Volym och styrka - vill, kan och SKA!

Hur kan ont göra gott?

2012-01-31T10:42:00.000+01:00

Egentligen? Hur kan jag vara så sjuk att jag njuter av att ha träningsvärk? Är det kontrollbehovet som gör sig påmint?
Har jag ont på de ställen jag tränat så visar det att jag troligen gjort rätt. Eller hur? Jag har använt rätt muskler och lyft med en så pass tyngd att det gör nytta. Så måste det väl vara?

Enda gångerna jag kan tycka det är lite småjobbigt är när det sitter i benen och jag knappt kan sätta mig ned. Ibland är det ju mer bråttom än annars och när man då känner att det inte riktigt går tillräckligt snabbt så är det frustrerande. Än så länge har det gått bra :-)

Idag är det baksidan på både ben och armar som har börjat viska lite smått om vad som komma skall. Frågan är om det hade hjälpt att stretcha på det här viset?

Lånad från enorma internet

Motionssammanfattning v 4 och förhoppningsvis hårdare v 5

2012-01-30T20:36:00.002+01:00

Det har varit en vecka med lite extra (några födelsedagar o dyl) så det har blivit alldeles för lite träning. Mår lite dåligt över det men jag kan inte backa och göra om så det får bli hårdsatsning framåt istället. Började ikväll med ett riktigt tungt pass triceps/axlar/ben. Det är faktiskt så att jag darrar i armarna :-)

Måndag 0,75 tim kondition

Tisdag 0,75 tim styrka

Onsdag

Torsdag 0,75 tim styrka

Fredag 0,75 tim promenad

Lördag

Söndag 0,75 tim promenad

Totalt: 3,75 tim

Bränt barn skyr elden

2012-01-26T20:54:00.001+01:00

Men gammal kärring lär sig aldrig...
Igår var det en sån där fulltupp-dag. Ni vet när man ska hinna en himla massa men knappt får nåt gjort för allt bara jäv... krånglar menar jag... hela tiden. Skulle bl a ställa en maskin innan jag "bara skulle..." en massa annat. Borde förstått att det inte skulle funka. Som tur var så märkte jag själv att det höll på att gå åt helvete så det blev inga skador. Bara en omställning. Som fick vänta för jag gav upp. I vissa lägen är det bättre.

Drog mig hemåt för att slänga in lite fisk i ugnen innan jag agerade hämtare åt en dotter. Det gick snabbt och smidigt men sen - oj... betydde den röda plutten att det var varmt där? Att man inte ska torka spisen just då? Speciellt inte så sakta så det hinner börja fräsa i skinnet? Nänä...

Den inplanerade axelträningen tick ställas in pga handsveda. Det var inte gott att bära material till svarven så jag insåg att det skulle göra minst lika ont med hantlar och stång. Märker numera hur irriterad jag blir när jag inte får träna som jag tänkt. Skulle varit för några veckor sen, då skulle en sån giltig orsak välkomnats!

Idag blev det av men för sent för min smak, det är så mycket annat som ska ordnas med. Tur att jag har en förstående man som ser till så att jag klarar ut det! När man kommer hem ashungrig från matshopping och övningskörning så sitter kassler med champinjonsås inte alls fel :-)

Träning

Mus i kant är lika illa som överallt annars

2012-01-25T10:10:00.000+01:00

Jag hatar verkligen möss. Och råttor. Inte så där personligt en och en utan jag drar alla över en kam. Finns det något som skrämmer mig så är det gnagare. Kan vara en centimeterstor DÖD näbbmus, spelar liksom ingen roll. Har det en gång varit musliknande (och det är ju en död näbbmus, väldigt mycket muslik *höhö*) så skriker jag. Högt i stil med Wahlgrens-Piccadilly.

Höjden var nog för en vecka sen när katten kom med nåt stort, svart, i munnen. Jag skrek - som vanligt - tills minsta dottern undrade varför jag var rädd för hennes strumpa...

Igår viskade en av döttrarna (Ja, ni vet ju hur en "viskning" kan låta 5.30 på morronen...) på "Maaaaammmaaa..."
Ja... kom det från min sömndruckna lekamen. "Det är nog en mus i köket..." Nog??? Vadå nog? Jojemensan, nog lät det som att det satt ett helt musicerande gäng uppe på skåpet och käkade på knäckebröd eller nåt annat hårt...

Med rysningar i kroppen vände jag snabbt om. Lovar att jag var inte den som satte på kaffe då, inte.
Framsteget var att jag hade glömt (?) detta tills vi var hemma på frukost. Otroligt! Förhoppningsvis är denna nu uppäten av katterna...

Motionssammanfattning v 3 och nu kör vi v 4

2012-01-24T19:52:00.001+01:00

Måndag 1 tim styrka

Tisdag 0,75 tim styrka

Onsdag Vila

Torsdag 0,75 tim styrka

Fredag

Lördag

Söndag 0,75 kondition

Totalt: 3,25

Inte nöjd med mängden men det är bara att sparka upp takten! Har börjat med ett tungt rygg/ben och bicepspass på 45 minuter ikväll.

Nån liten muskel börjar träda fram :-)

Jag får önska mig en bra dag!

2012-01-23T12:10:00.000+01:00

Så kan man avsluta ett misslyckat säljsamtal över telefon.

För övrigt så undrade mottagaren av det telefonförsäljande samtalet om mannen i andra änden verkligen insett att helgen var över, han lät liksom lite... onykter. Eller nåt.

Förhoppningsvis får han det han önskade sig.

LCHF-debatt med flödande fördomar

2012-01-20T10:37:00.001+01:00

Debatt på TV. Det programmet brukar zappas förbi ganska snabbt, av flera orsaker. Gillar inte folk som sitter och gapar på varandra för att de tycker annorlunda och så har jag lite svårt för programledarens sätt att "ta" folk. Jo, jag har sett tillräckligt för att göra den bedömningen :-)

Igår hade jag snappat upp att det skulle handla om LCHF. OK, jag får stå ut, tänkte jag, lite intresserad är jag ju. Bänkade mig och fick genomlida både modellbarnsdiskussion och Juholtsförsvarande innan det drog igång. För drog igång gjorde det så klart.

Undrar om de verkligen inte kunnat anstränga sig lite mer för att hitta några som var så stelt anti? *ironi* Självklart ska det vara från andra sidan annars är det liksom ingen mening att diskutera, men att först ta fram en kvinna som jag knappt hörde vad hon sa (för att jag bara tänkte på hur totalt stöpt i LCHF-motståndarformen hon var), sedan någon som verkade vara en typisk SLV-skolskötersketyp och så nån ung tjej som nästan inte kunde sitta still för att hon måste hinna få fram så mycket som möjligt om hur hemskt det är att inte äta kolhydrater. Hjärnan funkar ju inte utan det...

Och så Hero, kroppsbyggare av rang. Också förutsägbart vad han skulle säga, även om han var mer ödmjuk. Synd att de inte tog dit någon som faktiskt tränat hårt på LCHF-vis.

Visst, nu generaliserar jag och har fördomar när jag konstaterar vilka typiska motståndare det finns. Raljerar lite, bara.

Egentligen borde jag inte kunna skriva detta överhuvudtaget, min hjärna har inte rätt/tillräckligt med bränsle för att arbeta. Måste bero på nån gammal vana från förr som sitter kvar i fingrarna, det där att sätta ihop en massa bokstäver på ett visst sätt.

Inte kan jag bygga muskler, heller. Mina muskelceller får inte rätt/tillräckligt med bränsle för att arbeta. Nähäää. Lika bra jag lägger ner det då. Jag orkar ju helt enkelt inte utföra något kroppsansträngande.

Bättre att jag går tillbaka till paltkoma och uppsvälld mage. Bättre att äta 7-8 ggr/dygn för att inte slå ihjäl nån (lätt överdrift...) och låta mitt blodsocker åka berg- och dalbana. Härligt! Vad jag längtar tillbaka!

Saknar även de ständiga bihåleinflammationerna och halsinfektionerna. Tröttheten skulle jag också gärna vilja ha tillbaka. Men men, man kan inte få allt här i världen :-)

Vet inte om det fortsatte i något mer efter den korta stunden det öht handlade om LCHF men nån rättvis spegling gav det inte på den korta tiden. Inte från något håll.

Tycker att Kostdoktorn fick alldeles för lite utrymme av programledaren, 16 studier viftar man inte bort på det viset när båda sidor ska reflekteras.

LCHF, debatt

Det är mycket nu... igen...

2012-01-19T19:39:00.001+01:00

Nu ska vi se... Jag är ju rätt fartig av mig. När jag vill. Det är inte ofta jag slänger upp benen på soffbordet och bara slötittar på TV t ex. Tyvärr, enligt vissa i min närhet. Jag skulle visst behöva det emellanåt. Anses det.

Det är alltså inte jag som anser det. Jag mår bättre (och kopplar av mer) om jag gör nåt. Eller kanske rättare sagt; får saker gjorda.

Kan säga att just nu så får jag mitt lystmäte vad gäller det. Åtminstone på jobbet. Kvalitet och miljö. Hmmmm... finns en del arbete att lägga på att dokumentera... Och göra dokumenten som ska användas. Det flödar, kan man säga.

Igår blev det listdags. Djupa andetag och sedan var det bara att börja spalta upp. Jag är fortfarande på första punkten. Kanske därför jag glömde bort att det fanns en tillagad stek som vi skulle äta ikväll? När jag stod och stekte kyckling som bäst kom (minst) tre av döttrarna förbi och frågade i tur och ordning; "Skulle inte vi äta stek idag?" Joooooo!!!! Men jag (vi...) glömde. Vi är nämligen två som har mycket på jobbet. Men, men, nu blir det fredagsstek istället. Kom på att det var där - i storkylen (=altanen) - som stekgrytan befann sig också...

Efter att ha retat upp mig på Telenor för andra gången den här veckan så hade jag ingen träningslust men PT:n sa till mig att använda den kraften till just det så det blev en trekvarting i alla fall. Kondis, rygg och ben.

Återkommer om Telenor. För att inte tala om att jag återkommer TILL dem. Watch out, långvarig trogen kund på krigsstigen!

Vad ger ofrivillig vila

2012-01-18T19:47:00.000+01:00

Här uppe skulle jag kunna sätta ett frågetecken och kanske få er att fundera lite men det gör jag inte. Sätter inte ens punkt :-)

Varför? För att det är just min vad som gör att den ofrivilliga vilan inträder idag. Hade tänkt att ta ett pass med bara benövningar idag men det sket sig. På jobbet kunde jag knappt gå ett tag, började undra om jag hade fått en blodpropp eller förkortat nåt i vaden. Gjorde så himmelens ont! Men men, det är nog bara träningsvärk efter mina vadövningar i måndags, efter en stund spred det sig till vänsterbenet också, nämligen. Träningsvärk har jag i vanliga fall inget emot att träna bort men det går inte idag. Det gör fortfarande ont när jag går.

Får väl ladda inför morgondagen istället...
Och nu hade jag inte mer "intressant" att berätta så byebye :-)

Motionssammanfattning v 2 och en bra början på v 3

2012-01-16T20:01:00.001+01:00

Måndag 0,75 tim styrka

Tisdag 0,75 tim styrka

Onsdag Vila

Torsdag 0,75 tim styrka

Fredag Vila

Lördag 1,5 tim styrka+PW

Söndag Vila

Totalt: 3,75

En hel del tidsskillnad mot förra veckan men då ska ni veta att det har varit betydligt tyngre vikter samtidigt som jag struntat i mycket av promenaderna för att inte bli för hungrig :-)

Har gått tillbaka till att göra mer koncentrerade övningar istället för helkroppsgenomkörare. Tror att det passar mig mer.

Idag blev det ungefär en timmes rygg-biceps- och bengenomgång. Imorgon vankas mage, axlar och bröst.

Innan dess hade jag styrkt mig med parmesanpanerad torsk till middag, smarrigt värre!

Vet ni förresten hur snabbt man kan bli av med en telefonförsäljare när man sitter på motionscykel och flåsar? Inte? Testa!

parmesan, torsk, träning, LCHF

Lopp(is)biten med hundraåring

2012-01-15T08:38:00.000+01:00

Vet inte riktigt vad som hänt men plötsligt tycker jag det är skitkul med gamla grejer. Kan man ju inte tro när man betänker att maken är 6 år yngre :-)
Har aldrig gillat att gå runt på loppisar och otaliga är de saker som kastats iväg genom åren med "det kommer vi aaaaldrig att använda...". Nu ryser jag vid blotta tanken... Tänk, allt som fanns hemma i bodar och källare, efter flydda generationer. "Gammal skit"

Nu har ett fenomen smugit sig in i min dator, loppisar på nätet. Livsfarligt! Började med en där det mesta är nyare saker, enstaka äldre dök upp då och då. Rätt vad det var så fanns det en konstig känsla i min mage... De där gamla sakerna vill jag ha!

I och med detta så dreglar jag på fler ställen och har t o m handlat lite smått och gott. Bland annat en gammal Singer trampsymaskin. Inget märkvärdigt för de flesta men jag gillar den, ska bara putsa till den lite (eller inte?) Kollade serienumret och den är tillverkad 1914, nästan 100 bast! Då har man rätt att vara lite sleten.

Sen så har äntligen sänggaveln kommit på plats, den gamla förrådsdörren fick komma in i värmen igen. Blev som jag tänkt mig. Bra, alltså :-)

loppis, trampsymaskin Singer

Upphittat: 2 st triceps, återfås mot beskrivning

2012-01-14T11:09:00.000+01:00

Idag hittade jag något som varit borta lääääänge... Jag skulle nog inte kunna återfå dem mot beskrivning eftersom jag knappt minns hur de såg ut då. Tur att jag hittade dem på egen hand mao.

Rätt vad det var så fick jag för mig att jag skulle köra dips, det brukar jag aldrig göra. Helt enkelt eftersom jag är så kass på det, orkar liksom inte som jag vill. Men det gjorde jag idag och plötsligt - som i en uppenbarelse - såg (för att inte snacka om kände) jag dem igen. Å inte lämnar jag ifrån mig dem inte, inte mot någon slags beskrivning, skojar bara! Jag kör istället en egen variant av egenmäktigt förfarande och behåller det jag bränt.

Idag är det dessutom underbart väder så jag avslutade träningen med en skogsrunda. Kallt men skönt!

Nu blir det lite småstädning och uppsättande av *sänggavel (om jag får hållhjälp...) I eftermiddag ska jag åka och hämta en lite förtida födelsedagspresent till mig själv. Något som i enlighet med mitt nyfunna intresse ska (i mitt tycke) förgylla hemmet. Viss(a) av döttrarna tycker jag är ännu hopplösare än vanligt och håller inte med :-)

*Först råkade jag skriva sängavel och det är ju en helt annan sak...

träning, triceps

Tänk miljö! Miljötänk?

2012-01-13T10:17:00.001+01:00

Alltså... Jag tycker det är skitbra att man tänker på miljön, jag gör verkligen det. Försöker så gott jag kan. På mitt sätt.

Just nu så håller jag på att starta upp för att vi ska kunna bli både kvalitets- och miljöcertifierade på jobbet. Mycket jobb. Mycket papper!

Jag har ju berättat innan hur jag kan bli ytterligt irriterad på företag som har kvalitetsavdelningar och chefer till detta, "kvalitetsdokument" på trehundraåttioåtta eller så sidor... Och hur många stavfel finns det inte i dem? Ja, ni som känner mig vet vilken ordmärkare och petimeter jag kan vara :-)
Tycker bara att det minsta man kan kräva av ett sådant dokument är att det ska hålla en viss kvalitet, om inte annat för att leva upp till sitt namn.

Har precis fyllt i ett 12 sidor långt självbedömningsverktyg som vissa företag vill ha in från sina leverantörer, allt i denna kvalitetsarbetesfrämjande andan.

