fredag 30 april 2010

Stå upp för språket!

Jag kan vara en riktig petimeter och språkpolis emellanåt - även om jag numera försöker hålla tyst ibland - men här har jag helt klart hittat min överman. Den kanadensiska språkpolisen.
Tur att alla får reda på vad innehållet är, det kan säkert finnas en viss risk för skador annars. En bild säger inte allt, tydligen *s*.

torsdag 29 april 2010

Äntligen är det min tur!

Idag har jag äntligen fått det efterlängtade mailet som kommer att rädda min och min familjs framtid. Vi kan laga däcken på cyklarna och köpa fågelfrön till nästa vinter. Yes! Dr Williams, du min häst på den vite riddaren, du fann mig till sist. Jag måste dela med mig av min glädje genom att visa ditt brev för så många som möjligt. Hoppas det är OK för dig? Du svarade inte på mitt mail efter att jag lämnat ut alla uppgifter så jag chansar utan ditt godkännande.

"Från Dr Michael Williams

Harlesden, North West
London

Kära vän.
Jag är Dr Michael Williams från Harlesden, nordvästra London, här i England. Jag arbetar för NatWest Bank Corporation London. Jag skriver dig från mitt kontor som kommer att ha en oerhörd nytta för oss båda (Lyckos kontor!). I min avdelning, som är biträdande chef (det var inte dåligt för att vara en avdelning...)(Greater London Regional Office), jag upptäckte en övergiven (???) summan av £ 15,4 miljoner Great Brittiska pund (femton miljoner fyra hundra tusen Great Brittiska pund) på ett konto som tillhör en av våra utländska kunder Late Mr.Terry Ryan som tyvärr miste livet i flygkrasch i Alaska Airlines Flight 261 som kraschade den 31 januari 2000, inklusive hans hustru och enda dotter. Konstigt att det inte hittats i bouppteckningen...

Valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär (Jag är inte ett skit upphetsad av nån karaktär alls) av var du bor, särskilt på grund av känslighet för transaktionen. Banken tjänstemän har väntat på någon av de anhöriga att komma upp för påståendet men ingen har gjort det (Nä, de hittade väl inte hissen). Jag personligen har tappat målet  (Oj, hoppas det bara var mellanmålet!) att hitta den släktingar i 3 år nu, söker jag ditt medgivande att presentera dig som de närmast anhöriga / Kommer bidragsmottagaren till den avlidna så att intäkterna från detta konto värderats till £ 15,4 miljoner pund kommer att överföras till din bankkonto som de anhöriga till Late Mr.Terry Ryan.

Detta kommer att betalas ut eller delas i dessa procentsatser, 60% för mig och 40% till dig. Jag har fått alla nödvändiga juridiska dokument som kommer att användas till stöd för detta påstående vi gör. Allt jag behöver göra är att fylla i ditt namn till handlingarna och legalisera det i domstol här för att bevisa att du som legitim mottagare av fonden.

Allt jag behöver nu är din ärliga samarbete, Sekretess och förtroende för att vi ser denna transaktion igenom (Har iofs linser men blind och dum?). Jag garanterar er att detta kommer att genomföras under ett legitimt system som skyddar dig från brott mot lagen. Jag vill att du ska förstå att jag har arbetat i denna bank i 17 år, och jag har kunnat säkra alla juridiska dokument så att du ärva denna fond

Ge mig följande: som vi har 7 dagar att köra det genom detta är mycket BRÅDSKANDE TACK.

1. Fullständigt namn
2. Din Direkt Mobilnummer
3. Din Kontaktadress
4. Födelsedatum

Efter att ha gått igenom ett metodiskt söka (Tur du hittade ut...), jag bestämde mig för att kontakta dig hoppas att du hittar affären intressant (Jag hittar till alla affärer jag är intresserad av, tack). Vänligen på din bekräftelse av detta meddelande och ange ditt intresse. Jag kommer att förse dig med mer information. Sträva efter att låta mig få veta ert beslut snarast möjligt.
Vänliga hälsningar,
Dr Michael Williams
Mobilnummer: +447011147967"

Tack snälla Dr för att du tänkte på mig i din svåra stund för att hitta någon som kan hjälpa att om hand denna pengar ta!

Man skriker "AAAAAJ"

När toasitsen är lös och man snubblar, sätter sig snett och får låret emellan. Det gör ONT! Därför har vi nu inhandlat en ny så att vi inte får en stämning på halsen av våra Valborgsgäster. Klämkäckt, va?

