Allt annat än fröjdefullt...

Faktiskt så är det så. Det finns många som bävar inför julen. Man har tråkiga minnen från upplevelser som ingen skulle behöva vara med om, man känner sig otillräcklig eftersom alla vill ha del av en just på julafton. Allt ska tindra och glimma, barnen ska vara glada och föräldrarna nöjda.
Varför? Vad ger just denna dag på året rätt att kräva detta? Vem bestämmer att det ska vara så?

Svar: Den du ger tillåtelse.
Fråga: Vill du ha det så?

Om inte, varför inte bestämma själv? Välj hur just du och din familj (om du har en sådan, vill säga) vill fira jul. Eller låt bli, om det är så ni vill ha det.

Jag har efter många om och men landat i att jag - nästan - lyckats släppa det som tidigare tyngt mina jular. Numera är det mest "Jaja, det blir jul ändå..."
Vi har en nedtaggad jul på hemmaplan, tar det lugnt och är. Julmat och lite pynt och julklappar, ja, men inte överflöd. Allvarligt, vem vill egentligen äta Janssons frestelse och prinskorvar i flera dagar efteråt bara för att man gjort för mycket? Hur ofta gör man så med annan mat?
OK, jag gör matlådor för en vecka framåt på en gång men det är en annan sak :-)
Nä, gör lagom med mat till dem som ska äta, även denna gång. Som alla andra dagar om året.

Men, viktigast av allt. Ta vara på friden om den infinner sig, njut av den och tänk på att alla inte kan det. Ångest och bävan är precis lika vanligt förekommande som julefrid.
Det blir inte mer jul för att du slår knut på dig själv för att se till så att ni får den där Ernst-julen. Varken du eller någon annan mår bättre av att varenda tomte står på rätt plats och de rätta doftljusen är tända. Det är inte det som är viktigt. Det finns 364 andra dagar att träffas på, man behöver inte samla det till just julafton.

Se nu till att ha en avslappnad, lugn och God Jul istället! Du bestämmer.