Först har de skickat det hit med posten. Tungt så det kostar minsann litegrann. Sedan - hur är det med miljötänk där? Först hit och sedan måste jag skriva ut det. Det går nämligen inte att fylla i datormässigt (utan att redigera pga bristande kvalitet...) utan det ska pennifyllas med bläck.
När jag gjort det - och förhoppnings gjort rätt så det inte behövs skrivas ut på nytt - så ska det skickas per post tillbaka...
Varför inte sköta allt mailledes? Är inte det bättre miljömässigt?

Snacka om spel för galleriet! *suck*

Men vadå? Solen skiner, min träning rullar på och ja, det är helt enkelt fredag - ha en skön helg allihop!

Men det var väl logiskt och bra?

2012-01-11T15:27:00.000+01:00

Jag gör ju en del saker på jobbet. Jo, det gör jag faktiskt, inga protester, tack. I alla fall, så är det.

Vid den här tiden på året så ska det bl a lämnas kontrolluppgifter på olika håll. Löner ska rapporteras till t ex FORA. Det får man tidigt information om och eftersom jag är en sån där väldigt effektiv människa så vill jag ha det undanskuffat och klart så snart som möjligt. Bra, va?

Jahapp, jag grejade Skatteverket snabbt som ögat. E-legitimation is the shit, åtminstone efter kl 7 på morgonen :-)

Då var det FORA kvar... hmmmm... leta upp lösenordet och logga in (använder inte den sidan så ofta så jag har det inte i huvet, enbart därför!). Nähä, det gick inte. Fel surfläsare. Byt till en fungerande och börja om. Kommer in och ska börja rapportera. Vi har inte haft några anställda men det ska ändå skickas in och det får bli nollor. Bättre att ha nollor där än här.

Då ska jag glatt övergå till att göra våra slutliga lönesummor tillgängliga för pensionssnubbarna. Klickar på Företagares egen försäkring...
"Tjänsten är stängd och öppnar igen 9/1 2012." Det var 2 dagar sedan...
Vad är fel? Den frågan ställde jag till berörd kundtjänst och fick ett relativt snabbt svar;
"Företagarens egen försäkring ska man inte rapportera för nu. Dessa ska rapporteras på våren. Det kommer att skickas ut information om detta när det är dags."

Eeeeh, jaha? Då kanske det är den informationen som skulle stå när man klickar på länken? Eller är jag fel ute?

Ute skiner förresten solen. Bara så ni vet!

Motionssammanfattning v 1

2012-01-11T07:10:00.000+01:00

Sparar lite fakta för min egen skull :-)

Måndag 1 tim styrka/kondition

Tisdag 1 tim styrka/kondition

Onsdag 1 tim styrka/kondition

Torsdag 1 tim styrka/kondition

Fredag 1 tim PW 0,75 tim styrka/kondition

Lördag 1 tim PW

Söndag 1 tim PW 0,75 tim styrka/kondition

Totalt: 8,5 timme

Tungt eller tyngre...

2012-01-09T20:57:00.000+01:00

Trots alla goda föresatser om att följa Fitnessfighten under januari så har det inte känts OK. Övningarna är det inget fel på (det jag sett hittills) och det mesta av resonemanget köper jag.
Meeeeennn... Jag klarar inte ens av att läsa kostplanen utan att må kass. Lättfil, müsli, kesella, tonfisk... Osv... Det var ett bra tag sen jag ägnade mig åt sånt. Fil har jag iofs aldrig ätit men det är inte riktigt det jag menar.
Jag VILL inte räkna kalorier, det har jag aldrig velat. Jag VILL inte stoppa i mig onödiga kolhydrater. Det har jag inte velat på snart 3 år.

Läs detta så får ni veta hur jag känt och hur jag resonerar nu. Ombytlig? Nej, egentligen inte. Jag har kört träningen ordentligt och dessutom gått snabba promenader. Minsann om jag inte skulle fresta kroppen ordentligt!
Hela tiden med en ökande hunger... Naturligtvis en följd av mer ansträngning. Samtidigt gillar jag det inte, det var evigheter sen jag behövde känna mig hungrig och äta så ofta. Det blir för mycket mat helt enkelt.

Jag kastade ut en fråga till Fitnessguru och där fick jag en länk om just detta. Det där stämde så klockrent in på mig. Hmmm, stopp för mina snabbpromenader ett tag. Får unna mig dem på helgerna :-)

Idag har jag kört riktigt tunga vikter och det känns skitbra. Bara att traggla på. Volym på mitt sätt.

Lev starkt, paleo/LCHF, Fitnessfighten

Dag 6 och 7

2012-01-08T14:26:00.001+01:00

Igår var en sån där mellandag. Inte så att det var rea på nåt här hemma, det skulle väl i så fall varit en viss trötthet som jag gärna skulle gjort mig av med.
Började morgonen med en timmes promenad (i betydligt tristare väder) och det kändes ytterligare lättare, trots att jag inte kunde älga på som jag ville pga halka. Sån där förrädisk som inte syns, ni vet.

Hade tänkt mig att träna på förmiddagen efter att frukosten sjunkit ned till försvarlig nivå men det kom annat emellan. Jag lät annat komma emellan. Helt plötsligt var det som om all luft gått ur mig... Ville bara lägga mig och sova. Det är inte så att jag har noll koll på vad det kan bero på, jag är inte dum i huvet :-)
Om man chockar kroppen som jag gjort denna veckan (egentligen även förra...) så kräver den lite vila till slut. Inget konstigt aaaalls.
Jag tycker däremot det känns konstigt att Fitnessfightsträningen ska utföras varje dag, ingen vilodag som jag är van vid. Kan bero på att man inte kör så tungt (viktmässigt, alltså) eller på att det är en helkroppsgenomkörning varje gång. Konstigt känns det i alla fall. Tydligen tycker även min kropp det. Jag lyssnar på den för den brukar vara rätt klok :-) Det var ju inte så att jag låg på latsidan, den PW jag gick brände en hel del så nåt dåligt samvete har jag inte.

Idag vaknade jag tidigare och piggare. Efter kaffet var det inte svårt att ta på sig underställ med tillhörande allt och bege sig ut. Tog en annan, längre, runda idag och det kändes. Ni måste ha hört min mage skrika, sista 2 kilometerna gapade och gnisslade den efter energipåfyllning. Tur att jag har en sån förstående make som hade allt klart när jag (nästan) ramlade in genom dörren.

Idag pallade jag även att träna igen och totalt har det blivit 8,5 timme denna veckan.

Fitnessfighten 2012

Träningsfredag dag 5/30

2012-01-06T17:40:00.002+01:00

Vaknade relativt utsövd kl 8 och smög upp. Den där ensamma morgonstunden är så skön, tycker jag. Tyst också. Jag är inte en sån som sätter på TV:n eller radion, jag gillar när det bara hörs lite kattspinnande och makesnarkande. Kanske ett och annat Worfeud-pling också :-)

Kaffe och katt gjorde mig sällskap medan jag så smått insåg att det ljusnat och funderade på det där med morgonpromenaden som kändes så lockande igår...

Min alldeles egna P(e)T(er) skötte sig excellent när han steg upp. När jag tvekade så gjorde han det jag bett honom om. Han lät mig inte slippa. Ut med dig, bara! Tack för det, jag behöver påskjutning ibland. Speciellt så här i början.

Det blev en härlig promenad i sooool! Bara det gjorde att allt kändes lättare. Istället för att räkna ner hur mycket jag hade kvar tills jag skulle slippa gå längre vände jag på synsättet. Om "så och så länge" får jag inte gå längre, då måste jag gå in. Funkade alldeles utmärkt.
Jag snittade 18 s snabbare per km mot förra veckan och det märktes på flåset. Trots en krånglande höft och isfläckar på vägen. Jag är bombis på att det var för att jag bara hade fått i mig kaffe och vatten innan jag gick. Inget illamående av frukosten.

Nu hade jag den att se fram emot när jag kom hem istället!

Nu i eftermiddag har jag kört en stund till, det blev 45 minuter styrka/kondition. Träningsdosen de här första 5 dagarna känns helt OK, nästan 6 timmar.

Jag känner det på hungern fortfarande, har inte ställt in kosten riktigt än. Fick ta till mellanmål idag men det gör inget när det är köttfärsägg. Mums!

Fourth of the utmaning

2012-01-05T20:49:00.000+01:00

Fjärde da'n är överstånden. Trots att det satt långt inne idag så blev det en timmes svettande till slut. Nöjd med det, minsann. Att jag inte fullföljde tanken om att ta en extra runda imorgon istället. Bravo till mig själv där!

Får se om det känns lika lockande med morgonpromenad imorgon som det gör nu. Planeringsstadiet kan ju kännas bra, får gå och lägga fram kläderna så har jag inte det som ursäkt att låta bli. "Inte väcka nån annan..."

Hur är det hos er, har ungarna fått för sig att vända ordentligt på dygnet nu? Här kan det vara tyst långt fram på förmiddan och det är jag inte van vid. Våra har nästan alltid varit av den morgonpigga sorten så lite underligt är det allt. Tror det får bli tvångsnattning snart så de pallar upp tidigt nästa vecka. Inatt ska det tydligen tittas på nån hockeymatch. Klockan 2... Jaja.

Nu ska jag äta - igen - och så blir det att mysa ihop sig lite i soffan innan klubban slår till.

Vill man va fin får man ta ricin

2012-01-04T19:17:00.001+01:00

Trodde nästan det var första april när jag läste det. Använda ricinolja för att håret ska växa snabbare!?! Det låter liksom så... kladdigt... eller nåt. Vill man verkligen kleta laxermedel i rufsetufset? Visst, jag vill också ha långt, fint hår. Snabbt ska det gå också! Tänk om det funkar?
När jag kom så långt i mina tankar - råkade sammanfalla med en blick i spegeln - så kom jag på ytterligare en nackdel (förutom att det verkar skitäckligt *höhö*). Tänk er hur ofta jag måste färga min utväxt då!
Det sker redan ett par gånger i månaden, ska det nu växa 4 ggr snabbare... hmmm... Hinner jag jobba? Har jag råd? Nä, det får nog vara för min del.

Med träningen går det bra annars. Vissa delar gör ont, andra känns inte alls så mycket som jag vill. Jag kommer att gå på tyngre grejer inom kort. Det är muskler jag vill ha! ;-)

ricinolja, träning

Träningsdag 1 av 30

2012-01-02T19:06:00.000+01:00

Efter att ha firat nyår i Höganäs med glada gänget så är det vardag igen.

Som alla nog hade väntat sig (jag hade t o m kallt räknat med det) så blev det inte start igår. Trött och inte på hemmaplan, då är det inte optimalt. Idag så var det dags.

Nu har jag kört en timme med 9 olika övningar och ett par kardiopass. Redan när jag körde cykeln andra gången så kände jag hur mycket lättare det var när man var varm och redan var igång. Inte alls så trögt som det första. Känns som en helt OK början!

Trögt har det varit på jobbet idag, det var liksom ingenting som lockade. Kändes som jag hade haft en lång semester och hade hunnit glömma hälften av vad jag skulle göra...

Imorgon så är det nog gamla vanliga trallen igen. Fullt ös. Då får det också bli premiär för lunchpromenad, minsann. Undrar hur lång tid det tar tills de nya rutinerna sätter sig? Det är ju inte som vanligt när ungarna har lov, heller, även om man kunde tro att de var i skolan idag när vi kom hem på frukosten. Inte ett ljud och alldeles mörkt. Sömntutor! :-)

Då nollar jag idag då

2011-12-31T07:41:00.002+01:00

Väcktes med en liten smekning på näsan. Eller smekning och smekning... det var väl mer i form av en uppfordrande tassputtning. Kikade på klockan och visst, den var ju redan halv sju... Funkar med en ensamstund på morgonen, inga problem. Upp då.
Jag klarade uppstigningen relativt bra, trodde jag skulle ha mer ont i kroppen efter passet igår men det kommer väl. Nu har jag slösurfat en stund, spelat lite Wordfeud och bara njutit av tystnaden.
Nu får det bli ett rasslande, puffande kaffebryggande. Förmiddan blir i packningens tecken. Kolla så de hemmavarande har allt de behöver innan vi drar. Småpill med andra ord.

Idag lämnar jag tränandet därhän (tror jag, har inte riktigt bestämt mig än...) och ser fram emot att sätta igång på riktigt imorgon (eller måndag beroende på hur sen hemkomst det blir). 30 dagars slit. Ska bli riktigt spännande att se vad jag klarar av under press :-)

Startvikt 71 kg Midjemått 81 cm och vilopuls 63
Tänker inte visa några bilder under tiden, det får bli när tävlingen är avgjord. Jag är ganska bombis på att min vikt inte kommer att gå nedåt så väldigt mycket, kanske snarare öka lite. Vet att jag har rätt lätt att lägga på mig muskler (om jag vill) och de väger ju mer än fettet som försvinner.
Lite spännande ska det faktiskt bli...

Till er alla önskar jag ett härligt, mysigt, gott 2012!

Fitnessfighten, träning

Dag -1 blir till 0 som övergår i 1

2011-12-30T17:31:00.001+01:00

Vet inte riktigt vad som händer men de senaste dagarna har jag sovit till 8-8.30, jag som vaknar vid 5-tiden annars. Gissningsvis är det den återfunna motionen som välkomnas av min kropp och belönar mig med en djup, skön sömn :-)
Det finns ju ingen härligare trötthet en den riktigt kroppsliga, antingen av hårt kroppsarbete eller av träning. Då kan t o m jag - Fru rastlösmåstehanåtattgöraförattmåbra - sjunka ner i soffan och stanna där mer än 5 minuter. Det gjorde jag faktiskt igår när vi kollade Jägarna 2. Bra men hemsk.

Idag har allting bara rullat på. Fast i lagom tempo. Började träningen med att bära in motionscykeln och gymställningen från friggeboa. Vet inte hur många kilon vikterna väger tillsammans men det var allt lite påfrestande (och ja, vi var två...). Skulle ju fortsatt redan då men annat kom emellan. Som en övningskörning och avlämning av dotter hos kompis. Såna där mammagrejer ni vet.

Hantelbeståndet i nuläget. Och nej, jag kör inte bara småttingarna ;-)

Avnjöt fläsk och löksås som maken lagat till och sen fick det sjunka innan jag laddade upp med allt jag behövde. Dator för att ha koll på övningarna och kunna spela dunkadunka, telefon eftersom jag väntade samtal, vatten och hmmmm... var det inte nåt mer? Till slut kunde jag köra igång och nu är premiären avklarad. En dryg timme tog det med allt. Min yttepyttelilla farhåga att det skulle vara lite messtuk i början kom snabbt på skam. Hittade flera stycken små bitar av kroppen som minsann varit dolda ett bra tag. Tvingade fram dem och nu darrar jag lite överallt. Ett hett tips: Raka inte några ömtåliga, kurviga ställen efter passet, det är svårt att träffa rätt *s*

Bara för skojs skull mätte jag mitt midjemått efter de senaste dagarnas promenader (och inget mer), det hade minskat nästan 4 cm... Lite gör nytta med andra ord men det lär inte fortsätta i den takten. Tur är väl det, i så fall är jag nere på 50 cm efter en månad. *ryser*

Fitnessfighten 2012, träning

Dag -2 med anlända övningar

2011-12-29T19:10:00.000+01:00

Morgonen startade som igår, fast senare. Vaknade av att någon krafsade mig på näsan (det var inte vänsterhalven...) och struttade upp till kaffekvarnen. Lite halvsegt intogs frukosten innan någon gick och jobbade och nån annan lät maten sjunka.
Alldeles för lite visade det sig när jag gav mig ut i snålblåsten... Mådde illa efter bara nån kilometer. Jag brukar oftast promenera på tom mage, tidigt på morgonen och det funkar helt OK. Ett glas vatten och iväg, bara. Nu har det varit lite annat pga ledighet och ljusbrist. Det blir senare helt enkelt.
Bestämde mig då för att testa rundan jag tänkt köra på vardagarna. Ca en halvtimme ska jag nog hinna med på lunchen. Innan maten, då... Måste ha ljuuuuus så det blir nog perfekt.