Fick mig ett härligt, välbehövligt, skratt innan. Lotta Bromé pratade med Carl-Jan om viner. Inget konstigt med det, förutom när han berättade om ett vin på "Pepsiflaska". Flera gånger sa han det. Lotta sa hela tiden petflaska, vilket var det som menades. Till slut sa hon till honom och nästa gång så sa han "pettingflaska" istället.

Awardtime

Helt otroligt löjligt egentligen att man kan bli så glad för en Award! Jag erkänner i alla fall att det är på det viset, jag blir som ett barn på julafton *s* Helt enkelt för att jag tycker det är skitkul att folk läser och kommenterar det jag skriver.

Nu har jag fått en uppskattning från Gafflan, en för mig ny bloggare som jag hittat och följer. Med glädje. Märkte genast att vi har en del gemensamt, främst samma humor. Vissa känner man att man kommer att trivas hos och då gäller det att stanna till och följa med. Jag tycker det är skitroligt när någon vill följa mig så gör gärna det om du känner för det *blink, blink*
Sen ska man skicka vidare till andra bloggare och det finns ju hur många som helst som är värda denna. Svårt att välja, både beroende på utbudet och på att de redan har fått den, vissa alldeles nyss. En del är inte så pigga på sånt här heller. Är det på det viset så är det. För min del går det bra om man bara vill klistra in awarden och sen strunta i resten. Niema problema. Det ska inte vara tvång över bloggandet, Fritt ord och fria tankar ska gälla :-) Uppe på detta så är det de sju hemlisarna man ska berätta om sig själv. När man skrivit några såna så finns det kanske inte mer att plocka fram? kan man återanvända? Men då är det ju inga nyheter *s*. Jo, för de nya, förstås. Jag ska återkomma till detta, både vidareskickandet och hemligheterna, men nu är det jobb som gäller. Ha en goe dag!

onsdag 28 april 2010

BE för livet


Nu lovar jag att det ska bli sista inlägget om det här. Jag har ju tjötat ett tag om hur jag tränat backning och hur nervös jag varit för att köra upp. Teorin skrev jag den 29 april förra året och inom ett år måste man köra upp...

Idag var det alltså dags. Jag och Gun skulle visa oss på styva linan. Det var meningen att jag skulle haft Jockes rallycrossbil på släpet men den var alldeles för lång, kändes det som. Det konstaterade vi igår efter att ha puttat och vinschat upp den. Ner med den och in i verksta'n igen. Det kröp lite i kroppen på mig då kan jag lova! Hmmm, vad göra? Tittade oss omkring på gården där det står bilar av skiftande kvalitet och sort. Valet föll på GUNsan, reservaren. Hon fick hoppa upp på kärran och hänga med på en sista repa innan den stora dagen. Det var betydligt lättare att köra med last än med tom kärra, faktiskt.
Är man riktigt klok när man inte kört knappt nånting med släp innan och ska bege sig till uppkörningen? Ska inte säga att jag tog en tjuvrunda för det får man ju inte :-)

Inatt var det oroligt snurrande i sängen, minsann. Vaknade tidigt och mådde inte som en prinsessa. Bara att gå upp och sätta iväg till jobbet för att skingra tankarna. Vi var tidigt på plats i Värnamo och jag blev lugn som en filbunke att det inte var Han. Han som Peter körde upp för. Den otäcke, tjurige. Idag var det en mysig liten gubbe som såg sååå snäll ut. Jag kopplade på charmen och det lönade sig. OK, körningen funkade också. Nu får jag köra husvagnen. Och bilar på släp. Förstår inte att de som brukar sköta det helt plötsligt ser så glada ut. Sååå mycket skönare är det väl inte att ta sig en öl på hemvägen från rallyna?

Man vet att man är tonårsmorsa...

När man redan innan klockan 6.45 fått två sms till jobbet; "Kan jag låna...?" Mina tjejer börjar bli stora, kan ha mammas kläder. På gott och ont.

tisdag 27 april 2010

Extra tyngd i fötterna

Idag tog jag lite tidigare lunch än annars. Nej, jag tog tidigare middagsrast än annars. Här i trakten så har det alltid (?) hetat middag, inte lunch. Det må stå LUNCH på skolscheman och annat men det är matrast vi menar och då säger man det. Eller middagsrast. Nu har jag alltså varit på middag. Mitt på da'n. Lustigt med vissa saker, hur det skiljer sig. Vad säger ni? Lunch?

