade maränger. Toppas med björnbär, jordgubbar och en kvist citronmeliss och en chokladpinne. Visst låter det smarrigt?

Vill härmed önska er alla en härlig, rolig nyårsafton och ett Gott Nytt År med alla de möjligheter som ligger och lurar där om hörnet.
Kram på er!

Mellandagsslit

Hallå där ute i den fria världen! Ja, jag riktar mig till er lyckliga rackare som har mellandagsledigt. Lyss opp, lyft ett ögonlock och se hit! Om ni orkar, latoxar.
Har ni glömt hur det är? Va? Hur det känns att vakna och sticka ut en tå - förslagsvis minsta möjliga lilltå -  och känna att NEEEEJ, jag vill inte. Inte ut i det kalla. Trots dieselvärmare och därmed varm, skön bil.
Jag vill mycket hellre stanna under varma täcket hos gubben.

Men nääädå. Någon måste se till att hjulen snurrar. Så kryp för all del ner under era gosiga duntäcken igen. Dröm sött. Snart är det över. Varda'n kommer till er också.

OK, jag överlever. Och tiden går undan när man är ensam och gör det som vi är flera som delar på annars. Kan säga att det har blivit en hel del nyheter, sånt jag inte gjort tidigare, men det har löst sig. Saker och ting gör ju för det mesta det. Åtminstone går de över och det kan också vara en lösning.

Tröttheten är ganska stor just nu efter ett par späckade dagar och kvällar. Handla mat kan också vara ansträngande, liksom att tillaga den. Och äta. Kålpudding blev det ikväll.
Cyklade en halvtimme också. Synd att det inte går lika fort att få tillbaka kondisen som att bli av med den. Men utförd träning är trots allt bäst. Jag ska tillbaka.

Halksockans betydelse

Jag har alltid haft förtroende för mina barn. På gott och ont. Det har aldrig hänt några större fadäser, de har skött sig som förväntat. Även det kan ju va på både gott och ont iofs.

Igår ville lillan låna ett par raggsockor av mig. Trodde hon frös (hennes egna är försvunna i "Where did the other sock go?"-land). Nejdå, Istället fick hon mig att minnas en liten händelse från dagistiden. Inte hennes utan ett par systrars.

Med förtroendet har bland annat följt att de tidigt fått lära sig att packa med sina grejer till dagis, skola och diverse andra ställen och sysselsättningar. Vet inte hur gamla de kunde vara den här gången när de skulle ha gympa på dagis, kanske 4-5 år. Jo ni, curlingföräldrar ; "Read 'em and weap!", här sopas inte banan framför ungarnas fötter, den krassa verkligheten landar tidigt i denna familjen. Jag kallar det att uppfostras till att ta ansvar, än så länge funkar det kanon.

Men, tillbaka till den aktuella gången. Jag kollade inte att de hade fått med sig allt utan lämnade dem som vanligt och stack till jobbet. Återvände på eftermiddagen och fick frågan av personalen om tjejerna möjligtvis hade packat själva. Eeeh, ja... svarade jag och undrade vad de hade glömt.
Nej, de hade inte glömt nåt men istället för att packa ner de halksockar jag menat - med antihalk under fossingarna - så hade de plockat med raggisar. Och visst är det så, vill man halka ordentligt så är det den sorten man ska ta med!

Flundra med vitlöksdoftande champinjon- och zucchiniblandning

Ikväll har vitlöksdoften spridit sig över byn. Jag har passat på att blanda till vitlökssmör som ska finnas tillgängligt vid behov och varför inte passa på att använda det till matlagningen redan idag?

Skivade rejält med champinjoner och en zucchini tillsammans med en rödlök, detta stekte jag i vitlökssmöret och kryddade med salt och svartpeppar. In i ugnen en stund i väntan på att fisken skulle bli klar.

Även flundran fick sig en resa i det väldoftande smöret och till detta gjorde jag en sås på grädde och créme fraîche, smaksatte med dill, citron, salt och peppar. Riktigt mumsigt!