Traumatisk uppväxt?

Denna blick talar om att hon har det minsann inte lätt... Hon har för det första fått vänta på den utlovade broccoligratängen. I flera dagar. "Först skulle vi äta det i måndags - du lovade! - och då åt vi nåt annat. Sen skulle vi äta det i tisdags men då blev det inte det heller."

Nej, jag är en hemsk mamma, förlåt lillan.

"Och när ska du sy fast märkena på min UV-skjorta? Det skulle du gjort för jättelängesen..."

Jaja, lägg fram den så jag kommer ihåg det.

Tjoff! Broccoligratängen inmundigades till kvällsmat. Nöjd, mätt och glad lilling följer med systrarna på promenad till farmor och farfar. "Glöm inte skjortan!" är orden som klingar från hallen.

Jag suckar djupt. Eftersom jag har erfarenhet av detta märkespåsättande så vet jag vilken pärs det kan vara. Det är inte blott glömska som bidragit till den sena påsättningen. De som tillverkar dessa hemska märken, hur tänker de? Det finns knappt sömsmån, vika in kanten är förenat med svordomar som ryker lika grovt som värsta ångloket. För tillfället är jag dessutom inne i en långanaglarperiod, vilket inte underlättar.

Så är det detta med nålarna. Ögonen på dem är mycket mindre nuförtiden. Jag är nästan i behov av julaftonsmusnål. Ja, den däringa modellen som mössen har när de tråcklar ihop Askungens balklänning, ni vet. Jag vet att metallpriset var högt för ett tag sen men måste nåltillverkarna spara in på hålen?

Symaskin? Jovisst, har man en fungerande sådan så kan man säkert få till en skitsnygg sicksacksöm. Felet är bara att då blir det knappt något synligt kvar av märket.

Lillan fick sina märken till slut. Nästa i syskonskaran fick överta en skjorta av storasyster. Sprätt bort det som är överflödigt och byt patrullmärke, bara! Sätt fart!

Efter det sydde jag glatt (!?!) på hennes lägermärken. 2006-2009. Nästa år kan hon åka på läger utan att skämmas för att hon ser ut att vara på sitt första.

Tror jag får stanna som mamma ett tag till.

Alltså.. vilket håll?

Som den uppmärksamme läsaren noterat så är det dåligt med skrivande här numera. Prio ligger på annat fast jag gärna skulle skriva och skriva och skriva... Det är väl inte direkt lusten som fattas men nåt vajsing är det.
Funderar lite på att göra om, starta nytt eller vad som helst. En renodlad LCHF-sida, kanske?

För vanliga familjer. Eller vadå vanliga. Jag menar väl nåt i stil med att visa att det inte behöver vara krångligt att käka på det viset. Att man kan kombinera och få ihop det trots att bara vissa i familjen äter LCHF. Att det funkar bra med samma recept men med olika tillbehör.

Fast vadå, visst kan man blanda ämnen? Är ju inte direkt så att det handlar om träning här nuförtiden. Skulle vara den uteblivna i så fall.
Ja, som synes så är jag veligheten själv. Tips, nån?

Dagens tidningsanka

Kvackandet spred sig över nejden när paret Anka rök ihop så fjädrarna yrde. Enligt uppgift skulle herrn i huset (som han inte längre bor i) ha riktat ett vapen mot sin hustru. Usch, det kunde ha slutat i sprängd Anka.
Verkar som Annas goda råd om hur man håller sin make glad och nöjd inte fungerar så bra. Nästan som att hälla vatten på en anka - förlåt gås - måhända?

Jag har gjort världens klipp!

Häromdagen tog jag ett moget övervägt beslut och skred till handling. Det med mobil i alldeles för dålig belysning tagna fotot visar klippet. Några decimeter av hårbeklädnaden fick falla för saxens käftar. Känner mig som ny men ändå inte. Har funderat på detta länge så det är nog därför det känns som jag alla redan.
Kanske att mognaden som inträdde i utseendet också sprider sig till insidan? Hårresande tanke!

Skitsnack

Hahaha, tänk vad mycket roligt man kan få fram ur en diskussion som startade om magknip! Vi har haft en stunds bajshumor på morronen, tänker inte återge skitsnacket utan bara meddela så ni kan anteckna det i "Dagens händelse"-boken. :-)

Bloggproffs

Det skulle jag vilja vara. Tänk om jag fick oändligt med tid till att skriva. Då skulle det kunna bli lite oftare. Och bättre. Egentligen hinner jag ju inte jobba. Så enkelt är det.
Vill så mycket som inte går så det är väl bara att lägga bloggeriet till den listan.
Om jag gett upp? Nej, dyker säkert upp igen.
När du minst anar det :-)

Lapcat, lapkatt, knäkatt

Vill du studsa upp ur soffan efter att en stund tidigare masat dig upp ur den varma, goa sängen? Rådet jag då kan ge dig; Låt inte en spinnande katt belägra ditt knä. Värmen och det sövande ljudet gör att du sjunker allt längre ner i soffmjuket.
Ta därför med ett försiktigt lyft den sovande katten och förflytta den åt sidan. Det är dags att ta sig an dagen!