35 minuter tog den, rundan. Inga träd ramlade ner i skallen på mig heller. Fick tipset att hjälm kan vara en bra lösning/skydd. Jo, men nu har ju inte jag nån hjälm som kan passa just till det ändamålet. En och annan MC-hjälm och intercomhjälm finns ju men hur skulle det se ut? Jag tror minsann att traktens lokala blaskor skulle fylla ut en och annan sida med det heta stoffet. Kanske tränar nack- och axelmuskler i oc h för sig :-)

Idag har jag fått de första övningarna till programmet och imorgon kör jag dem för första gången. Basta.

Fitnessfighten 2012, träning

Dag -3

2011-12-28T19:46:00.002+01:00

Ledig dag. Tack, tjifen ;-)
Tog en sån där härlig långkaffe i soffan och knölade ner mig med halva kattbeståndet innan det vankades ägg och bacon. Det är det minsta man kan göra för det arbetande folket eller hur?

Efter det hade jag bestämt mig för en ny, längre runda i skogen. Paltade på mig och travade iväg i ganska snabbt tempo. Där halva rundan brukar vara avklarad fortsatte jag rakt fram. Trodde nog det skulle skilja ca 2-3 km och när jag hade klarat av de 6 första (och då brukar jag nästan vara hemma) så var benen rätt tunga och flåset ljudligt. Föreställde mig en dusch och nymalet kaffe medan jag hade naturduschen strilandes och svetten pärlandes på kroppen.

Och där! var jag i mål. Kollade appen och vad skådar mitt norra? 7,88 km. Va? Jag brukar gå 6,8 ungefär och det här kändes betydligt längre! Gissar på att det beror på att jag var osäker på hur det såg ut den nya delen av rundan, det är alltid lättare när man vet vad som döljer sig efter nästa krök. Jaja, det var längre och jag förbrännde dryga 500 så jag var nöjd ändå.

Det var den motion som blev av idag. Jag har varit hos Tattoo Studio Lehto och fyllt i min rygg och eftersom jag blev så trött (somnade nästan... eeeh...) så skippar jag mer ansträngning idag. Kör imorgon igen!

Fitnessfighten, träning

Dag -4 blev inte som planerat

2011-12-27T17:55:00.000+01:00

Hmmm... Igår kväll fick jag av chefen veta att vi minsann skulle jobba. Någonstans i kommunikationen hade det tydligen brustit. När vi diskuterade mellandagarna så lät det ungefär ; "vi får se...kanske nån dag..." Min tolkning var således att vi skulle jobba minsta möjliga. Absolut inte idag.

Jag skulle ju träna. Komma och förstöra mitt upplägg med jobb. *hmpf*

Jaja, jag tog sovmorgon i alla fall. Hade tänkt att ta en promenad innan frukost men vaknade inte förrän 8.30. När hände det senast??? Antagligen är min kropp i fullständig chock efter de senaste dagarna i rörelse :-)
Det blev några timmars arbete sen strejkade jag. Chefen fick klara det där själv, i sällskap med 2 av döttrarna som minsann behöver sysselsättas på jullovet. Mamma har annat att göra.

Efter en välbehövlig lunch (försenad och efterlängtad) tog jag ett motionspass med att städa rummet som ska bli kombinerat gästrum/gym. Det var svettigt så det räckte. Nu är det en del hantlar o dyl på plats. Och jaaaaa, jag tänker använda dem ikväll. Inte börja slarva, inte - då blir det smäll på fingrarna! Kanske bättre att släppa en av de tyngsta på foten, förresten? När den arbetande chefen kommer hem har han lovat mig att agera bärhjälp så resten också hamnar där det ska :-)

Dag -5

2011-12-26T18:51:00.001+01:00

Så här snygg är man efter en timme med kraftfullt gångande i en typisk småländsk skog och med duggregnet hängande över sig hela tiden. Svettig, trött men nöjd. Tog samma runda som igår fast motsatt håll.
Detta innebär betydligt fler sega uppförsbackar och ett tag skrek mina träningsvärksvärkande lårmuskler "Stoooooooopp!" Inte fanken lyssnade jag på det. Inte när jag väl bestämt mig. Åååånej.

Det tog några minuter längre än vad det brukar när kondisen är bättre men det var inte så illa som jag hade trott. I eftermiddag har jag gjort nåt som jag sa senast i affären idag att jag inte skulle. Spelat X-box 360 Kinect... Försök att dansa efter den som visar där. Ojojoj, där fick sig pulsen en höjning igen. 1,5 timme har det alltså blivit idag. Helt OK :-)

Nåt som genast visar att rörelsen har varit större än vanligt är att jag är hungrig. Oftare. Mer. Hmmm. Gäller att anpassa snarast.

Fitnessfighten, träning

Dag -6

2011-12-25T13:18:00.000+01:00

Hoppas att ni alla hade en lugn och skön julafton, det hade vi! Inget kringflängande, hela da'n spenderades på hemmaplan.

Jag känner mig som en halvfull spärrballong idag. I 2 dagar har jag "fuskat" med skinkmackor. En och annan fudge åkte visst ner också. Gott men ont. Efteråt.
Inte så att jag mår dåligt för själva ätandets skull, att jag känner mig fetäcklig. Näää, men det där med blodsockernivån (vakna hungrig...) och sötsuget. För att inte snacka om åskmullret i magen.
Det är inte värt det. Idag blir det inget sånt. Ska jag äta skinka blir det rent, utan tillsatser av bröd

Annars känner jag mig grymt laddad inför min egen utmaning som startar nyårsdagen. Visst är det en kanondag att börja en hård träningsperiod på? Gissningsvis är jag inte ens hemma förrän på kvällen så vi får se om dag 1 kanske måste skjutas upp till dag 2...

För att det i så fall inte ska kännas som ett totalt nederlag har jag redan nu börjat med lite förberedelser. En 7-kilometare på en knapp timme blev det innan jag putsade på hantlarna en stund så de är i toppskick :-)
När min bättre hälft kommer hem från mellandagsrean (!?!) så ska han få hjälpa mig att bära in lite annat som ska få bekänna färg. Motionscykeln och hemmagymmet ska placeras i den numer hemifrånflyttade sonens rum. Snart har jag INGEN anledning alls att låta bli tränandet!

Fitnessfighten

Rivstartar 2012 med Fitnessfighten

2011-12-22T10:53:00.000+01:00

Idag har jag tagit ett STORT beslut vad gäller min träning. Fr o m 1:a januari ska jag träna en timme varje dag och följa kostråd från World of shape. En månad med före- och efterbilder som sedan bedöms och förhoppningsvis leder till final.

Jag har inte fått tillgång till allt än och det jag är mest spänd på är hur det ska funka med kostråden. Sådana brukar inte vara så LCHF-inriktade eller hur? Vet att de har något som är anpassat efter att det ska vara glutenfritt så som sagt; spännande att se vad det är.

Nu när jag faktiskt har anmält mig till en tävling (hjäääälp!) kastas alla undanflykter över bord. Plask! Där sjönk de till botten och där ska de förhoppningsvis klara sig från eventuella vrakplundrare som vill plocka upp dem igen. Skulle de vilja flyta upp så blir det blyfötter på.

Redan idag ska jag hem och göra iordning träningsrummet. När januari kommer ska allt stå klart och bara vänta på att jag ska rycka tag i hantlar och annat. Innan dess ska jag ägna ledigheten åt att ta upp mina promenader igen. Det är lite lättare att få motivation till det när det faktiskt är ljust ute.

Ingen återvändo. Minsann om jag inte ska se till att bli en bättre bloggare på samma gång. Och då menar jag regelbunden. Som typ varje dag. Nog borde det kunna funka under den månaden åtminstone?

Vet att jag har bett er innan men nu mina vänner är det allvar... Skäll, peppa, kommentera. Nu jäklar kör jag!

Fitnessfighten, träning, LCHF

Smal vs tjock - värt att kommentera?

2011-12-07T16:43:00.000+01:00

Tänk så många gånger jag har blivit ledsen, förbannad och allmänt irriterad på detta...
Från att ha varit en knubbig bebis sträcktes jag ut på längden och blev smaaaaal. Föööör smaaaaal. Enligt andra.

Plankan. Spinkis. Janne Långben. Ojojoj, fantasin flödade hos dem som tyckte det var helt OK att kommentera mitt utseende. Ingen vuxen reagerade på detta, de var lika goda kålsupare istället. "Flicka lilla, äter du inte? Så där smal kan du ju inte gå omkring och vara...."

Nähä? Vad ska jag göra då? Sitta still och hoppas att allt jag äter (och det var INTE lite) lägger sig på mig och stannar kvar tills jag blir "normalviktig"?
Jag hörde aldrig någon säga till personer med övervikt "Flicka/pojke lilla (?), ska du inte sluta äta nu? Så där tjock kan du ju inte gå omkring och vara..."

Mallan skrev om detta och direkt kände jag hur jag återigen reagerade. Varför är det OK att kommentera om man tycker någon är för smal? Jag får höra det om mina döttrar också, de är nämligen begåvade med mammas långa kropp. Jag är ganska säker på att andra mammor inte säger till om de tycker en annan förälder har för tjocka barn. Inte någon jag känner i alla fall.

Nädå, tjockisar låter man vara ifred. Man kan ev baktala och gnälla bakom deras rygg men säga det rätt ut? Nej, inte då. De kan ju bli ledsna. De har det ju redan så jobbigt med sin vikt. Som de måste kämpa för att gå ner. Nä, dem skonar man.

Det baktalas bakom oss lite mindre också, oooooja! Men vet ni, man kan ha känslor fast man inte bär på överflödiga kilon. Man kan kämpa med sin vikt på andra hållet. Man kan må dåligt av att inte lyckas gå UPP.

Hur många har inte funderat på om de ska våga fråga om det är bebis på gång när de träffar på någon som lagt på sig lite? Hur många låter bli? Just det.
Ska ni gnälla på att (ni tycker) jag är för smal så kom igen - släng kilona i ansiktet på dem ni anser är för tjocka också. Jämlikhet, liksom.

vikt, tjock/smal

Allt är upp och ned

2011-11-10T10:09:00.001+01:00

Eller kanske ut och in? Fram och bak?

Känner mig lite uppgiven och trött/irriterad. På sjukvården.
Efter att ha levt med sjuka föräldrar sedan jag var 11 (och det är en ansenlig tid sedan det var nutid...) har jag en hel del erfarenhet av sagda irritationsmoment.
Mest dåliga, ska jag villigt erkänna. Vissa ljusglimtar har strilat emellan de grå molnen men starka har de aldrig varit. Inte tillräckligt för att lysa upp.

Hur många gånger har t ex min mamma inte fått kämpa för att ens få en tid? Få läkarens öron och ögon att tolka in det hon berättar. Det har inte varit det lättaste. De har gärna läst innantill och sett att "jaja, det beror på..." istället för att ta in den nya information hon desperat vill ha fram. Ingen hjälp där, inte.

Sedan en tid tillbaka har det ändrats. Tack vare att jag som dotter har tagit kontakten och fått dem att lyssna. Det ligger mycket i uttrycket "Man måste vara frisk för att orka vara sjuk". Nog om det.

Till mitt irritationsmoment då...
Jag mår bra (inte mycket att reta sig på iofs) och anser inte att jag behöver utredas för ett högt blodtryck som inte finns och blodfetter som är lite förhöjda. Kolesterolhalten i mitt blod är helt acceptabel. Som jag sagt så många gånger tidigare... Enligt mig, vill säga.
Jag har klart och tydligt talat om att jag kan acceptera en årlig besiktning men att jag inte vill göra någon speciell genomgång utöver det. Jag mår ju för kattsingen bra!

Nu damp det ned en kallelse i låddan, det ska göras en livsstilsbedömning för att gå igenom kost och träning och allt vad det är. Jag sa NEJ igen.

Det jag retar mig på är inte att de bryr sig och vill att jag ska må bra (och det gör jag ju redan, dock inte tack vare deras stattiner och annat jox). Nej, det är att de lägger resurser på en person som tydligt talat om att jag är OK och därmed tackar nej till detta. Lägg resurserna på de stackare som verkligen behöver det istället.

Låt en välmående LCHF:are vara ifred. Tack.

LCHF, kolesterol, sjukvård, stattiner

Appar istället för zappar

2011-10-02T19:27:00.001+02:00

Föll för nymodigheterna (som inte är så nya längre, jag veeet...) och har numera också en smartphone. Med denna följer en massa onödiga (?) grejer men även en hel massa kul och "nyttigt".
Jag har fastnat för Wordfeud, naturligtvis. Ord, ord, ord. Går ju inte att stå emot när man är en sån som jag som både är tävlingsmänniska och ordvrängare :-)

Snart har jag nog vant mig vid att man visst kan lägga mer eller mindre knäppa ord, böjda och sånt som absolut inte tillåts i t ex Alfapet. Det är på andra hållet också, inga förkortningar eller liknande ges poäng för. Vissa ord går bra ibland, nästa gång finns det inte i svenskan... Jaja, kul är det!

En annan grej som jag börjat använda är Runkeeper. Peppning i träningen är inte fel. Kul att kunna ta sig igenom alla de rundor jag brukar gå och se hur långa de är och hur snabbt jag klarar av dem. Nästa gång ska jag naturligtvis slå mig själv och kanske bränns det nån liten extra kalori då.

Walking Activity 6.73 km | RunKeeper

Har testat lite olika arbetstider ett tag, både för att kunna sträcka ut maskintiden över fler timmar (positivt för tillverkningen) och för att jag tycker det är toppen att få träningen gjord på morgonen. Ska pröva ännu ett grepp imorgon. Upp och börja klockan 5, sticka hem 1,5 timme när de andra kommer vid 6.30. Då hinner jag ta 4-kilometaren och styrketräna innan jag fixar frukost kl 8 och sen tillbaka vid 8.30. Plus att lillan fått lite sällskap innan skolan också (och jag har klarat mig från morgonrusningen som är värst vid 6-snåret här hemma). Låter bra just nu, hoppas det blir som jag tänkt mig.

Du skulle bara veta...

2011-09-29T19:00:00.001+02:00

Ni som har hängt med mig ett tag (har ju varit svårt senaste tiden eftersom jag aldrig visar mig men ni vet vad jag menar...) kanske minns detta?

Det var ett tag sen och kärringa är som kärringar är mest i den här åldern, tror jag. Har mina dagar med krämpor men däremellan så flyter det på rätt OK. För å vara kärring, alltså :-) Det finns inga konstiga tecken som gör att jag tror jag skulle befinna mig i nån slags farozon för att drabbas av igenkletningar i mina kärl eller av andra stopp. Jag lär nog leva tills jag dör.

I vilket fall som helst så har jag - efter den sjukhusvistelsen - låtit mig underkastas diverse provtagningar. Det hade hittas en liten, yttepytteliten, förhöjning i nåt proteinvärde. Det kunde tydligen visa på risk för blodcancer. talades det helt krasst om för mig förra gången jag var på återbesök (trodde det var en liten koll, bara). Då var det tur att jag satt ner kan jag säga. Iofs hade jag börjat undra varför de skulle till att ta benmärgsprov på mig innan jag träffade läkaren... "Ska ni inte alls det" talade jag om för den stackars sköterskan som beväpnad närmade sig. Tji fick de!

Läkaren rabblade sig igenom alla testerna även idag och talade om att allt minsann såg så bra ut så. Jaaaa, förutom kolesterolet då. "Jaså?" undrade jag med spelad förvåning. Det hade jag ingen aaaaaaaning om.