Eftersom jag skulle tillbringa den i ensamt majestät, maken roar sig på annat håll idag, så passade jag på att ta en skogsrunda innan jag gick hem. Mota förkylningsbesvär med motion, det tänker jag testa. Blandat med tabletter (som jag glömde ta...) ska det nog lösa sig. Stadiga älgakliv med jobbardojorna på gav mig en halvtimmesrunda i den ljuvliga vårskogen. Stålhättorna är nog lika bra som att knäppa på sig extratyngder runt anklarna eller vad tror ni?

Numero 600

Undrar om det finns nån speciell symbolik som kan sammankopplas med inlägg 600? Ska vara de två sista då, noll och noll, de visar nog på att det inte finns så speciellt mycket innehåll att hänga på väggen. Eller öht ha en åsikt om. Måste jag nu skriva nåt om den första också, sex? Hmmm...

Det är snart bara 6 minuter kvar tills jag kan traja hem till frukosten. DET är bra!

Igensatt och korkat

Jaha, igår tänkte jag den oerhört hemska tanken att jag skulle ta ett styrkepass på kvällen, efter en riktigt svettig promenad. Det dröjde inte mer än max 10 minuter så började min hals värka och kroppen kändes febrig. Blev mao ingen träning.

Idag vaknade jag med igensatt näsa och en hals som inte vill vara med på pratfronten. Det måste vara ett utslag av träningsallergi. Eller har jag blivit en av alla i den stora pollenmängden?
Fasiken, jag vill ju träna!!!!

Trots den igentäppta näsan så kände jag en lätt doft av vårregn när jag gick till jobbet idag. Plusgrader, minsann :-)

måndag 26 april 2010

Min värld snurrar

Åtminstone den delen av mig som befinner sig i magen. Nä, hur blir det nu? Min mage befinner sig mitt i världen. Eller mitt i mig var det, kanske? Äsch, vet bara att jag inte kan koncentrera mig på nå't. Absolut noll.
Hjärtklappning, virvlingar runt naveln och annat skoj. Känns som att det vore dags för rallytävling, de där skälvande timmarna innan man kommer iväg ut till första SS:en. Min man påstår att jag är nervös och jag måste ge honom rätt.
Det är ju faktiskt 27 år och 8 dagar se'n sist, har jag inte rätt att vara lite stirrig då? Känner mig som en hispig 18-åring.
Vill inte ta det som ett omen men när jag skulle köra iväg ungarna för en stund sen och skulle "veckla ut" nyckeln - Ja, ni vet trycka på knappen så den åker ut - då låste jag bilen istället. "Varför gjorde du så, mamma?" För att jag är virrigare än vanligt, unge! Sa jag inte...

Jag vill att det ska vara över så jag får nå't gjort!!!!

Kablars också

I vår motorklubb finns en folkracebana. Inget ovanligt alls i dylika klubbar. Nu har några smarta personer hittat dit och verkligen ansträngt sig för att hjälpa till och fixa där. Troligtvis är de måna om att det ska sparas ström, de har nämligen sett till att ta med sig varje uns till kabel. Ingen ström till serveringen eller startanordningen. Inte till speakertorn, toaletter eller annat. Tänk vad ström vi kommer att spara!
För att vara på den säkra sidan och vara än mer måna om miljön tog de med sig alla brandsläckare också. Utan sådana får man nämligen inte ens träna på banan. Inga bilar, inga avgaser.
Nästa helg skulle det körts tävling, blir inget med det.

Allvarligt, hur orkar man? Gräva upp kablar för att få sig lite slantar för kopparn som finns där i? Som vanligt blir jag heligt förbannad på folk som inte kan låta andras grejer vara ifred. Bara ställer till besvär. Det är en hel del som är gruvligt besvikna nu, ska ni veta. Såna som slitit i garaget för att få bilen klar och nu får stanna hemma. Människor som arbetat ideellt för att hålla banan igång. Men det är väl inget ni bryr er om, det där som kallas medmänniskor. Näpp, bara ni får er lite tjuvgods är ni nöjda. Hoppas pengarna räcker riktigt länge så ni kan njuta av det ni gjort.

söndag 25 april 2010

Aktiv vila

Kom på att det var alldeles galet det jag skrev innan idag. Inte är det krattat jag gjort, räfsat blev det däremot en hel del. Tänk vad lite bortforslande av pinnar kan göra för utseendet i trädgårn! Och för att ge fart åt bortblåsandet av en småkrypande känsla av nervositet och oro i kroppen.
Vissa dagar krävs det sysselsättning hela tiden för att inte tankarna ska få nån grogrund. Nu är det bara att vänta och hålla tummarna för att allt går som jag vill :-)

