Morgen fahren wir nach Deutschland

Packning á la Bitte är gjord. Nästan. Blir väl lite till imorgon. Men tillräckligt för att jag ska slippa stressa som en blå när jag kommer från jobbet. När jag nu kommer därifrån. Det är inte lätt att veta när jag kan lämna stället, mina arbetsuppgifter är inte av sorten man kan lägga på hög. Skulle se nåt ut det. Lastbilar travade på varandra (dubbeldäckare?) runtom i landet. Åtminstone från Värmland och söderut. Snacka om trafikkaos. Snöglopp, släng dig i väggen.

Drömmer fortfarande mardrömmar om leveranser som inte kan lösas. Vaknar kallsvettig efter att ha räknat rutter och pallar. Men det går på rätt håll. Hahaha...
En månad och nu börjar jag bli lite varm i kläderna. Inte så konstigt när man jobbar med pellets, kanske? Ojojoj, låg standard idag...

I vilket fall så ska vi ut i Europa. Tyskland. Det ska hämtas hem en Edith med tillhörande bohag. Maken, svärmor och svärfar, jag och den blivande Edithsambon ska agera flyttare. Sova på båt. När hände det senast? Ca 20 år sen, tror jag. Nån Ålandskryss med Postfolket. Snöstorm, vik hädan. Eller skjut upp dig i alla fall. Bitte! (Ja, vi ska ju till Tyskland, landet där alla pratar om mig)

Ärtan, pärtan...

Och resten. Ni vet Piff och Paff och deras gelikar. Så är namnen på några läseböcker lillan har i skolan. Nu är Pärtan avklarad och hemtagen för stolt uppvisande. Brett leende talade hon om att "Pattan" var klar. "Vad för nå't???" undrade modern. Jag har jobbat färdigt med Pattan. Fick sin förklaring när jag såg boken. "Jahaaaa, Pärtan..."
Är man smålänning så är man, "r" é la inte så noga att uttala.

Bläddrade lite förstrött i boken och kom till en sida där det var meningen att man skulle svara Ja eller Nej på frågor. Hajade till när jag såg en av dem. "Har du smakat öl?" Vafalls? Alltså, nu snackar vi sjuåringar. Börjar enkätinsamling angående alkoholvanor såååå tidigt numera? Är det ett nytt samarbete med de sociala myndigheterna? Vår lilla Nora svarade sanningsenligt så snart knackar det kanske på dörren?
Tur att det inte fanns följdfrågor. Typ "Vilket märke dricker du mest?" DÅ hade vi nog redan fått en påringning.

Verkliga vänner

Om du är en verklig vän talar du om att jag har mascara utsmetad i ansiktet. Du säger försynt till mig om jag har kjolen instoppad bak i strumpbyxorna. Om jag har sås på hakan eller på tröjan så visar du mig det. Utan att skrika det från andra sidan rummet.

För verkliga vänner tar hand om varandra och ser till att man visar sig från sin bästa sida. Såna vänner kan inte bli för verkliga, frågan är hur svåra de är att förverkliga.

Omelett med tonfisk

Jodå, experimentet lyckades, det smakade riktigt gott. Och smidigt var det, precis så som jag gillar.

Blanda 2 burkar tonfisk med ett paket färskost (vitlök och örter var vad vi hade hemma). Krydda med salt och svartpeppar.

Bred ut i en smörad form och strö över en hackad rödlök. 6 ägg vispas ihop med 5 dl grädde och ca 2 dl riven ost. Jag blandade i lite färsk basilika och dill från frysen, salt, paprikapulver och svartpeppar. Häll över blandningen och in i ugnen på ca 175º i en halvtimme. Njut!

Skållad råtta istället för Duracellkanin

Jag är inte riktigt i full paritet med den berömda kaninen än, men det är påbörjat. Förmidda'n - som skulle ägnats åt träning - tillbringades istället tillsammans med plötsligt uppdykande sällskap. Trevligt och oväntat! Tur vi hade Gevalia hemma :-)
Efter den goda lunchen - fläskstek med en massa gräddsås - blev det lite slappartid. Men sen så. Träning i form av styrkepass och cykling. Inte klokt vad jag tappat kondis på de här veckorna. Smått svimfärdig pustade jag en stund innan vi begav oss ut på skogspromenad i det grå men sköna höstvädret.

Kikade på träd som ev kan användas senare, typ i december. Skojade med ungarna att vi ska nöja oss med en liten bordsgran i år. Varför då? Jo, se då får det inte plats så många julklappar under och då blir det billigare. Vet inte om de tyckte idén var lysande, precis.
För egen del så skippar jag julen helt om jag får. Lär jag inte få. Men en plats i solen med tillhörande paraplydrink skulle sitta fint istället. Nånstans där ordet jul inte uttalats och än mindre firats. Nånsin.