Jag vet att det är förhöjt men jag vet också att det inte är så farligt som tant doktorn vill påvisa. Jag känner mig kav lugn. Sen kom det roliga;
Hon gav mig en lång blick (hade hon varit man skulle den kunnat misstas för nåt annat) över min 183-centimetriga lekamen och sa med övertygelse i rösten;
"Jag ser ju på hur du ser ut att du är inte en person som äter en massa fett. Det kanske är något ni har i släkten, man vet inte så noga alla gånger. Det kan kanske bero på potatis, några flingor du äter eller så är det nåt bröd som gör det"

Åh, jag fnissade inombords och skakade osynligt på huvudet. Du skulle bara veta att jag inte äter en endaste brödsmula och att jag njuter av smör och grädde varenda dag :-)
Hennes sista ord innan jag gick var; Du verkar vara en synnerligen frisk kvinna!

Jotack, känner mig överkomligt pigg, speciellt nu när jag börjat om med mina promenader och träningen. Så läkarvetenskapen får snacka emot sig själv i fortsättningen också. Utan att jag bryr mig om att käbbla emot alla gånger. Det räcker med att jag vägrade medicinering senast. Stattiner - stick och brinn!

LCHF, stattiner, kolesterolvärde, läkare

Jag säger till om det blir nån ändring!

2011-09-21T20:11:00.000+02:00

Alltså, nu är jag kanske lite grinig över småsaker men är det inte onödigt med visst administrerande? Speciellt när det ska fyllas i gånger fem.

Vartenda år får vi hem information vid skolstarten. Gott nog det, Meeeen.... måste vi fylla i vilka vårdnadshavare och var de bor/arbetar/kan nås varenda år???
Mina barn - liksom de flesta andras, misstänker jag - har haft samma föräldrar sedan de föddes. Flyttar sällan gör de också. Snälla skoladministratörer, kan ni inte se till att lägga tid och pengar på sådant som verkligen behövs ny information om?

Jag lovar att sköta min medborgerliga och föräldramässiga plikt om det skulle dyka upp förändringar som påverkar mina barns skolgång. Om jag flyttar eller byter arbetsplats eller något annat. Mobilnummer byts inte ofta här (aldrig hittills), men skulle det ske så hör jag av mig. Precis som jag enkelt skulle kunna ändra adress till banken o dyl så grejar jag det till skolan. Gör nåt vågat - lita på oss vårdnadshavare!

Bromsklossar av rang

2011-09-20T10:03:00.000+02:00

Ja, vad säger man? En utlandsresa (planerad så det var ingen överraskning) och ett influensaliknande kroppstillstånd har bromsat upp min träningsintention.

Hostande och feber är ingen bra grund att stå på. Speciellt inte om man knappt orkar stå. Jag vilade mig igenom i stort sett hela förra veckan men är ändå inte tillbaka där jag slutade. Utgångsläget är på minus...

Har bestämt mig för att låta kroppen vila sig frisk ordentligt ett tag till och sen får det bli lugnt promenerande innan jag spinner loss igen. För loss ska jag!

Just nu kryper det i kroppen av träningssaknad men det kanske är för att jag vet att jag inte kan?

Träning nystartsveckan

2011-08-16T07:13:00.000+02:00

Sammanfattar helt kort att det blev 5 timmar sammanlagt, varav 1,5 timme styrketräning. Det var på 4 dagar eftersom jag tog vila på fredagen (kände mig så gammal när jag helt plötsligt var mamma till en 20-åring...) och inte var hemma resten av helgen.

Ganska nöjd så här i början, trots allt.

Andra veckan startade igår med 45 minuters gymmande så det känns fortfarande OK :-)

20 år tror jag visst att jag var...

2011-08-12T07:12:00.000+02:00

Minns det som igår men nu är det inte jag som fyller, det är sonen som ändar tonårstiden och övergår till normal tideräkning.
För två år sen skrev jag detta och det är konstigt så mycket av det som fortfarande stämmer...

Grattis "lilleman"!

Frisering av Brad Pitt och tappade tänder

2011-08-11T10:55:00.000+02:00

Min natt har varit - minst sagt - spännande. Den har innehållit en hel massa konstigheter.

Det började med att jag befann mig på nån konstig vild camping där jag kände mig mer vilsen än vanligt. Letade efter familjen och stötte så småningom på en frisörkille som hittat min man. Därefter dök en självfriserad dotter upp, tonårsvis och stubbig på hjässan.

Lämnade stället och hamnade i mitt barndomshem där jag tappade tand efter tand... Stora tänder, inte några små risgryn där inte! De var som muterade vindruvor och puttades bort av lika stora som växte upp därunder. Burr... Känner blodsmaken än.

Avslutade med lite trevligheter i friserandets tecken (varför dessa saxdrömmar?). Brad den ende Pitt behövde putsas till och jag hjälpte så gärna till. Han var väldig petig med hårstråna så det blev inga utsvävningar direkt. Men jag tog god tid på mig :-)

Den natten motades bort med en timslång promenad och ett gympass på en knapp halvtimme så jag har skött mig idag också.

Brad Pitt, frisör, saxdrömmar, drömmar, tandlossning

Minsta motståndets lag

2011-08-10T09:21:00.000+02:00

Av gårdagens styrkepass blev intet (om man inte räknar bärande av matkassar och inpackande av matvaror i kyl och frys) utan istället blev det en extra promenad på kvällen. Det kändes helt enkelt för sent på kvällen när allt annat var grejat. Kroppen har väl fått sig en smärre chock för jag somnade framför Montalbano och det brukar inte hända, den italienaren kan hålla mig vaken ;-)

Idag skulle jag ju börja med andra arbetstider och behövde inte gå upp riktigt i ottan. Hade småtankar på att gå upp vid fem ändå men det blev två omställningar av klockan. Först till sex och efter att ha känt att jag hade dunkande huvudvärk blev det till sju. Verkligheten slutade med att jag gick upp kvart över sex.

Då var det nära att jag hoppade morronpromenaden. "Det räcker ju med styrketräning, jag kanske kan gå ut ikväll..." Efter en kopp kaffe började huvudvärken släppa och jag snörade på mig dojorna trots allt. Hade bestämt redan igår att jag skulle gå min långa runda. När jag närmade mig vägskälet där man kan välja att svänga av till en ca 2-3 km kortare sträcka började det ösregna... "Jaja, då tar jag den korta..."
Efter 5 meter in på den vägen så märkte jag vad jag höll på att göra. "Nä, så fasen heller! Här ska inte fuskas det första jag gör!" Jag vände och det blev en timmes rask promenad till slut.

Efter en stadig frukost på 4 ägg med några skivor ost och lite majonäs och ett paket bacon blev det ytterligare en kopp kaffe innan jag tog tag i biceps och rygg i gymmet. Nu känner jag mig pigg inför arbetsdagen!

träning, LCHF

Måndagens strapatser

2011-08-09T15:11:00.001+02:00

Det gick över förväntan att stiga upp igår. Visst hade jag vaknat en massa gånger som man gärna gör när det är dags att vakna av alarmet igen men var ändå ganska utvilad. Inga problem att ta på träningsgrejerna och ge mig ut i skogen fast klockan bara var kvart i fem.
Mötte grannen med hund som hurtigt frågade om det var dags att motionera bort semesterfläsket!?! Vad menar hon? Hmpf.
Tur att jag inte har såna nojor, bara svarade "Ja, nu jäklar!"

Funderade lite på det där när jag gick vidare, jag tror inte att den frågan hade ställts till nån som verkligen skulle behöva få bort en hel del. Eller vad tror ni?

Nåja, min promenad blev en 40-minutare och sen blev det kaffe och vatten. En banan slank ner också innan jobbet. Frös så jag skakade när eftersvettningarna gjort sitt! Och jag veeeet att det beror på att kroppen ville ha påfyllning.
Jag ska ta tag i det där!

Min kropp har en ämnesomsättning som heter duga och så fort jag börjar använda den mer än det vanliga så skriker den efter meeeer. Min LCHF-kost håller den i schack och har gjort så i 2,5 år utan problem men eftersom jag nu ska sätta lite mer fart så måste jag planera in extra tankning efter träning.

Efter styrkepasset (ca 40 min axlar och triceps, inkl uppvärmning på motionscykel) igår kväll blev det en proteindrink och två kokta ägg med majonäs. Imorse var jag inte alls så hungrig när jag vaknade.

Men som sagt, bättring krävs där. Ska jobba lite annorlunda ett tag och kommer därför att kunna fixa både promenader och styrketräning på mornarna och det känns kanon, speciellt så här i början. Har en positiv känsla i kroppen nu så det ska nog kunna funka!

träning, LCHF

Frågan om sex?

2011-08-08T11:20:00.000+02:00

Kan inte låta bli att dela med mig av ännu en av mina blundrar...

Efter att ha åkt runt med övningskörande döttrar och stannat till på diverse ställen för handlande och dylikt var jag nog lite virrigare än vanligt. Jaaaa, det gåååår!

Kom på att jag glömt inhandla något som är ganska viktigt för min äkta hälft och beordrade därför dottern att köra till macken. Naturligtvis skulle det hämtas på lagret och kön växte bakom mig.

- Hur många? frågade killen.
- Det räcker med en, mer får han inte, skämtade jag lite lagom vitsigt.
- OK, det blir 46 kronor.

Jag lämnade fram en hundralapp och kollade sedan om jag hade några mynt. Det hade jag.

- Vill du ha sex? frågade jag.
Kände direkt att det blev lite fel...
- Eeh, kronor menar jag...
- Jag fattade vad du menade, svarade killen (som säkert inte ens satte sex av annat slag i samband med en tant som jag).

Röd i nobban gjorde jag sorti...

Början på nåt nygammalt

2011-08-07T20:53:00.000+02:00

Utgångsläget idag, sorgligt olikt bilden i bannern ovanför...

Minsann har det inte varit en helt OK söndag, trots att det är sista da'n innan jobbstart. Bara att ha bestämt sig för att ta tag i saker och ting livar ju upp ;-)

Idag blev det en skogsrunda, en mil på motionscykeln och lite ryggarbete. Det var träningdosen för att smygstarta lagom, svettigt så det räckte i alla fall. Imorgon blir det allvar av!

Maten har varit smarrig också, först skinkstek med kantarellsås och ikväll blev det grillad kyckling med grönsaksgratäng. Den blev riktigt mumsig i all sin enkelhet.

Lite ytterligare uterumspynt och en övningskörningsrunda med tjejerna kompletterade dagen bra. Nu ska jag plocka fram jobbar- och träningskläder så det bara är att skutta (?) i dem klockan fem imorrn bitti.

träning, bilder då och nu, styrketräning

Alltså, nu är det på tiden...

2011-08-07T12:19:00.000+02:00

Bloggen, denna hääär, startades en gång i tiden (början av 2009) för att hålla mig på rätt köl. Vad gäller träning, vill säga. Har ju relativt rejäla fotsulor som klarar min långa lekamen annars så det är inga problem.

Men... träningen... Jag var rätt "duktig" där ett tag. Ett ganska långt tag om jag får säga det själv. Rutiner är det som gäller. Fasta sådana. Träningsschema o dyl. Då lyckas jag, det vet jag. Så kommer det nåt eländigt skäl och ställer till det. Förkylning, tidsbrist (finns egentligen inte, vill jag så hittar jag tiden) eller nåt annat som är lätt att skylla på.
Till slut är jag tillbaka på den där tunga nivån, längst ner i trappan igen. Det blir allt svårare att motivera sig och ta tag i det som jag egentligen vet att jag mår skitbra av. Undanflykterna hopas som en flugsvärm på en färsk komocka. Imorgon. Eller kanske till helgen. DÅ ska jag träna.

Nu är det slut med det! Jag ska återigen använda bloggandet för att hålla mig uppe. Träningsrapporter för min egen skull om inte annat. Om ingen annan är intresserad; so what? Jag kan låtsas att någon sitter därute och kollar mig. Så att jag sköter mig och håller vad jag lovat.

Idag är en bra dag att sätta igång. Imorgon börjar vardagslunken med jobb och annat och det är nu det är bäst att lägga upp både tränings- och matscheman. Alltså ska jag rota fram mina gamla träningsupplägg, inventera kyl och frys för att lägga upp familjens mat i veckan och ställa klockan så jag kan ta en timmes morronpromenad innan jobbet imorgon.
Dessutom ska jag ta ett styrkepass redan idag bara för att komma igång. Ska fota/mäta och sedan jämföra månad för månad. Kilona struntar jag i - de är helt ointressanta. Vet förresten knappt var vågen är eftersom jag inte känner nåt behov av att veta vad jag väger. Jag har ögon att se med och kläder att känna av om det förändras.

Så, nu vet ni det. Har ni lust så följ med och skäll/peppa när ni märker att det behövs! :-)

träning, träningsschema, träningsupplägg

Lever farligt

2011-07-29T18:55:00.001+02:00

Troligen kommer jag att drabbas av något av följande inom en snar framtid:

Överkörd av en sparkcykel. 98% av alla ungar under 10 (och en och annan över) på campingen framför en sådan med dödsvilja strålande från de små barnaögonen. Är man inte uppmärksam rammas man lätt när hörnet till diskeboa ska rundas. Kan också hända med cyklande föräldrar.
Öronskav. Kan bero på att det är svårt att fly från snarkande personer i denna 20-kvadratmetare (knappt). Eller på att det verkar vara ovanligt många gnällbarn på campingen i år. Eller att allsången når längre än den brukar.
Överförbrukning av grillade rätter och dess tillbehör. Vädret går från sval grogg till rödvinsstatus på mindre än ett ögonblick. Från noll till ingenting som en mycket god vän till mig skulle beskriva det.
Överträning. Jag menar; hur långt kan man gå utan att få träningsvärk? Nu snackar vi dopp i havet och inget annat. Mina entimmarspromenader på mornarna håller vi utanför. När det väl är dags att sänka sig i det blöta så finns det även risk för köldskador. Speciellt om man vant sig vid Greklandsvatten.
Rökförgiftning. Nu snackar vi inte egen förbrukning utan sådan rökutveckling som kommer sig av alla tända grillar. Host host.
Förstörda naglar. Hemska tanke! En månad om året kan jag ha långa, ej sorgkantade sådana. Då ska man helt plötsligt diska för hand... Renheten är ju OK iofs.

Ja ni förstår. Livet på campingen är tufft. Speciellt för en utrymmesnarkoman som jag ;-)

Jobbar svart

2011-07-27T11:04:00.000+02:00

Insidan på uteplatsen genomgår förmörkelse... Fattas bara en härlig möbelgrupp i rotting också. Nån som har en till skänks?

Semestersabotörerna

2011-07-21T17:06:00.000+02:00

Familjen Störig anländer till vår lugna - och hittills relativt tysta - camping. De är 5-6 stycken men låter som 50-60. Lågt räknat.

Familjen består av Morfar Stormage, mamma Höglåta, pappa Vetinget och mormor Virrelisa. Barnen heter Hella, Oskarp och Kass-Per.

Tyvärr fick de inte någon plats på Ullareds camping. Skitsynd tycker alla vi som hör när detta berättas för de närmaste campinggrannarna (dvs 150-200 personer). Längre bort än så färdas inte deras ljuvliga stämmor.

Morfar Stormage får hjälp att hitta elstolpen och stoppa i kontakten eftersom hans färdriktningsvisare (=mage) tar emot. Lilla Hella - som troligtvis är van att få som hon vill - skriker i högan sky när något går henne emot. Mamma Höglåta och mormor Virrelisa går tidigt till säng för de ska på shoppingrunda dagen efter. Lugnet börjar återkomma...

Då! Vad är detta? En hund som morrar? Nääääädå, någon av familjen Störigs manliga medlemmar ligger i förtältet och drar timmerstockar. *suck*

Så fortsätter det...