Vad blev det då idag? Ja, det var ju det där räfsandet som satte igång efter en stunds bokläsning i solen. Fick hjälp av de blivande floristerna, både med krat...räfsningen och diverse annat. Jennie byggde upp en liten trappa där hon pyntade med blommor och ljuslyktor, Louise fixade bl a till lite bättre rabattkanter. Nu ska det bara till lite jord och blominhandling för att det ska se ännu trevligare ut. Hittar inte mitt lilla fröhus, fast jag verkligen vill så nu *suck*

Sålde en av brudnäbbsklänningarna. Solade. Åt grillad hamburgare och korv. Räfsade. Tvättade bilen. Hjälpte till med att pumpa cykel och ändra sadelhöjd. Solade samtidigt som jag pluggade säkerhetskontroller. Åt grillad fläskkotlett. Övningskörde med de blivande floristerna. Hmm, det var ju inte så mycket. Men tiden har gått ändå.

Inget att (s)kratta åt

Johopp, det finns en massa att kratta åt. Frågan är bara vilket håll jag ska fösa alla grenar och barr som ligger och skräpar? Kanske kan jag fundera ut det under tiden? Här lär jag inte göra nån större nytta i alla fall. Solen står högt över träden och lockar mig ut ifrån dator och soffa. Resterande familj arbetar i sitt anletes svett, det är bilar och bromsar, svarvar och gradningar. Bara minstingen roar sig, hon är ute och cyklar.
Det är jag också just nu, med detta minst sagt ointressanta inlägg. *s*

Ska försöka komma på nåt bättre under arbetets och solens inverkan.

Där satt den!

Raffel och spänning in i det sista. Pinsamma mamman slet sitt hår och skrek och pep om vartannat. Ignorerade alla "Men mamma, sluta" och levde ut frustrationen fullt ut när stockholmarna stänkte in kvitteringen och det blev Sudden igen... Fortsatte stöna och slå sig själv tills den plötsligt tog kål på övertiden. Den förlösande pucken. Svenska mästare IGEN.

Grattis HV71 och tack för det, Teemu Laine!

lördag 24 april 2010

10 000 idag?

Spänningen är rafflande nu, känner ni det? Något stort är på väg att hända, den tiotusende besökaren är på ingång. Kan detta stora komma att ske idag, lördagen den 24 april?
Om du skulle råka bli just den personen, kan du inte skriva en kommentar om det? Vore kul att se vem som får just den pinnen *s*.

Lite av det värdelösa vetande som fastnar i min - annars lätta förvirrade som ni vet - hjärna: Idag för 29 år sedan åkte min klass på skolresa till Paris.

Idag är det containerdags och en hel del av bland annat detta ska slängas:

Här har jag bara kastat ner från vinden, det mesta är kläder... Gick igenom det igår och det positiva är att det var en massa sommarkläder som passar de två minsta. Pengar sparade! De ska prova idag och det som inte passar åker iväg. Inget ska upp på vinden igen - Basta!
Vad ska ni hitta på för skojsigt idag?

fredag 23 april 2010

Man får längta

Längtan och trängtan är något som kan vara riktigt härligt och en enorm drivkraft. Ibland kan det dock bli lite av en miss, det där med att leva i nuet blir lidande om man bara längtar till nåt annat hela tiden.
Jag har alltid varit sån så jag vet vad det handlar om. Måste ha nåt att se fram emot, nåt att hänga upp framtiden på. Jag vill så gärna att mina barn ska bli mer NU-levare än vad jag klarar av att vara så när jag hela tiden hör "Ååååh, vad jag längtar till...." så påpekar jag - tråkigt, jag vet - "Ja, det förstår jag men..."

Igår anmälde jag minsingen till Kulturskolan, hon vill spela blockflöjt, nämligen. Ett mycket kort tag för sen ska hon minsann lira fiol. Precis som sin mamma ska hon förgylla kvällarna för de ömma (i mina pärons fall säkert oftast öronen) föräldrar med hartstoner av högsta klass. Och "Åååååh, vad jag längtar tills efter sommarlovet..." blev det ju då. "Mmmm, men det ska ju hända en massa innan dess, du behöver väl inte längta så långt fram?" Lillan blev tyst - i en halv sekund - sen kom det: "Happ, får jag längta tills på måndag då???" Då är det nämligen Äventyrsbad på Rosenlund med buss- och tågresa. "OK, då."

