Helt plötsligt fanns det ingen mer än jag kvar. De stora barnen är hos sin pappa och de "små" fick för sig att det skulle vara roligare att sova hos farmor och farfar. Ett telefonsamtal senare tog de sitt pick och pack och drog till andra änden av byn. Mannen var på hembesök angående en krånglande TV och här satt jag. Vilken underlig känsla! Troligtvisför att det inte var planerat, annars är såna stunder något jag uppskattar väldigt mycket.
TV:n visade ett sammelsurum av jular hos Astrid Lindgrens gäng. Kanonfilmer allihop men inget jag ville ägna tid åt just då.
Zappade lite och hamnade mitt i "Fyra bröllop och en begravning". Fattar ni att jag har inte sett den innan!?! Jag måste vara en av de få... I brist på annan sysselsättning blev jag sittande och njöt av Hugh Grants pojkaktiga charm. För erkänn, han är inte urtypen av en man eller hur? Men söt. Efter en stund återkom TV-reparatören och vi skrattade gott åt prästen i form av Rowan Atkinson. Hans felsägningar var så söta så *s*.
Min kväll avslutades med "Stenhuggaren" (som irriterande nog fortsätter imorgon...).
Blev lite påfyllning i mitt gruvande för hur glömsk jag börjar bli... Jag kommer inte ihåg handlingen fast det inte är jättelänge sen jag läste den. Blandade ihop med en annan bok där det finns stenhuggare med i handlingen och minns öht inte mycket alls. Bra i detta läget, kan man tycka, hur kul är det att veta hur det slutar, men det känns lite skrämmande.
Läste förresten om att det numera är 10 ggr vanligare att man uppnår den aktningsvärda åldern 100 år. Om - och det är knappast troligt - jag skulle komma dit så misstänker jag att det inte skulle firas med pompa och ståt. Jag skulle ha glömt hur gammal jag är! Om nu någon i min närhet skulle tala om för mig att jag blir ett sekel så skulle jag säkert tro att de lurades, enveten gammal kärring som jag skulle vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du lämna ett bevis på att du varit här? Vad kul, kommentarer är väldigt, väldigt välkomna!