Idag har de lyckligtvis lämnat området igen. Ingen unge från hell som skriker och gnäller hela tiden, ingen Stormage som bräker sina ramsor... Man kan höra regnet slå mot taket, fiskmåsar skräna och en och annan sparkcykel som rasslar förbi. Ljuvligt!

Hur kommer det sig att vissa människor inte har minsta känsla för andra människor och sitt eget beteende?

Ullared; semester, camping

Inte bara jag

2011-06-04T21:46:00.000+02:00

Monstermalla har bevisat - det jag redan visste - jag är inte den enda som känner så här.
Inte alltid. Men ofta. Av olika anledningar. Ibland blir jag så trött. På begreppet festa. Supa och bete sig. "Tycka om" människor som aldrig skulle ge dig ens en blick i vardagen. Fast där går min gräns numera. Jag kramas inte om jag inte menar nåt med det. Undviker ögonkontakt med dem som ser ut som att de struntar i det. De som "saaaknar mig sååå mycket och vill att vi ska ses..." Jo, men visst.

Falskhet. Detta ormens kännetecken. Kan inte, vill inte. Låt mig vara.

Visst kan jag också festa och ha roligt. Ibland. Inte alltid. Men ofta. När jag är på humör.

Det är jag inte riktigt nu. Men det är bara som det är. Av olika anledningar. Det man har med sig i ryggsäcken är svårt att bli av med. Ibland är det tyngre att bära. Ibland känns det inte alls. Som livet i stort. Varken mer eller mindre.

Party on! When it feels right :-)

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaalllldrig!!!

2011-05-18T10:25:00.002+02:00

Om mina barn kommer att behöva gå igenom arbetslöshetsperioder i sitt liv (vilket väl är troligt någon gång per skalle som världen ser ut...) så ska jag hellre gnaga mig mätt på de ramar jag inte har än att de ska behöva bli telefonförsäljare. Då ska jag ta hand om er, skydda er från detta. Jag lovar, kära barn.

Hur kan man klara av att sitta och trakassera folk hela dagarna som - de flesta - gör??? Hemma är det oftast lugnt men på jobbet... Jag känner redan när jag ska trycka på svara-knappen vad som är på gång. Tummen drar sig för att ens nudda vid gröna luren men jag tvingar ned den. Taggarna utåt och beredd på avsnoppning.

Jojemensan, visst är det en skåning som ringer igen. Ligger alla callcenters i Skåne eller är det bara sörlänningar som kan övertalas till att sätta ned arslet på en sån stol? Apappapapp. Stopp och belägg! Jag har inget emot vare sig Skåne eller skånska, bara så ni vet. Jag har ju faktiskt bott där och flera av mina vänner befinner sig i detta vackra landskap. Men... det är väldigt ofta en skånsk röst som presenterar sig lite lagom klämkäckt.
"Hej, jag heter blabla och ringer från BLABLABLA. Jag söker den som har hand om "..." (Här kan man sätta in valfritt substantiv, exempelvis telefoni, kontorsmaterial, marknadsföring.)
Jag: "Vad gäller det?"
blabla: "Är det du som är ansvarig?"
Jag: "Vad gäller det?"
blabla: "Jag skulle vilja berätta om/erbjuda er "..." (Här kan man sätta in valfritt superlativ; exempelvis bästa, snabbaste, billigaste...)
Jag: "Vi är inte intresserade."
blabla: "Men det kan du ju inte veta, jag har ju inte berättat allt än."
Jag: "Jo, eftersom jag vet att jag inte är intresserad av vad det än är så behöver du inte berätta.
Det sparar både din och min tid. Tack." Och ungefär där - ev lite tidigare - blir tummen villig igen och klickar bort störaren.

Andra gånger är det nåt katalogbolag som bara ska kolla så alla uppgifter stämmer inför det nya året.
Jag: "Stämmer för vadå?"
blabla: "Ja, ni har ju varit med i vårt register och jag hoppas ni vill fortsätta med det."
Jag: "Kostar det nåt?"
blabla: "Ja, "..." (Här kan man sätta in valfri hutlös summa)
Jag: "Då har vi INTE varit med i ert register!"
blabla: "Jo, men det ser jag här. Ni har betalat "..."
Jag: "Vi har aldrig betalat för något sånt någonstans så det kan inte stämma..."

Här väljer jag att lägga på för att vila hjärtat som dunkar som en stånghammare och för att inte säga nåt dumt. Har iofs hänt att de ringt under pms-veckan och då...

telefonförsäljare, NIX, störande moment

Alltid roar det nå'n!

2011-05-12T14:27:00.000+02:00

Idag är en sån dag. Ni vet hur det kan vara. Det börjar med en lilltå som sparkas in i sängbenet. Fortsätter med tandkrämstuben som spricker. I och för sig med följd att handfatet blir polerat. Små små kulor som gör vitt vitare, ni vet.
Kaffet som ska intas under morgonkollen av mail o dyl - för att du ska vakna till - det befinner sig plötsligt utspillt på skrivbordet. Över ritningar och diverse visitkort och annat kundmateriel.

Efter upptorkning och djupa suckar beger man sig sedan ut i fabriken för att försöka åstadkomma något denna morgon. Hmmm, var är telefonen?
Letar där den brukar vara (laddaren, mina brallor, skrivbordet, i nån pall...) men puts väck är den. Frågar runt bland de andra; näää, ingen har sett den. Smart som jag är så ringer jag till den.
Och det ringer och ringer. Ringer överallt där jag är. "Men jag hör den här!!!.... Nu hörs den här..."

Eeeeh, till slut tänds den lilla Liljeholmsstumpen. Jahaaaa, den låg i en annan ficka... Benfickan.

Behöver kanske inte berätta att jag i sista stund lyckades låta bli att lägga smörklickan direkt på spisen när jag skulle göra omelett. Undrar hur det ska sluta?

Hur länge ska man behöva vänta?

2011-05-08T08:45:00.000+02:00

Jaja, lugna er, en i taget! Jag förstår att saknaden och längtan är enorm. Men om ni bara ställer er i en - något så när - ordnad formation så ska ni se att det löser sig. Alla ska få svar på sina frågor.
Om de inte är allt för privata eller dumma förstås. Finns det inga dumma frågor säger ni? OK, men då hittar jag kanske en annan anledning till varför jag inte svarar.

Oj, det var visst inte så många som väntat, trots allt. Vaknade precis ur min dröm :-)

Vissa dagar är det nära. Jag tänker på saker som jag vill skriva om och planerar för ett inlägg lite senare. När jag kommer hem. När jag får tid över. När jag får lust. I sista änden känns det inte tillräckligt lustfyllt i alla fall så det blir inget av det.

Jag kan bli lite mörkrädd av att jag inte längre längtar efter att skriva, det har jag ju alltid gjort innan. Då tänder jag små ljuspunkter i form av förklaringar och anledningar och blir lugn igen. Det kommer. Så småningom.

För tillfället så är det som vanligt. Fullt upp. Sitter bland annat med en gräslig värk mellan skulderbladen och troligen en tennisarmbåge. Jag som inte spelat tennis sedan tidiga barnaår. Inte ens badminton har det blivit. Men ont har jag haft ett bra tag nu och jag vet precis vad det beror på. Sånt jag inte kan undvika.

Det som sitter mellan skuldrorna kom igår efter ihärdigt takläggande. Minns ni det som skulle bli min skrivarlya? Där finns det numera tegel på taket. Pålagt i strålande sol. Det blir några kilo burna då. Träningsvärken är mer än välkommen men inte denna.

Så, idag ska jag inte göra ett jota. Sola och vila, bara. Kanske en sväng med övningskörningsdöttrarna, men inget fysiskt ansträngande. Nån som vill komma och massera? Det hade uppskattats :-)

skrivande; bloggande

Tipp tapp tipp tapp...

2011-03-06T16:58:00.001+01:00

Lite tyst på tå tassar jag ut ur i min egen lilla vrå och säger försynt HEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!
Det har snart gått två månader sen sist och det kommer kanske att gå lika länge till innan nästa inlägg. Vem vet? Vem bryr sig? :-)
Ser ju att det lilla antalet följare som funnits har rumphuggits ytterligare. Fullt förståeligt. Vem vill följa något som inte ens finns? Som liksom stannat? Krupit undan och gömt sig. Äsch.

Jag är precis lika dålig på att följa som att skriva för tillfället. Bidragande orsak är att den senaste - dryga - månaden har jag och maken arbetat 15-16 timmar varje vardag och lite mindre än så på helgerna. Prio efter det? Mat och sömn. Några minuters umgänge med varje barn. Typ "God natt, sov gott, älskar dig - ses imorrn!" Och hur mycket det "ses" innebär i minuter blev de snart varse och nickade lite förstrött till slut.

Nu är vi nere på 12-13 timmar och det känns OK. Börjar kl 5 och är hemma 17-18. En massa tid över! Vad gör man när man har så mycket fritid??? Konstigt vad anpassningsbar man är, va? Annars kan 8 timmars arbete kännas som att det tar hela dygnet i anspråk. Man hinner ju ingentiiiiiing.

Nu är det ljust längre och det börjar spritta i kroppen. Träningslusten återvänder så smått. Idag har jag invigt mina nya Reebok Traintone med att gå 6-7 km. OK, en liten kortare runda igår men det var inte i min takt så det räknas inte... Under de 14 år vi bott i Åker har det aldrig hänt att jag gått in till Skillingaryd. Idag hann jag nästan ända fram innan jag blev upplockad. Sakta i backarna, det var av min alldeles egna man och dessutom planerat, inget annat!

Benen värker. Gissar på en kombination av oträning och de balansbollar som finns i skorna. Kan det vara så att de faktiskt fungerar? Vi får väl se. Nu är det dags att ta nya tag och påbörja resten av mitt liv. Igen :-)

Får se om det även innefattar en fortsättning på bloggeriet.

träning, Reebok Traintone, arbete, bloggande

Extremt viktigt meddelande

2011-01-09T14:43:00.001+01:00

Har sagt det förut och återkommit.
Nu är det dags på riktigt. Tror jag. Kryper in i gömmorna och jobbar där istället.
På ett eller annat vis blir det bättre. Kanske t o m på många.

En eventuell återkomst lär märkas. Sköt om er.

Så gör jag!

2011-01-04T20:31:00.000+01:00

Om jag blandar till lite olika ingredienser så kommer det att bli ett skitbra blogginlägg. Hör ni att jag anammat det positiva tänkandet inför år 2011? Här råkade jag först skriva positiva stänkandet och det kanske kunde varit rätt för det ramlar en massa sånt droppdrippdravel på en överallt ifrån.
Nytt År. Nya tag. Foten i kläm? Jajamensan!!!

Vaffödådå? Måste det tas nya tag och börjas om hela tiden? Kan man inte bara försöka hålla tag om det som finns? Tillräckligt svårt ibland när det glider hit och dit. Tycker jag.

Jag fortsätter som vanligt jag. Byter ut en nolla mot en etta, bara. Något jag än så länge klarat av hela detta året. Fortsatt positivt tänkande? Hmmm.

Julen, som både plockades upp och ner av barnen, är över. Skönt. Kom just på att det ligger en skinka och väntar på ett ställe där det inte letas så ofta. Måste nog ta hand om den. Får låtsas att det är en vanlig helgskinka så ska den nog gå ner.

Nä, jag struntar i detta, det blir inte nåt av det. Hopp o lek!

Nacka Alma

2010-12-29T07:53:00.001+01:00

Vilket slöseri... Dessa almanackor som nästan varenda leverantör skickar ut när ett nytt friskt år närmar sig. Jag har redan förpassat 10-15 stycken till runda arkivet. Tanken är säkert så god som någon men hörni... Om jag vill ha en almanacka så köper jag mig det. Då kan jag välja vilka bilder som ska förekomma också (här finns plats för fritt fantiserande för er som läser detta...). Eller så kör jag en vanlig, trist (?) där dagarna bara består av datum, namnsdagar och rader för att skriva på.
Så tack, men nej tack. Kanske kan ni istället skicka de pengar det kostar er att trycka och distribuera? Det skulle jag kunna säga Ja tack till. Självklart bara för att bidra till miljötänkandet.

almanacka, kalender, slöseri

Vad kvinnor vill ha

2010-12-27T09:45:00.000+01:00

Det tar på krafterna att agera Florence Nightingale så igår kväll fastnade jag vid TV:n. Lyckades skapa mig en liten miniplats bland dem som låg utfläkta med täcken och kuddar, så liten att det inte ens gick att zappa för att byta kanal. Typ.

I vilket fall som helst så blev det Mel Gibson som fick min uppmärksamhet till slut, filmen "Vad kvinnor vill ha" (eller nåt liknande i alla fall). Jag tror jag har sett delar av den innan men som sagt; zappa var för ansträngande. Speciellt som utbudet var skralare än någonsin. Varför anstränga sig då?

I filmen råkar han ut för elektriska händelser som ger honom den - tveksamt goda? - egenskapen att han kan höra/läsa kvinnors tankar. Förfärad i början men snart förtjust över att kunna dra fördelar av det.

Vad tror ni om det? Skulle det vara nåt? Tänk om alla kunde läsa varandras tankar. Skulle världen vara en bättre plats? Eller skulle krigs- och slagsmålsfrekvensen öka?
Skulle man överhuvudtaget våga träffas och umgås? Jobba? Nu låter det som att jag är rädd för att andra ska få veta vad jag tänker men det är inte så jag funderar. Nä, inte alls.

Vore det inte enklare om alla redan från början fick veta vad vi tycker om varandra? Tänk att få slippa alla dessa spel som förekommer. Alla falska leenden och kramar. Varför låtsas?
Jag är en sån där som har väldans svårt för det. Jag tror mig vara en ganska god människokännare och mina känselspröt vibrerar i spänningsluften och visar mig tydligt när någon inte gillar mig. Av vilken anledning det vara må. På samma sätt sänder jag säkert ut motsvarande åt andra hållet. Förhoppningsvis utan att låtsas som att det är tvärtom.
Respekt för att man är olika går jag med på (och kräver). Fjäsk och ytlighet; att segla under falsk flagg - det går bort.

Därifrån till att läsa tankar... Hmmm... Nja...

Mel Gibson, tankeläsning, falskhet

Loftets nackdelar

2010-12-26T10:42:00.002+01:00

Just nu kan jag meddela att det finns vissa nackdelar med loftsäng. Förutom svårigheterna att bädda smidigt. Den sysslan överlåter jag oftast med varm hand till dem som använder sig av dylika föremål, så det är inget som ger mig sömnlösa nätter.
Däremot kan magsjuka i kombination med hög säng ställa till med vissa besvär. Rekommenderas inte.

Tre fjärdedelar av hemmavarande familjemedlemmar befinner sig - sedan igår kväll - i säng- och soffläge efter att ha kört buss stora delar av natten. Den kvarvarande - som förhoppningsvis kommer att fortsätta vara det - sköter brasvärmande, brödrostande, panntorkande och diverse annat som kan krävas. Låter dessutom tvättmaskinen jobba för högtryck.

Lite trist att det sammanfaller med halvering av fungerande toalett också...

Men solen skiner :-)

Läs även andra bloggares åsikter om vinterkräksjuka, maginfluensa, loftsäng

Barra jag och Barra Grangren

2010-12-24T13:48:00.001+01:00

Kikar in en snabbis för att tala om att jag inte alls missat att det är jul. För bara ett par-tre år sen skulle jag med glädje hoppat över den. Lätt som en plätt. Som värsta Stefan Holm skulle jag kastat mig över ribban. Ingen jul för mig, tack. Av rutiga skäl och randiga orsaker.
Nu har jag blivit vuxen.
Jag inser att det handlar om att ta dagen som den kommer. Pynta? Javisst, barn, plocka fram och färdigställ det ni vill ha. Laga mat? Kan vi väl. Äta bör man. Klappar? Jadå, i måtta och i tid.
Jag har myst hela december. Gråtit över luciatåg och blinkat mot fladdrande ljus. Tänt brasor och bastat. Tagit det lugnt.