Jag seeeer dig!

OK, vi kör ännu en vardagshistoria ur flerbarnsmammans spännande liv. Efter en dag i gruvan behövs - som den klurige redan förstått - en dusch. Ibland förbereds sänggåendet litegrann i samband med det. Tvättar av allt Hollywoodsmink (nja...) och tar ut linserna. Numera vill nämligen inte månadslinserna vara med riktigt hela tiden utan ögona kräver lite luftning. På med glasögonen istället så jag ser pucken ordentligt.

När det stod 3-0 till Djurgården så blev mamman lite uppgiven och bestämde sig för att läsa dagstidningen samtidigt. Ni vet kanske att det kan vara lite svårt för korpgluggarna att slå om från nära till längrebortläge? Om inte så vet ni nu. Alltså sa jag efter en stund "Oj, kanske skulle ta på mig glasögonen så jag ser". Sonen - som är en väldigt snäll mammas gosse för det mesta - erbjöd sig genast att hämta dem. Han såg väl hur långt ner mammarumpan sjunkit. Mamman tittar upp - och inser - att hon inte ens plockat ur linserna... Och talar om det. Vad gör man inte för att glädja sina medmänniskor?

Eftersom mannen säger att han samlar på sånt här så sabbar jag hans framtida planerade häcklande av den förvirrade hustrun och berättar det redan nu. Intressant, va? *s*

Men matchen var ooooliiiiiiiiiiiiiiidligt spännande och slutade som den skulle!

torsdag 22 april 2010

Stänger igen

Nu går jag hem för att fortsätta arbeta. Mat först. Sen blir det hallabaloo på minstingarnas skola. Bara så ni vet. Nästan FB-status ju :-)

Jag höööör dig!

En relativt erfaren flerbarnsmamma ringer till den tonårige sonen. Hon vill bara meddela hnom om att resten av familjen redan har ätit och att han nog bör slita sig från skruvandet en stund. Detta är av ren och skär självbevarelsedrift. Jag sa ju att hon var erfaren och en av dessa saker hon känner till är hur han blir om han inte äter. Precis som sin mamma. Som hon var före LCHF:s inmarsch, bör tilläggas.

I alla fall; Hon ringer och får svar. Blir lite konfunderad över att han skriker till henne och kommer sedan på: "Du behöver inte ha högtalaren på." Va? svarar han. I samma stund som han säger det så ser mamman sig omkring på de närvarande runtomkring. De ler och säger i kör: "Det är DU som har högtalaren på..." Vad sonen sa behöver jag knappast säga.

På tal om det hårresande inlägget igår; jag var och handlade så'n och än har jag inte läst om det i tidningen så kanske kommer det bild nångång i framtiden, när jag inte har nåt bättre för mig :-). Jag sa kanske *s*

Dags att väcka gubben och ta sig till jobbet. Fasiken att HV inte vann igår, förresten, jag har ju inte tid att kolla på hockey ikväll igen...

onsdag 21 april 2010

Spice-ad eller space-ad

Vet inte riktigt vilket som är värst men om man vill ha den frisyr som tydligen är "Hot" på Beckhamskan så ska man göra som jag. Duscha och kryp sedan ned i - den underbara...- sängen med BE-boken och läs om påskjutsbroms och annat skoj. Inom kort nannar du sött.

Ditt nästan torra hår förvandlas under natten till ett härligt *****rufs. Lite mascara och du är klar att möta verkstadsgolvet! Nån röd matta såg jag inte till i alla fall. Det "hotta" med den här frisyren ses mer som ett hot. Lite halvgalen ser jag allt ut så ni ska vara glada att ingen bild bifogas.

Ha en skön dag, var ni än befinner er!

tisdag 20 april 2010

Hittar inte musen

Djuren vi är mest rädda för står det. Jag letar överst ...mmmmuuussss... Nä, inte nånstans bland de 10 finns det allra hemskaste. Vad är detta? Måste vara fel ju. Eller så är det så att min rädsla gör vad som helst för att bespara mig, låter mig inte ens se ordet i tryck.

Jag måste erkänna att jag skulle vara beredd att låta mig luras till sömns och gå igenom en hypnos för att slippa min musfobi. OK, den kanske inte är det mest handikappande i mitt liv (undrar förresten vad det är?) men när kissekatten kommer in med sina fynd eller det rasslar i gräset, då är jag skraj. Spelar ingen roll om den är död, jag skriker. De döda brukar iofs inte rassla så mycket men de är äckliga, hemska, grymt skrämmande.