Efter den promenaden sjönk jag ner i badet. Hett värre. Därav mer skållad råtta än kaninfart. Nu väntar en omelett i ugnen. Nytt experiment som förhoppningsvis lyckas. Återkommer med rapport och recept (om det var gott).

Vem bestämmer egentligen?

Igår kväll var vi lite rastlösa, vi fyra som befann oss hemma. Kan vi inte ta en raggarrunda? frågade barnen. Hmmm... Tror inte deras version av detta fenomen innefattar samma saker som de rundor deras föräldrar eventuellt begav sig ut på i sin ungdoms dagar. Hoppas inte det. Inte än i alla fall.

Visst, varför inte ge sig ut i mörkret och fara istället för att sitta i soffan och dega? På med kläder. Ja, ytter alltså, vi var anständiga nog för att vara inomhus. Reflex, har du det frågade jag kloka minstingen. Nääää, det behöver jag väl inte i bilen eller? OK.

Maken tog av nån anledning GPS:en med sig. Genast började det snurra i skallen. Vart har han tänkt sig att vi ska fara? Falks grav? Med barnen? I och för sig är det lite skräcktema denna helgen - för dem som vill - men nån måtta får det väl vara?
Jag fick aldrig nåt bra svar så det var bara att hänga på. Han startade bilen och sa: "Vart ska vi åka?"
"Det får väl GPS:en säga, det är ju därför man har den" svarade den minsta rappt. Jaja.

Vi åkte lite hit och dit, även ut i mörka skogar där vi aldrig varit och där man kom till vägs ände. Månen var nästan full och vi såg ett stjärnfall. Och ja, jag önskade mig något. Som inte uppfylldes. Men vackert var det. Fallet.

Idag känner jag mig betydligt mer utvilad så kanske var det mest sömnbrist och släppta spänningar som spökade. Käre maken har handlat hem vitaminer och annat som han tvingar i mig, han har fått för sig att jag lider brist på nåt. Det jag anser brister i nuläget är träningen, men den ska jag ta tag i om en liten stund. Så med våra gemensamma satsningar ska det nog bli en Duracellkanin av mig till slut.

Sorgkantad solskensdag

Lördag, den tröttaste på länge. Vaknade med yrsel och en förlamande trötthet i kroppen. Kändes inte som jag. Det var väldigt längesen jag var så trött.
Kan bero på att jag bara sov ca 3 timmar igår natt. Vaknade vid 3-tiden av kissekatten som ville ha mat. Lugnast att tillfredsställa behovet direkt, han slutar inte skrika annars. Stapplade upp i mörkret och höftade mat i skålen. Trodde jag. Visade sig på morgonen att jag hade hällt den i vattenskålen.

Jaja. In i bingen. Då kom det. Allt som jag för tillfället oroar mig för. Varv efter varv snurrade det i huvet. Det gick inte att somna om. Snurrade lika mycket utanpå som ini till slut. Jag som hade en massa anledningar att vara extra skärpt igår hade behövt varenda ynka liten sekunds sömn.

Därför så är jag väl på efterdyningarna fortfarande, sjunde vågen eller nåt. Kom hem och somnade i soffan och har inte rört mig i expressfart idag heller.

Tröttheten spär på känsligheten som bor i mig för tillfället. Gråtmild och lipfärdig hela tiden.
Jag är ju inte den traditionstrogna typen men idag hade jag bestämt mig för att åka till pappas grav. Tänker det varenda dag när jag kör förbi men det blir aldrig av, Vill vara på "rätt" humör. Om det nu finns nåt sånt. Idag gick jag ut och plockade granris, kottar och lingonris. Hemgjord gravprydnad blev det av det. Mossa - grön och skön - fick följa med. Jag bäddade med det och försökte tränga tillbaka tårarna. Åkte dit för en planerad ensamstund men det blev inte så. Mina tårar får vänta.
Tände ett ljus och såg lågan flämta i vinden. Den tog sig till slut och förhoppningsvis värmer ljuset dig en stund ikväll, pappa.

Skrivet på årsdagen i maj:
"Denne man finns inte längre.
Ett år av förträngande och försök att förstå.
Fatta att han är borta. Varför går det inte?
Vill kunna gå vidare. Vill backa tiden.
Vet inte vad jag vill.

Hade kanske redan lämnat. Honom.
Borta för länge sen. Ur mitt sinne.
Såg honom men han fanns inte.
På väg sedan jag var elva.
Liten blev stor. För fort.

Stor är liten nu. Förstår inte.
Du finns kvar. I mitt hjärta.
Saknar dig, min älskade pappa."