Idag är den här, den Stora Dagen. Maken och jag smög upp i ottan för att ensamma se sista delen av julkalendern, med kaffet i högsta hugg. Dagen flyter på. Små funderingsstunder emellanåt men jag hänger med. Kvällen ska avnjutas hemmavid. Vi ska öppna klappar med barnen och sen blir det bastun. Äta gott och bara vara.

Jag önskar er alla en riktigt härlig jul. Ta den för vad den är. En dag som alla andra. Kanske lite extra tid för eftertanke över vad vi har. Vad vi önskar oss av vårt liv.

Julekramar anses härmed skickade!

Julen 2009 med mindre snö än nu...

Billigt och killigt

2010-12-17T15:33:00.000+01:00

Råkade hitta denna text på ett kvitto som låg på mitt skrivbord. Varor beställda av en kvinna (moi) och hämtade av en annan (svärmor). En hon som utförde beställningen också.
Man kan ju undra... Var är killarna? Har de fest eller?

Snyggare för varje gång?

2010-12-16T20:42:00.000+01:00

Trött och ganska sleten? Ja.
Då kan man roa sig med denna uppiggande läsning. Enligt en mycket seriös och naturligtvis alldeles rättvisande undersökning så föder vackra kvinnor oftast döttrar.

Hur vacker måste inte jag vara då? Fyra styckna, varav två på en gång. Va? Att den förste var - och faktiskt fortfarande är - en son, måste vara en miss på nåt vis. Han är iofs ett måndagsexemplar. Född en måndag, alltså. Tjejerna är alla födda på lördagar. Är det inte lite underligt?

Lite kul är också att alla - utom den sista som fick slutsiffra 2 (slog över där)- är födda på en minut som slutar på 1.
7.41, 5.41, 12.01 och 12.11.

Värsta kocken

2010-12-15T10:30:00.000+01:00

Jag blir mer och mer förtjust i att laga mat ju äldre jag blir. Svänga ihop grejer är kul! Jag skulle minsann kunna tänka mig att flytta till ett varmare land och han en liten restaurang med precis lagom gästantal så man slapp stressa med köttsaften stänkande i pannan.

Om man har rätt ingredienser till hands är det kul, vill säga.
De saker som jag vill ha att blanda när jag ska laga mat är:
Tid
Lust
Folk att laga till. Nej, inte att laga till - åt. Nej, jag åt dem inte... Äsch, det blev ju rena soppan men ni fattar nog. :-)

Plus relativt välfyllda skåp, förstås. Åtminstone så att det finns mer än ett alternativ att välja på.

Jag ställer klockan på tidigt fast jag inte jobbar för tillfället, det är rätt skönt att komma upp på mornarna,
tycker jag. Mysa med tända ljus och kaffe, lite julkalender med minstingen och trötta muttranden från den äldste (två minuter innan han drar iväg vid sextiden...). De där emellan har ju annat att göra, mycket som ska fixas innan man är skolredo. Ju. De drar ju tidigt också, långt innan julkalendern tar sin start. Vad gillar ni årets kalender? Jag tycker den är rätt kul och verkar passa flera åldrar. T o m medelålders tröttmammor :-)

Dagens duktighetspoäng (dryper av ironi här...):
Köttbullar (körde dem i ugnen eftersom det enligt mitt tyckande är dödens tråkigt att steka så många), en fläskkarréstek med katrinplommon har tagit ugnen i besittning inför kvällens middag och på spisen står en stor balja gulaschsoppa och puttrar. Plus att ungarnas potatis redan är skalad. Allt detta klart strax efter nio och dagen fri till annat! Hajjeluva!

Solen skiner så det får bli en promenad nu och en till i eftermiddag när minstan kommer hem igen. Vi ska ut på jakt.

Läs även andra bloggares åsikter om matlagning, köttbullar, julkalendern

Snälla julen, kom nu!

2010-12-14T15:41:00.001+01:00

Annars måste jag slänga mina julstjärnor. I år igen.
Bladen ramlar trots följande av skötselråd.
Jag har delegerat ut blomsnacket till katten. Kan det vara nåt han ätit?

Hallååå, floristdöttrar! Vad gör er mamma för fel????

Läs även andra bloggares åsikter om julstjärna, skötselråd, prata med blommor

Lysande tårar

2010-12-13T11:11:00.001+01:00

Det går ju bara inte att låta bli. Det vattnas i ögonen... Saltvattnet stiger och vill svämma över när man ser avkommorna i Luciatåget.

I år var det bara två firanden, övriga döttrar och son har inget sånt mer...

Läs även andra bloggares åsikter om Lucia, rörande, tårar, snyft

Sen svinalängereaktion

2010-12-11T08:20:00.001+01:00

Svinalängorna av Susanna Alakoski är ju en bok som man pratat om sedan den kom. "Alla" har läst den och har nåt att säga, mestadels positiva saker.

Jag tillhör snart denna "alla"-grupp, bättre sent än aldrig.
Råkade träffa på Pernilla August och författaren i morgonsoffan häromda'n och blev nyfiken. Svärmor hade den i hyllan för omgående utlåning och nu är jag fast.
Jag läser vidare, skrattar åt vissa partier och får ont i magen av andra.

Igår hade filmen premiär. Får se om det blir en titt så småningom.

Läs även andra bloggares åsikter om Svinalängorna, Susanna Alakoski, film, bok

Egen catwalk

2010-12-10T06:29:00.000+01:00

Vårt hus är en enplansvilla med alla gemensamma utrymmen samlade på mitten. Skulle ni leka fönstertittare hos oss en morgon strax innan klockan sex så skulle ni kunna smygkika på vår alldeles egna catwalk.
Där går/småspringer tre av familjens medlemmar fram och tillbaka. Olika outfitter varje gång.
Lånar kläder av varandra (ibland mot högsljudda protester) och har vissa problem med att bestämma sig.
Intressant som studieobjekt men rätt irriterande om man skulle vilja ha lite morgonro.

Jobbarkläder is the shit, bara att plocka på sig från högen jag klev ur kvällen innan.

Läs även andra bloggares åsikter om catwalk, klädproblem, tonåringar, modevisning

Fråge- och brevlåda

2010-12-09T09:21:00.000+01:00

Från bloggen på Skillingaryd.nu igår:

Eftersom jag legat på sjukhus för ett tag sen så kommer det lite olika sorters papper neddimpande i postlådan då och då. Det är lite pengar de vill ha och så n aturligtvis den obligatoriska enkäten.

Vet ni förresten att det är brevlåda när man lägger på i en guling (eller blå eller röd eller vilken färg det nu finns tillgängligt) och att när det kommer till din egen så förvandlas det till postlåda? Det är en viktig skillnad där förklarar jag ibland med sträng min (som den fd postis jag är) för mina närmaste. Det är nämligen BARA brev som får läggas i den gula (eller blå eller röd eller vilken färg det nu finns tillgängligt), inga paket eller annat trams. Sen brukar jag fastna i minnen från den gamla posttiden.

Som i juletider. Då när alla hämtade ut sina skattepengar i december. Och alla skulle ha julfrimärken.
"Vill du ha det i hundra-, femhundra- eller tusenlappar? (Eller kanske du ska ha hela konkarongen på 152 i enkronor? frågade jag naturligtvis inte...) Ska det in på konto? Nej, tyvärr, vi får bara betala ut "viss summa" kontant. Det passar inte? Nähä, då kanske du ska testa med din egen bank? Får det kanske vara ett häfte julfrimärken eller två?"
Så där kunde det hålla på ett par veckor. Det minskade betydligt efter cykelrånet. Under vilket jag f ö var mammaledig. Tack och lov.

Tillbaka till ämnet. Enkäten.
Jotack, jag är nöjd. Alla ville mitt bästa. Jag kände mig som ung på nytt. Man gör gärna det på Geriatriska, nämligen. Yngst av dem jag såg till. Sög även i mig saker som att "Du är egentligen alldeles för ung för det..." när de pratade om misstankar de hade.
Var jag tillfreds med behandlingen av sjukgymnast och arbetsterapeut? Hmmmm, behandling? Nja, jag tror inte det kan räknas som det. Bara kontroll. Arbetsterapeuten bad nästan om ursäkt för sina frågor. Jag var inte påverkad på det viset så jag kunde både känna igen kungen och han... hmmm... vad heter han nu igen? Reinfeldt, var det ja!
En sak som jag blev impad av själv var när jag fick titta på 10 saker i en minut och sedan skulle räkna upp så många som möjligt. Efter en minut, efter fem - och efter en timme i min ensamhet på rummet - kom jag ihåg alla 10. Det är egentligen FÖR bra sa hon.

Och jag som tycker att det är svårt att minnas saker, tycker det är helt otroligt. Tror nästan jag kan räkna upp de flesta än...
Skiftnyckel
Tändsticksask
Sax
Visp
Penna
Tumstock
Sked
Skruvmejsel
Såg
Hmmm... Tejp!

10! Och ingen kan kolla om det är rätt :-)

Läs även andra bloggares åsikter om sjukhus, Posten, skattepengar, rån, enkät, minnesträning

Jag var taskig

2010-12-08T11:32:00.000+01:00

Förlåt mig kära du. Det var inte meningen. Trots allt jag lovat så kunde jag inte stå emot.
Men du, det är faktiskt flera år sen sist. Kan inte det vara en förmildrande omständighet?
Det var allt omkring som fick mig att trilla dit. Händelserna och känslorna drog mig mot frestelsen.

Doften, skönheten, kurvorna. Åh, det var ljuvligt en kort sekund. Innan ångern kom. Och resten.

Kära mage, jag tog inte bara en - utan två! - skivor av det nybakta brödet. Jag erkänner och tar mitt straff tillsammans med dig. Värken och hungern fanns där när jag vaknade.

Nästa (?) gång frestelsen lockar så ska jag påminna mig om det. Det är inte värt det.

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF, bröd, kolhydratskänslig

Äta bör man

2010-12-06T15:46:00.000+01:00

En sak som jag ruvat på ett tag. Fyra veckors mat.
Underlättar både inhandling och tillredning.
Kanske nåt för dig också?

Här händer det saker

2010-12-06T09:55:00.000+01:00

Sitter och pillar bort nagellack med andra handens naglar. Resa sig från soffan för att använda andra medel som står till buds verkar inte lockande.
Lever farligt också. Laptop i knät är inte att rekommendera, det vet jag. Men det värmer.

Får väl ta mig en utesväng till brevlådan för att kompensera. Idag är det 14 dagars sjukskrivning så nu ska det skickas in läkarintyg, nämligen. Nästan lika spännande som att lämna in Stryktipset. Utdelningsprognos osäker.

Skön måndag önskas er alla.

Läs även andra bloggares åsikter om sjukskrivning, laptop i knät

Strök förbi

2010-12-03T09:10:00.000+01:00

Alltså, så här var/är det;

Det började som en skakning på nedre däck...
Gjorde det ju inte.
Det började som smärta vid vänster öga, följdes av domningar i vänster arm. Sen kom huvudvärken som ett X2000 (sommartid, inte nu...) och därefter fick jag tandläkarbedövningskänslor i tungan. Även det på vänsterflanken.

Jag tyckte "AJ!" men maken tyckte "Ring!"
För en gångs skull gav jag med mig - efter bara lite lätt övertalning i nån timma eller så - och letade fram numret till vårdcentralen. Berättade om mina symptom och då var det "synd att jag inte hade hört av mig tidigare". Hmmmm, den ramsan har jag aldrig hört från vårdhåll tidigare. Jag avstod från att tala om anledningen (att jag mest känner mig besvärlig när jag ringer dit) och tog istället fasta på orden "Kom så fort du kan!" Skjutsades, ni kan vara fortsatt lugna.

Hann knappt sätta mig förrän jag hämtades in och undersöktes. Tänk vad mycket nytt jag fick vara med om! Läkarkonsultation med ~~slakt~~sjukhuset i Värnamo och "Vips" var jag på väg till akuten.
Att jag hade frågat redan när jag ringde om jag inte kunde åka direkt dit eftersom min käre make ändå skulle på ett annat ärende dit och fått det beska (skönt att nåt var som vanligt) svaret "Nähä, så går det inte till" så suckade jag djupt inombords. Men, hämtades av svärmor och förpassades till akuten.

Igen hände det otroliga - jag hann knappt sätta mig (än mindre dricka upp kaffet som skulle hålla mig sällskap under väntandet) innan jag fick komma in. Jisses, nu började jag nästan bli lite orolig... Det här måste vara på allvar.

Frågor om symptom besvarades igen. Det blev många såna den första - och kommande - dagen. Prover togs. Kortfattat. Inget hittades. OK, då vill vi göra en datortomografi. Syns inget där så är det ryggmärgsprov som gäller. Nu började jag dra öronen åt mig. Vad som helst men inte det. Alla ruskiga historier om vad som kan hända när man är där och rotar. Hur ont det gör. Neeeeeeej, jag vill inte. Sa jag till maken, inte till nån annan. Smärttröskelnivån är inte speciellt låg hos mig och det var inte heller den som skrämde mig. Tänk om det blir nån vajsing...

Röntgen besöktes. Naturligtvis var det tomt. Som vanligt i den kroppsdelen. Jaha, då återstod LP. Tänk postitivt. Du vill veta. Det är snart över. Peter är här. O s v. Läkaren kom och frågade sköterskan om ALLT. Snacka om förtroendeingivande. Nu var det nära att jag fegade ur, ska ni veta. Men åh nej, det onda krutet fick sig en tändning och jag satt igenom det hemska. För det var det. Speciellt när hon rotade runt och hela vänsterbenet bara försvann, samtidigt som det gjorde djävulusiskt ont.
Svaren var perfekta - natürlich. Skönt!

Fast nu ville de behålla mig för observation. Över natten. Som blev till fyra. Fullständig genomgång. Utan anmärkningar. Fick åka hem till slut med mediciner som ska förebygga stroke. Och med ett körkort som inte får nyttjas - mer än som leg - på en månad.

Detta utan att nåt som helst tecken visar på att jag haft nån propp eller blödning. Jag köper körstoppet, trots att jag är låst här ute på landet, men tabletterna kan nån annan få. Varför ska jag stoppa i mig saker "bara utifall att"? När alla mina värden är bra?

En kvinna i sina bästa år med funderingar på en maffig tatuering kan inte äta blodförtunnande. Eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om stroke, domningar, symptom, tatuering

Så mycket...

2010-12-02T15:30:00.000+01:00

Det finns hur mycket som helst att skriva om och hur lite lust som helst att göra det. Just nu. Det kan ändra sig så känn er inte säkra.

Men det går väl?

2010-11-27T14:38:00.001+01:00

Surfar runt för att kolla lite om det läkarna misstänker och hamnar på en sida med detta:

Andra riskfaktorer, som dock inte går att påverka är:
•ärftlighet för hjärt-kärlsjukdomar
•hög ålder
•manligt kön.

Hmmmm...

Felsökning pågår

2010-11-25T15:27:00.000+01:00

Om man tittar på den här bilden kan man förledas tro att jag befinner mig på konferens och sysselsätter mig under en trist föreläsning om.. ja, om vad? Kommer inte ens på nåt tillräckligt trist att använda som exempel.

Det mest konferensliknande på detta stället är väl när personalen - som bor granne med mitt rum - ondgör sig över ett och annat vardagsproblem. Till exempel hur man bäst håller tempen på rummen eller liknande. Eller vilka stjärnor som ska upp var nu till advent. Trygga igenkänningsfaktorer från det vanliga livet.

Just nu befinner jag mig i en fas där allt sånt är välkommet. Ibland händer det saker som gör att vardagen uppskattas mer än annars. Speciellt när man inte ens vet vad som händer. Eller varför. Eller om.