Vad är ni skraja för i djurväg?

Resa istället för rensa

Skröt redan i söndags om att jag minsann skulle börja - för det tar nog ett antal kvällar - rensa vinden igår. Blev inte mycket med det. Inte bara för att jag mådde skit, frös så jag skakade hela dan. När man sitter fullt påklädd i ett 26º varmt rum, med - i vanliga fall - svettiga jobbarpjucks och är iskall om fötterna, då är det nåt litet fel nånstans. Undanber mig kommentarer i stil med "Vadå litet fel???" från er som känner mig ;-)

I vart fall så blev det en tripp till la stada, Jönköping, istället. Sängen var redan klar! Det skulle dröja 2-3 veckor till, egentligen, så det var en glad överraskning. Vi hämtade kärran (jag trodde inte sängen skulle få plats inne i bussen...) och minstingen utanför skolan. Nej, inte kärran, ursäkta syftningsfelet, bara lillan.
Sen åkte vi norrut och jag bara ville sova, ögonlock av bly går inte så bra ihop med en pratkvarn i 7-årsåldern, ifall någon trodde nåt annat. Ingen sömn. Men hämtning av sömnplats.

Hem och skruva isär gamla sängramen och flytta undan resårmadrasser och annat. Mer att rensa... Klarade att vänta tills nästan 2 perioder av hockeymatchen var spelade, sen kröp jag upp i det ljuvliga.

Stjärnbädden Diamant, här strös inga pärlor för svin. Ev någon svettpärla från klimakterietanten (när hon kommer dit i framtiden...)

måndag 19 april 2010

Sålt min själ

Kära FB-vänner och andra. Det var detta jag var så förundrad/förskräckt över för en vecka se'n. Inte förrän nu har jag hämtat mig så pass att jag kan prata om det. Krisgruppen har funkat. Det är inte lätt att inse att man helt plötsligt har frångått en av sina 2 stora principer. Aldrig husvagn. Aldrig Foppatofflor.

Men nu kommer jag aldrig mer att ha en chans att få tillhöra det tuffa, coola gardet. Gänget som sitter och häcklar Svenssons och lever ett liv som är fjärran från campingplatser och husvagnsresor. Redan förra året inledde jag resan på fel väg och nu har jag kommit fram till det mål som aldrig skulle nås. KABEn från -85 ska ersättas av en Hobby av betydligt nyare datum. Jag vet inte hur jag ska försvara detta. Tillfällig sinnesförvirring en lätt bakfull söndag? Underläge mot större delen av familjen? Finns det nån acceptabel ursäkt som klarar detta?
Jag tror inte det. Som om inte detta vore nog... Vi ska ha säsongsplats till sommaren... Vad är det som händer i mitt liv egentligen? Inga Foppa i alla fall. Kan max sträcka mig till att låna några när jag ska gå ut med soporna här hemma. Nån måtta får det faktiskt vara!

Vissa blev så här glada när köpet bestämdes:
Här ska min man fixa käk till sin numera fallna hustru. Varje morgon. Bara så han vet. 

söndag 18 april 2010

Jag visste det!

Nu skrapar vi upp smulorna och återanvänder ordspråket "Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete"

Gammal bloggtext från Skillingaryd.nu 2006:
I vår familj – ni vet den som inte är alldeles normal (=vanlig) – har vi hittills haft flyt vad gäller allergier. Inget av barnen har visat upp några symptom som skulle kunna tyda på överkänslighet. Vad jag har förstått är det mer regel än undantag att någon eller några i varje familj lider av någon slags allergi. Det är husdjur, gluten, damm, laktos eller något annat som ställer till med besvär. Jag är verkligen tacksam för att vi sluppit! Peppar, peppar... Vi behöver aldrig tänka på vad maten innehåller utan alla äter det som finns. OK, vi tittar väl på fett- och sockerhalt, men inte lusläser vi innehållsförteckningen, inte.  (Uppdatering 1; nu läser jag relativt noga för att slippa kolhydrater och E-ämnen...)

Det är svårt att föreställa sig vilket handikapp det är att inte kunna äta vad som helst eller vistas på platser där man utsätts för risken att till exempel träffa på en katt eller hund. Det är ju en form av frihetsberövande eller åtminstone inskränkning av rörelsefriheten eller hur? Att alltid vara tvungen att planera och tänka efter en extra gång för att inte bli sjuk. Ta med mediciner utifall att... Eller dagligen ta något för att må drägligt. Besvär som jag är tacksam för att slippa. Det är i och för sig många saker som ställer till besvär, men nu var det allergi jag funderade på.

