Lite tyst på tå tassar jag ut ur i min egen lilla vrå och säger försynt HEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!
Det har snart gått två månader sen sist och det kommer kanske att gå lika länge till innan nästa inlägg. Vem vet? Vem bryr sig? :-)
Ser ju att det lilla antalet följare som funnits har rumphuggits ytterligare. Fullt förståeligt. Vem vill följa något som inte ens finns? Som liksom stannat? Krupit undan och gömt sig. Äsch.
Jag är precis lika dålig på att följa som att skriva för tillfället. Bidragande orsak är att den senaste - dryga - månaden har jag och maken arbetat 15-16 timmar varje vardag och lite mindre än så på helgerna. Prio efter det? Mat och sömn. Några minuters umgänge med varje barn. Typ "God natt, sov gott, älskar dig - ses imorrn!" Och hur mycket det "ses" innebär i minuter blev de snart varse och nickade lite förstrött till slut.
Nu är vi nere på 12-13 timmar och det känns OK. Börjar kl 5 och är hemma 17-18. En massa tid över! Vad gör man när man har så mycket fritid??? Konstigt vad anpassningsbar man är, va? Annars kan 8 timmars arbete kännas som att det tar hela dygnet i anspråk. Man hinner ju ingentiiiiiing.
Nu är det ljust längre och det börjar spritta i kroppen. Träningslusten återvänder så smått. Idag har jag invigt mina nya Reebok Traintone med att gå 6-7 km. OK, en liten kortare runda igår men det var inte i min takt så det räknas inte... Under de 14 år vi bott i Åker har det aldrig hänt att jag gått in till Skillingaryd. Idag hann jag nästan ända fram innan jag blev upplockad. Sakta i backarna, det var av min alldeles egna man och dessutom planerat, inget annat!
Benen värker. Gissar på en kombination av oträning och de balansbollar som finns i skorna. Kan det vara så att de faktiskt fungerar? Vi får väl se. Nu är det dags att ta nya tag och påbörja resten av mitt liv. Igen :-)
Får se om det även innefattar en fortsättning på bloggeriet.
träning, Reebok Traintone, arbete, bloggande