Det är det som ska grottas fram nu. På det här stället där jag ligger och bara längtar hem. Fullständig genomgång innan besiktningspersonalen stämplar OK i rumpan och skickar ut mig i snön.

Hitta fel? På mig???
Är det ens möjligt?
;-)

Läs även andra bloggares åsikter om konferens, skrivklåda, kladd, felsökning

Snurriga poliser

2010-11-17T08:34:00.002+01:00

För några dagar sen startades en rondellkampanj i Jönköping. Inte så att man ska utse häftigaste rondellhunden eller så. Ånej, man ska haffa så många ej-blinkare som möjligt. Tydligen är moralen (kunskapen?) vad gäller den lagen under all kritik och behöver inskärpas i många. Det gillar jag!

Vem har inte - speciellt i Värnamo, av nån anledning - svurit över bilister som inte vet hur man ska bete sig i en rondell? En annan, som tog körkort utan att befinna sig i en endaste cirkulationsplats, klarar det ju galant. Hur svårt kan det va, liksom? Risken att de ska stå i vår lilla "Åkerrundell" är nog inte stor, i och för sig.

Men... De som nu bötfäller för fulla muggar, de vet tydligen inte heller hur en blinker ska användas. Hela morgonen har de lokala radionyheterna avhandlat hur lagens långa arm setts köra igenom rondeller utan att så mycket som blinka. Lyssnare upprörs och ett yttre befäl har intervjuats. Jag gillade hans kommentar "Det som gäller för alla gäller också för oss"

Hmmm, jaha... Vad var det "alla" betydde nu igen?

Läs även andra bloggares åsikter om polis, rondell, blinka, cirkulationsplats

Stora frågor

2010-11-16T06:47:00.000+01:00

Helgen kom och gick och det hände en hel del som jag inte orkar berätta om just nu (pga trötthet, inget annat). Men... en sak jag funderade över flera gånger var hur det kan komma sig att det krävs tre (3!) meningar för att skriva samma sak på tyska som det bara går åt en (1!) svensk mening för.

Är vi så mycket smartare? Är det så att de chansar på att vara hemliga (vissa kan ju faktiskt inte tyska) och bara lämnar ut viss info? Eller - är det som i USA; det gäller att skriva så mycket som möjligt för att ingen - jag säger INGEN - ska missuppfatta och komma och klaga?

Sånt kan man t ex fundera på när man inte kan sova för att båten gungar. Istället för att planera vilka kläder man ska slänga på sig om larmet går. Jag tror jag börjar bli gammal.

Omkastning

2010-11-12T10:37:00.000+01:00

Idag blir allt uppochnedvänt. Eller fram och bakvänt. Eller helt enkelt bara fel.

Också blir cohså
fest blir fets
förstå blir förstå, nej nu blev det rätt, jag menade fröstå (vad kan det vara?)

Bara det inte blir likadant med tbåen.

Är ni rädda för att det ska hända nåt när ni är ute havet?

Slipad kvinna

2010-11-12T08:30:00.000+01:00

För ett par veckor sen var jag hos tandläkaren för ett rutinbesök och passade då på att göra en beställning på en bettskena. Kände liksom att jag har en massa pengar jag måste göra av med och varför inte lägga det på mig själv? Det sista stämmer i alla fall, mer individanpassat kan det inte bli.

Idag började jag min morgon med att avhämta densamma. För att det ska bli riktigt perfekt så måste den slipas, det ska inte finnas nåt som tar emot. Liksom.
Det slipades och slipades. Jag kunde inte låta bli att meddela tandis att jag var såååå glad att det inte var mig han slipade på. Tänk vad skönt det är med protes då, bara att plocka ut vad som än ska göras, blev hans svar. Hmmm, funderade jag medan jag försökte låta bli att glo in i den starka lampan som befann sig rakt över mig, nja... Är nog rätt glad över mina egna trots allt.

Jag fick med mig modellerna som hade använts, tänkte det kunde vara kul för ungarna att se. Sen kom jag på att mina barn är ju inte så himla små längre och varför skulle de tycka det var kul? De äär nog nöjda om jag visar dem i ett leende då och då istället :-)

Äsch, fredagsblurrande. Ett par timmars jobb nu och sen drar jag och maken på kryssning. Göteborg-Kiel, here we come!

Ha en skön helg så hörs vi la så småningom!

Läs även andra bloggares åsikter om tandläkare, bettskena, kryssning, Kiel

Bakvänt

2010-11-10T05:29:00.000+01:00

Inte blev det nåt panelande inte. Valet mellan det och en brasa, en stor mugg te och soffan var inte speciellt svårt igår. Skyller på snön. Och att jag var ensam en stund. Sån tid måste tas tillvara på.

Idag börjar det jättebra här på jobbet. Ska fakturera det jag inte orkade igår och vad gör jag? Skriver ut en som är fel. OK, då får jag väl göra om. Det är bara det att istället för att riva de papper som var fel så gjorde jag vadå? Rev de rätta, naturligtvis.

Medan jag vaknar (efter att ha varit uppe en timme) kan ni väl fixa en skön onsdag därute! Håll allt på rätt köl, det är halt.

Hit och dit minsann

2010-11-09T16:13:00.001+01:00

Nu satte jag mig. För första gången sen klockan fem imorse. Typ. Korta avbrott för mat, bara. Man kan kortfattat sammanfatta dagen så här; Många bollar i luften.

Dagen har ägnats åt att köra två maskiner (varav en klarar sig mestadels på egen hand), svara i en ständigt ringande telefon, beställa verktyg och till slut köra en maskin samtidigt som jag skulle ställa om en annan. Snacka om varken hackat eller malet! Då känner jag mig som en hitochditpilande tecknad mus eller nåt. Det snurrar fortare och fortare...

Nu ska jag bara plocka ihop lite papper, faktureringen tar jag imorrn bitti när huvet är på samma plats som jag, sen blir det väl till att övergå från mus till höna. Panelhöna. Om jag verkligen ids att såga till takpanel i yrsnön, det är inte alls säkert.

Man kan säga att det inte är spikat än...
Läs även andra bloggares åsikter om arbete, maskiner, snurrigt, fullt upp

Snacka om måndag

2010-11-08T12:00:00.000+01:00

Känner mig som ett enda stort måndagsexemplar idag. Tur att jag vet att jag är född en torsdag så det inte blir nån slags rundgång på den känslan.
Men allvarligt, varför är det så att vissa dagar skulle det varit bättre att följa sin instinkt? Dvs i detta fallet, stannat i sängen.

Idag kvittar det nästan vad jag tar - eller inte tar - tag i så blir det galet. Värre än tuppen som inte gjorde sin plikt.

Men...
Jag ÄR född.
Jag HAR saker att ta tag i.
Solen skiner.
Lillan är friskare så det blev ingen telefonköväntan.
Fläskbitar ligger i kylen och väntar på att bli uppätna. Inte för jag frågat dem. Det kanske inte skulle bli så bra. Tror vi hade haft olika åsikter om det och just nu vill jag inte ge mig in i nån slags diskussion. Varken med grisbitar eller materialleverantörer.

Jag jobbar vidare helt enkelt!

Läs även andra bloggares åsikter om måndagsexemplar, trubbel, galet

Precis tomt

2010-11-07T20:13:00.000+01:00

Stopp. Nada. Intet. Mitt bloggande vill sig inte. Orden är nån annanstans. Hos någon annan.
Jag skulle kunna berätta att jag inte tittar på Ensam mamma söker idag heller, att jag bakar bröd eftersom ugnen redan var varm när jag hade lagat till tre fläskytterfiléer, att det känns tomt när vänhelgen redan är över, att jag måste köpa nya jobbarbrallor eftersom mina favoriter är fulla med målarfärg, att yngstan troligen har halsfluss vilket innebär telefonköande till VC imorgon.
Men hur intressant är det?

Nutidshistoria

2010-11-04T12:20:00.000+01:00

När man besöker sjukhusens väntrum - som jag gjort idag - så får man små uppdateringar om hur det var då. Sommaren 2007 blandas med hösten 2008. Blommiga klänningar virvlar bland höstvarma ljusbilder.

Tänk vad man glömmer snabbt. Och vilken skillnad det ~~inte~~ är mot nu.

Bläddra går ju bra även om det inte är några nyheter. Fördjupning var inte aktuell heller. Idag gick det relativt snabbt, trots allt. Kan bero på att vi var på sjukhuset norrut och inte söderut.

Och den här informationen är ni väl glada att ni slapp klara er utan eller hur?

Fortsättning och slut (?)

2010-11-02T14:19:00.000+01:00

Måste bara berätta om ytterligare ett kapitel i husvagnshistorien... Tre dagar efter att vi hämtat hem den fick vi ett sms om att vår husvagn nu var klar för avhämtning...

Undrar om man kanske kan hämta en till då? Sån koll som de har så vore det nog inga problem :-)

Klink och klank

2010-11-01T08:10:00.000+01:00

Letar billig klinkers till bastun... Hade först en vild idé om att använda allt det vi har över sen tidigare, det hade kunnat bli ~~snyggt~~ ovanligt. Nu har vi anlitat en annan att utföra jobbet eftersom vi måste arbeta också. Nån som har samma problem? Svårt att hinna med fritiden pga jobbet?
Vill inte utsätta nån annan stackare för att fixa ihop nån slags mosaik som vi jag inte blir nöjd med. Tar lika lång tid att förklara som att göra det själv.

Har surfat runt lite och ska snart kolla om det finns på lager på vår lokala bygghandel. Kollar jag inte utan chansar och åker så lär det ju inte göra det. Och riktigt så lokalt är det inte.

Vad gör ni så här på härliga måndagsmorgonen?

Läs även andra bloggares åsikter om klinker, golvläggning, bastu, måndag

Statussymboler

2010-10-31T05:50:00.001+01:00

Facebook, fejjan, ansiktsboken. De flesta vet vad jag menar. Detta onda som ibland har nåt gott med sig. Jag tvekade i det längsta men till slut gav jag efter, av ren och skär nyfikenhet.
Har hittat en hel del gamla kompisar från förr och andra som inte är så gamla, varken i världen eller i mitt liv. Det är trevligt men uuuh så lätt att fastna i alla statusuppdateringar o dyl.
Jag är inne dagligen (nästan) men kan låta bli om jag vill. Så det så.

Jag spelar inte Farmville eller några andra spel, låter numera också bli att ta emot gåvor med hjärtan, blommor och annat som mina FB-vänner vill ge mig. Inte av otacksamhet, jag lovar, men jag hinner inte. Vill inte heller lämna ut för mycket info till dem som sittar på pengarna, dvs folket där bakom allt.

Det vimlar också av saker man uppmanas att lägga upp på sin logg. Det är för att visa att man har världens bästa syskon, att man älskar sina barn, att mannen i ens liv är den mest perfekta, att man hedrar alla med cancer eller nån annan sjukdom. Att man är en bra människa, helt enkelt.

OK, gör det ni som vill men mig står det upp i halsen. Jag - och mina närmaste - vet redan allt det där. Jag har inget behov av det och känner ingen lust att kopiera och klistra in allt möjligt.

Tråkig? Säkert. Uppstudsig? Finns nog lite sånt kvar, ja. Men låt mig för sjuttsiken vara den procenten som inte gör som alla andra. Nån måste vara det.

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, fejjan, ansiktsboken, statusuppdatringar

Vilken rikedom

2010-10-30T18:02:00.000+02:00

Hallen full av skor och jackor. Det är en ynnest att njuta av. Inte bara för att man har råd att köpa dem - även om det visst köstar på - utan för att vi är rika som har så många som kan breda ut sig på det viset.
Det är inte alla som får den möjligheten. Inte alla som får behålla den. Ibland saknas en jacka. Ett par skor försvinner för gott.
En plats blir ledig men ingen kan fylla den. Ingen jacka är bra nog. Den är inte rätt. Saknaden efter bäraren hänger kvar på den tomma platsen. I varje hjärta som vet, som känner.

Njut av hallstöket.

Slappelördag

2010-10-30T13:16:00.000+02:00

Idag är jag ledig. Maken har dragit så jag behöver inte bygga idag. Han tvingar mig till det varenda dag annars...
Nej, det gör han ju inte alls det. Jag vill också ha färdigt så då blir det till att ägna sig åt det varenda ledig stund. Men tar han ledigt så tar jag ledigt. Basta. Ska vi ju göra när det blir klart, förresten ;-)

Var gör man då när man får en dag alldeles för sig själv? Nu räknar jag bort sällskapet i form av två yngsta ätteläggarna, annars skulle jag inte kunna skriva så. Då är vi ju tre. Men nu när jag är alldeles "ensam" så ägnar jag mig åt att göra ingenting. I form av "jag ska bara..." innan jag sätter mig. Typ tvätta några maskiner (eller innehållet i dem), fixa frukost, plocka ner några maskiner (torra kläder, alltså), duscha, handla och byta sängkläder. Aktiv vila kallas det.
När man helt plötsligt är en liten familj kan man köpa sig färdiggrillad kyckling, öppna påsen och säga; Ät. Lunchen klar. Sen kan man sätta sig i soffan med datorn och en nybryggd kopp kaffe och njuta av alla icke-måsten. Så får det bli!

Förresten, kika in till Jennie och se vilken fin "krans" hon gjort. Tänk, vad mycket nytt det finns nuförtiden. Hör ni att jag låter som en något lätt åldersstigen dam nu?
Den damen ska nu fylla på kaffe - igen. Tur blåsan är vältränad.

Läs även andra bloggares åsikter om bastu, bygge, lördag

Gipsy Queen x 2

2010-10-29T21:13:00.000+02:00

1. Nu har vi gipsat nästan allt (bara småbitar kvar) och så är det ju bara att blåsa av sig i håret så är man ren. Eller kanske inte? Minns ni förresten torrschampot som fanns (eller finns?) mot fett hår? Lite det stuket var det nu när vi masade oss in. Värre blir det väl av slipandet som jag verkligen längtar efter (fingrarna i kors)...

Snacka om fredagsmys! Jobba, jobba, istället för soffa, soffa. Jag får nästan utslag av "fredagsmys" så det passar mig bättre. Faktiskt. Är väl lite konstig. På den punkten också.

2. Husvagnen har kommit tillrätta. Vi fick själva leta reda på den... Ett telefonsamtal om att den var klar för avhämtning och jag - skeptisk av nån konstig anledning - följde med. Det avlöpte som förväntat. Kundmottagaren var lika vimsig som vanligt. Vet inte om det är ett krav för att bli anställd på just det företaget att man har svårt för vissa bokstäver, typ Z, men de lyckas aldrig hitta vårt reg-nummer i datorerna. De skriver in C istället. Likt eller hur?
Han fick leta reda på en lapp han skrivit - och slängt i runda arkivet - för att ens komma ihåg vad det handlade om. När han kommit på det så svor han lite över att ingen mekaniker fanns på plats innan han rev sig i huvet och undrade var just vår vagn kunde finnas...
Lillan och jag gick ut och letade. Nu är den hemma igen. Och maken är tacksam för att jag knep käft :-)

Så, nu är alla underrättade om min spännande fredag, det var väl skönt? Slippa fundera på det mer.
Ha en skön kväll!

Läs även andra bloggares åsikter om husvagn, gips, bygge, camping

Bita ifrån

2010-10-28T19:23:00.000+02:00

Nån nånstans måste gilla mig. Ibland.
Jag har ju en förgrömmad huvudvärk för tillfället, ett tillfälle som varat några veckor. Det blir värre och värre och finns där så snart jag bara öppnar ögonen. Inte så att det är borta när jag sluter dem, tro inte det, men när jag sover så vet jag ju inte om den är där. Skulle inte alls förvåna mig, dock.