Anledningen till att jag kom att tänka på detta var att en av våra katter, den mest håriga, låg uthälld i kökssoffan när vi hade hantverkare hemma senast. Tänk nu om han (för det var en han denna gången) hade varit allergisk, då hade han fått en ordentlig attack. Hennes hår finns överallt, hon fäller jämt och ständigt, så det hade inte kunnat undvikas att han hade kommit i kontakt med det. Klarar man att ha ett sån't yrke om man är husdjursallergiker? Man vet ju inte vad som gömmer sig bakom dörren till de hem man ska besöka.

Det måste finnas hur många yrken som helst som en allergiker har svårt att utöva utan risk att utsättas för "irritationsmoment". Hår från husdjur, parfymer och liknande är svårt att värja sig från, de finns omkring och på oss. Vi transporterar runt livsfarligt stoff utan att vara medvetna om det! Vad jag ville komma till? Ja, att jag är glad att vi är förskonade från detta. Överhuvudtaget har våra barn inte varit mycket sjuka. De fem tillsammans har en sjukfrånvaro som jag vet att ETT barn kan komma upp i på ett år och då är det alltså uträknat på de snart femton år (Uppdatering 2; snart 19 år...) som gått sedan den förste såg dagens ljus. Vi kanske är allergiska mot allergier? Eller bara lyckligt lottade.

Aska i håret

Här har jag tydligen missat att jag skulle kunna vara modern så det ryker om det. Det för tillfället så aktuella askgrå har spridit sig till håret. Till mitt har det kommit för att stanna, det vet jag, men det är inget jag vill skryta med. Kate Moss kan få glänsa i ensamt majestät denna gången.

Jag fortsätter att svära över att det är en motorväg på nästan en centimeter redan efter två veckor. Mittbena à la E4:an, det har jag.

Vad tycker ni? Ska man ge upp och låta det ta över? Jag tror inte att jag någonsin kommer att klara det, men hur känner ni andra? Grått é flott eller?

Som bortblåst

Hade tänkt ägna delar av helgen åt att fixa lite blommor och kolla på trädgårdsmöbler. Men hur kul är det när vinden biter i en och fingrarna hellre sitter här, med resten av kroppen? Idag skiner solen iaf och jag läser om planteringar. Jag är alltså kvar på plan(t)eringsstadiet, sår små frön...
Funderar också över på vilket braigt ställe jag har smusslat undan minidrivhuset. Hmmm... Det börjar finnas en massa anledningar till att röja vinden och diverse andra ställen här hemma.

På lördag är det containerdag igen, dags för grovsopor att lämna familjen A-B. Vi säger ju varje gång att "nästa gång blir det inte så mycket..." Tror inte det kommer att stämma denna gången - heller.

lördag 17 april 2010

Vad menar han?

Idag när vi satt i bilen och jag kom på att jag hade tagit på mig tröjan ut o in så sa min man att han nog måste starta en blogg. Varför det?
Han mös nåt om att det finns en sjö att ösa ur...

Och barn, jag behöll jackan på hela tiden så ingen såg det, bara så ni vet. Ni kan fortsätta låtsas som att jag inte är en pinsam morsa.

Hon räddades inte av gonggongen

Även om jag varit uppe tidigt och kanske inte är fullt klar i knoppen så var jag tvungen att kolla. Är det första april igen??? Det är tveksamt om man ska skratta eller gråta. Mannen som är senil och tror att han är tillbaka i boxningsringen när hissklockan plingar. *Smack* så fick sköterskan sig en kyss så att hon inte är återställd än. Det är tragiskt. Jag blir lite nyfiken på vem som gjort kopplingen att det var klockan som utlöste det hela?

Hade detta utspelat sig i USA så är frågan om inte alla hissar skulle fått nya signaler för att kunna undvika dylika situationer. Det gäller att stämma i ån för att inte bli stämd.

fredag 16 april 2010

Självklart är de två

Varför säger de flesta "två tvillingar"? Hur många skulle de annars vara? Om det nu inte handlar om flera par, förstås. En av alla tankar man kan ägna sig åt om hjärnan behöver lite att arbeta med :-)

Eller så kan man läsa om denna hårresande upptäckt, gillade rubriken. Roten till håravfall... Gen(ast) börjar det gro.