Känslan är bekant, minns den från 1995 när jag kastades runt bland läkare, kiropraktorer, sjukgymnaster o dyl. Ingen hittade nåt, trots röntgen. Det fanns helt enkelt inget i huvudet, mina närmaste var inte ett dugg förvånade.
Då föll det sig som så att min tandläkare hittade avbitna bitar på mina tänder. Eller, det gjorde hon ju inte för de var ju borta. Utan att jag märkt det. "Gnisslar du tänder?" frågade hon. "Inte vad jag vet, ingen har sagt nåt," blev mitt svar. Bet gjorde jag tydligen. Ordentligt. Bettskena blev lösningen. Vilken lättnad det var! Efter 1,5 år var jag lätt i huvet igen!

Nu är jag där igen. Gamla skenan funkar inte, vilket är konstigt eftersom jag inte är en dag äldre än de 30 jag var då. Jag blev genast sugen på en ny. Ni vet hur såna beslut kan dra ut på tiden eller hur? Beställa tid kan ta lång tid. Det glöms liksom bort i det allmänna surret. Om man inte har en huvudvärk som påminner, förstås.

Det gick bara en dag så låg det en kallelse till tandläkaren för årlig besiktning. Bra, då ska jag passa på att säga till om mina problem, tänkte den ontförsedda. Kruxet var bara att det var en månad tills dess.

Då ringer de och erbjuder mig en återbudstid. Samma dag. Går dit och blir besiktigad. Har ni förresten tänkt på att det är nästan samma behandling som på en lite äldre bil? Där bankar de tills det går hål på nån bärarm e dyl och här skrapar de tills de hittar nåt att "deppa" (typ tandsten...).

Men... Jag fick göra avtryck direkt och om 2 veckor är den här. Skenmanövern ska förhoppningsvis ta fienden på sängen.

Läs även andra bloggares åsikter om huvudvärk, bettskena, tandläkare

Försvunnen husvagn

2010-10-28T11:01:00.000+02:00

Är det någon som försöker säga mig nåt? Inte borde väl en 720-vagn (925 med krok) kunna försvinna bara så där? På verkstad.
Den känns tillräckligt stor när jag kör den så inte borde det behövas nån längre stund att hitta den. Inga skrymslen och vrår att leta på. Stora lokaler och en massa husvagnar, javisst, men hallååååååå...

Varför ska de annars återkomma i ärendet? Det måste vara så att de slarvat bort den. Jag hörde hur han knappade på tangenterna och bläddrade förtvivlat i papprena. Han är säkert ute och letar på området nu. Frågar de andra om de sett den.

Tänk om de sålt den? Kanske skulle skriva en bok om detta? Ni skulle väl läsa den eller hur?
Återkommer om upplösningen. Hoppas jag.

Persbrandt och Ozzy samtidigt

2010-10-27T08:25:00.000+02:00

Nätterna kan ju - som de flesta vet - ägnas åt diverse aktiviteter. Vissa helt förståeliga, andra galna så man vet inte varför de uppkommer. Nu menar jag drömmar, inget annat.

Inatt var jag tvungen att styra upp ett arrangemang i Skillingaryd. Föreningen som skulle anordna konserten med Ozzy Osborne skötte sig helt enkelt inte. Som fladdrande nattfjärilar flög de omkring. Vilsna utan en ledare. Jag är inte alls engagerad i den här föreningen annars (beroende på att den de ser som sin ledare inte är någon jag tror på) men nu kände jag att jag var tvungen att ta mitt ansvar och föra dem rätt. Tala om vad de skulle göra, peka med hela handen. Stackars vilsna själar.

Jag löste det galant (vad annars???) så allt flöt på. Jag fick aldrig träffa Ozzy himself eftersom Micke kom och hämtade mig. Ja, Persbrandt, alltså. Han ville ha med mig på en flygtur. Valet var inte så svårt, även om det inte är varje dag det är konsert i lilla Skillingaryd.
Jag "känner" ju MP. Vi är ju såta vänner eftersom vi gjort saker tillsammans tidigare. Man sviker inte en vän. Vill han att jag ska göra honom sällskap när han känner sig lite ensam och vilsen så ställer jag upp.
Det är väl snällt?

Döttrarna ser ut att ha trevligt :-)

Läs även andra bloggares åsikter om Mikael Persbrandt, Ozzy Osbourne, drömmar, konsert

Vissa är mer vakna än andra

2010-10-26T10:32:00.000+02:00

Ringer hem för att påminna minstingen om att det faktiskt är kallt ute. Vinterjackeläge, alltså. Hon är så varmblodig så det skulle kunna missas. Gissa vem som får skämmas då när fröknarna tycker hon är dåligt klädd. Stackars barn.
Ensam hemma också, det är ju inte klokt! Både morgon och eftermiddag! Bara 8 år och ska klara sig själv. Va? Det måste vara allvarliga fel på de föräldrarna. Tänk, de befinner sig ju hela 200 meter bort. Och skolan på ungefär samma avstånd.

Fast det jag skulle komma till var detta lilla samtal som utspann sig;

Lillan svarar i telefon, låter lite extra sömnig.
Mamman frågar "Är du vaken?"
"Det hör du väl..." blev svaret.

Jaja, bra att nån är det :-)

Passa er!

2010-10-25T07:04:00.000+02:00

Sömnbrist - för vilken natt i ordningen orkar jag inte räkna - med påföljande bultande, blixtrande huvudvärk, lite PMS och allmän måndagsfeeling. Förutsättningarna är perfekta för det jag alldeles snart ska utföra.

Ett visst transportbolag, vill inte ge dem dålig reklam men kan säga att det börjar på D och slutar på L, inte mycket däremellan. Då har jag inte sagt för mycket, va? De ska alldeles snart -eftersom latoxarna inte börjar förrän kl 7!!! - få sig en påringning. Transport beställd i torsdags vid middagstid och fortfarande inte hämtad pall. Fel kombo!
Naturligtvis är det en pall som det är extra bråttom med. Till ett av de stora biltillverkningsföretagen. Natürlich. Inga fingrar emellan.

Skulle ni läsa om nån stackars transportledare - eller liknande - som fått sig en måndagstörn, då vet ni vem som kan vara ansvarig. Eventuellt.

Hoppas din dag börjat bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om transport, ilska, måndag

Ur led är tiden

2010-10-24T07:30:00.000+02:00

Inte riktigt lika knäckt som visaren på bilden men inte är jag glad. Vad är det för fel på mig? Inatt höll jag på att gå upp när man egentligen ska gå och lägga sig. Om man haft en trevlig kväll och är i 45-årsåldern, vill säga. Eller har jag fattat fel?

Klockan fyra sa min - troligen fullmånepåverkade - lekamen till mig att strunta i sängvärmen och kliva ner till de mer kyliga regionerna. Jag motstod det till strax efter sex. Och då menar jag det klockan visade.

Nu sitter man i mörkret sen dess. Utrustad med kaffe och stearinljus av doftsort. Knapprar mig runt i världen. Än så länge har jag hållt mig ifrån de sidor där elände dominerar. Vill inte starta dagen med depp och frustration.

Dagen idag kommer troligtvis att fortsätta i byggandets tecken. Avbruten av en bastudörrsinhandlingsresa och en körlägersavslutningskonsert.

Numera går jag från läge SB till JO varje kväll, nåt festligare- eller för den delen mer smickrande - finns inte ork till. Snickarbrallor till joggingoverall, alltså. Snickrandet stämmer (fråga min handled om ni inte tror mig) i det första men nåt joggande blir det inte. Räcker så gott med alla böjningar till golv och klättrande på stegar, det känns gött i rumpetrakten.

Läs även andra bloggares åsikter om bastu, bygga, snickra, fullmåne

Förtydligande vad gäller namn

2010-10-20T13:47:00.000+02:00

Varenda gång jag ska skriva under med min namnteckning så reagerar jag på det. Åtminstone numera. Förr i tiden, före datautskrifternas tillkomst, då var det befogat. Men nu. Det står ju redan vem det är som ska skriva under, vem avtalet (eller vad det nu är) ska gälla för. Oftast på flera ställen till och med.

Många är de gånger när jag haft lust att sätta dit nåt annat, typ Greta Lund eller nåt, bara för att se vad som händer.

Läs även andra bloggares åsikter om namnteckning, namnförtydligande, underskrift

Är detta inte djurplågeri så säg?

2010-10-17T20:16:00.000+02:00

Jag har redan tidigare gjort klart vad jag känner när det gäller minkutsläppen. Idag läser jag om några av dem som sysslar med detta, "vi ser oss inte som brottslingar"... Nähääää... Kom hit och rensa upp efter er då, ta ert djurrättsliga ansvar. Träd fram och hämta de djur som nu har ihjäl varandra i sin desperata kamp efter mat. De som knappt orkar röra sig pga svält och kyla. De som äter upp höns och har ihjäl tamkaniner. Jag vill nämligen inte längre.

Vill inte hitta minkar överallt, varken döda eller levande, så fort man lyfter på en presenning eller bara ska stiga in i bilen. Vill inte höra dem bråka och slita i varandra.

Om ni är så angelägna om att visa er medkänsla med alla djur, tänk lite längre. Tänk, helt enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om Minkutsläpp, djurrätt

Åkte och handlade naken

2010-10-12T10:24:00.000+02:00

Kan ni tänka er! Häromdan åkte jag in till byn, kryssade mellan mink*¤%ar och lyckades till slut ta mig fram. Halvvägs kom jag på att jag var nästan näck...

Hade glömt både mobiltelefon och vigselringar...

Om man glömmer att skriva på Facebook

2010-10-11T16:10:00.000+02:00

Om man missar att skriva "Nu går jag hem" som status på FB, är man kvar på jobbet då? *förvirrad*

Får se vad som händer nu då...

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, status

En helg i gräsets tecken

2010-10-10T10:06:00.000+02:00

Ända sedan i fredags har jag varit makelös. Han drog iväg till Götet för att slippa frugan några dagar. Ville hellre träffa kompisar och prova nån slags äckliga bruna drycker. Jag ryser vid blotta tanken. Hoppas han ätit en massa vitlök som döljer doften av tjära.

Det händer inte ofta att jag är ensam vuxen hemma. Nu är jag ju inte riktigt det heller eftersom sonen numera räknas som en sån men han är ju ändå ett barn i mammas ögon. För evigt :-)

Vad jag skulle komma till är att det bör ju utnyttjas på nåt vis, den här "friheten". Bre ut sig i sängen, kanske
t o m äta nåt gott där samtidigt som man läser. Skriva på den där boken, det kan man göra varenda minut nästan. Om man vill.

Nu är det inte så att jag sitter fastkedjad vid maken när han är hemma, fast det kanske låter så när jag berättar detta. Vi kan vara på varsitt håll annars också. Jag lovar. Ni behöver inte meddela närmsta kvinnojour.

Och det jag skulle komma till? Ja, hur mycket av detta har jag gjort? Hur tomt känns det inte i sängen? Hur handlingsförlamad blir jag inte när jag får den här ensamtiden? Istället blir jag stressad över att jag måste hinna med att "passa på". Får nog härmed konstarera att jag är konstig.

När jag är ensam hemma får jag ingenting gjort. Så fort resten av familjen dyker upp igen blir det lättare. Borde det inte vara tvärtom??? Om det inte är nån som hörs eller rör sig i närheten, borde det inte vara smidigare att få saker gjorda?

Idag kommer han hem igen så jag kan koppla av. Dessutom så har minstingen varit på läger och det ställer också till det i familjekänslan. Det fattas två personer.

Hur i hela friden ska det gå när de flyttar hemifrån?

Läs även andra bloggares åsikter om gräsänka, whisky, familj, ensamtid

Minkarna biter sig fast

2010-10-08T07:49:00.000+02:00

Jag känner för att skriva ett öppet brev till dem som har släppt ut minkkräken... Äsch, jag gör väl det då!

Kära (glöm det i detta läget!) vilka ni nu är som släppte ut minkarna,

Vi skulle gärna vilja att ni kommer och tar hand om dem nu. Vilka vi är?

Ja, det är vi som får våra katter uppjagade, påsprutade av minkarna så man knappt kan vara nära dem. Vi som trots allt är glada att kissen lever. Vi som inte kommer att få höra några fåglar i skogen till våren, inte se några små söta rådjurskid eller harungar. Vi som får följa våra barn hem i mörkret eftersom det är minkar som skrämmer dem när de ska hem från kompisarna. Vi som håller på att trampa på en mink när vi går ut i trädgården. Vi som har haft en mink hängande i byxbenet. Vi som måste snirkla oss fram på vägarna för att undvika att köra på de utsläppta rackarna. Vi som tycker det är äckligt när de stora minkarna har ihjäl sina mindre kamrater för att ha något att äta, om de nu inte har lyckats få sig en smakbit av det stora antal som ligger överkörda på och vid vägarna.

Vi som helt enkelt inte fattar hur (om?) ni tänkte? Varför skulle minkarna vara mer värda än alla de andra djur som nu kommer att få lida för detta? Är inte fåglar, harar, rådjur, höns, katter och andra, lika mycket värda i era ögon? Varför ska minkarna ut i naturen och - de allra flesta - dö en långsam eller våldsam död? Är den döden bättre än den de med säkerhet skulle gå till mötes på farmen?

Jag är inte för pälsfarmare, skulle ALDRIG få för mig att ta på mig en päls. Jag vill inte att djur ska plågas, inte av nån anledning. Det gäller ALLA djur. Även dem som nu kommer att försvinna från våra skogar på grund av de minkar som trots allt kommer att överleva vintern. Troligen ca 500 av 17-18000, vad jag har förstått. De kommer att rensa det de kommer åt. Men vad är väl det stora antalet offrade djur i sammanhanget? Bara de 500 får sin frihet så gör det väl inget?

Offra det stora flertalet så att några kan få det bättre. Hmmm... frestande att dra paralleller här men det tänker jag inte göra.
Men som sagt; ni är välkomna hit och hämta hem dem nu. Ta hand om det ni ordnat till. Fria minkar som stör det mesta.

Läs även andra bloggares åsikter om minkar, djurplågeri

Drar snart iväg in i gömmorna

2010-09-16T19:29:00.000+02:00

Efter många funderingar och vändande och vridande på det jag har att tillgå så har jag - tror jag alldeles bestämt- beslutat mig för att dra ner på bloggandet här. OK, det har inte varit vidare mycket uppdaterande och inspirerande den sista tiden så det gör kanske ingen skillnad, vad vet jag?

Jag ska satsa på den där boken istället. Den som är påbörjad och som skvalpar runt därinne hela tiden. Till slut så har jag insett att det inte är nån annan än jag som styr vad som kommer att ske med den.
Jag kan inte skylla på läxläsning, matlagning, fotbollsskjutsning och annat. Det tar tid, visst gör det. Men... den tid som finns kvar därefter, den går att förvalta bättre.

Det är dags att ta tag i träningen också och det känns fruktansvärt motigt just nu eftersom min ljumske trilskas. Jag vet att det kommer att bli bra när jag väl kommer igång men innan dess... oj, vad tungt.

Jag behöver helt enkelt se till att ge mig själv tid för lust. Lusten att börja träna finns där nånstans, den ska bara ut i ljuset. Sen vet jag att jag orkar och vill så mycket mer när jag väl kommit igång. I och med det så orkar jag också sätta mig och börja knacka. Ord för ord.

Då måste jag prioritera de ord som ska samlas till den där helheten. Bokskrivande, helt enkelt. Och den blogg där jag publicerar de texter som faktiskt poppar upp emellanåt. När jag ger mig tid. Den är - än så länge - alldeles, alldeles anonym. Hittar man dit och gissar rätt så kan jag inte hjälpa det men nån hänvisning härifrån blir det inte - än. Där kan jag gömma mig lite till :-)

Det känns trist att släppa denna och gissningsvis blir det nåt dåochdåinlägg, vill ju gärna fortsätta ha kontakt med er. Såååå... vill ni så kika gärna in då och då.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggtorka, tidsbrist, bokskrivande, träning