Tårar i gryningen

För några månader sedan råkade jag - som man ofta gör - ramla in på en (för mig) ny blogg, Faschings Eskapader. Troligen var det så att någon av de bloggare jag följer nämnde den hemska olyckan som hade drabbat hans familj och därmed var jag fast. På flera vis.

Deras Linus blev överkörd av tåget och inget var längre som det skulle. Fruktansvärt. Jag behöver ju inte läsa om det om jag inte vill och jag är inte mitt i det, men jag återkommer både till bloggen och de tankar som det väcker. Att få insyn i en familj som drabbas av det hemskaste, mest ofattbara jag kan tänka mig. Förlora ett barn.

Bara några veckor senare hände det på närmare håll också, en kille i mina äldsta barns ålder som dog hastigt. Hur förklarar man detta för sina barn? De blir rädda för att det kan hända dem också. Det går ju inte. Jag kan inte sitta och lova att det gör det inte. Även om jag önskar jag kunde bestämma att det aldrig ska hända mina älskade ungar någonting ont.

Varenda gång jag blir arg för småsaker (OK, nästan varenda gång...) som gäller barnen, saker som inte har nån som helst betydelse egentligen. Inte i det stora hela. Då tänker jag på hur det vore om de inte fanns. Om deras skor inte stod precis innanför dörren så man håller på att slå ihjäl sig. Om de inte småbråkade med syskonen så att min kropp kryper av irritation. Om de inte fanns hos oss. Oftast lugnar jag ner mig runt sju hekto och tar det lugnt. Låter bli att gnälla på dem. Det är inte viktigt.

Njut av stökigheten det innebär med huset fullt av ungar och säg till dem lugnt istället för att vråla ut din irritation. Livet är för kort att ägna åt skitsaker!

torsdag 15 april 2010

Tummen ner

Om man ska åka skidor i Österrike gäller det att ha tumme med de andra som befinner sig i backen samtidigt. Ser man inte upp kan man annars råka krocka med en ingenjör. Har man då otur och han har tummen mitt i handen så kan det gå illa. Ingenjörer med tummen mitt i näven behöver dra in pengar på något sätt. De ser genast en möjlighet när en svensk skidåkare närmar sig. "Ahaaaa, denna där kan nog inbringa ca 120 000 schwedische kronor..."
Sen gäller det bara att ha tumme med berörda försäkringsbolag o dyl så går allt som en dans. Nu ska det dansas rekonstruktionsvals i backen, minsann.

onsdag 14 april 2010

Tvåvägskommunikation

Jag tror att det är fler än jag som fungerar och funderar på följande vis, men jag kan kanske ha fel. Ibland går det väldans lång tid mellan tillfällena man hör av sig vänner, släkt och annat löst folk sinsemellan. Det bara blir så. Åtminstone fungerar det så i mitt liv. Behöver inte finnas nån speciell anledning, livet och dagarna det består av rullar på. Om och om igen blir det kväll utan att jag har ringt den jag hade tänkt. Tittar på klockan och inser att det får bli imorgon...

Med vissa personer kan det gå år utan att man ses eller hörs av, ändå så är det som att det var i förmiddags man tjötade. Bara att ta vid där, tryggt och skönt.

Sen finns det sorten som får mig att känna att det minsann är mitt fel att man inte hörs av. Det kommer oftast nån släng från annat håll, nån kommentar som slunkit ut och som levereras i andra eller tredje hand. Så står jag där med dåligt samvete. Eller stod. Numera vägrar jag ta på mig ansvaret för det. Halva, OK, men den andra halvan slänger jag tillbaka till andra parten. Det är inte svårare att få tag på mig än tvärtom. Jag har insett att jag inte kan ta på mig andras ansvar/skuld, det räcker mer än väl med mitt eget.

Visst kan jag vara bättre på att hålla kontakt med släkt och vänner, men det kan faktiskt de också. Det finns ingen oskriven regel att de måste vänta på att jag ska höra av mig. De har också telefon och annat som underlättar kontakt. Ska jag gnälla över att de inte gör det? Nej. Inte ens i andra hand.

Värsta datanörden

Idag har min arbetsdag börjat med att försöka fixa till två datorer medan jag samtidigt ska arbeta på min egen. Tror ni att det blir nån felbeställning av slaget större när jag hoppar fram och tillbaka på det viset eller utnyttjas den berömda kvinnliga förmågan bara på allra bästa vis just nu?
Det lär vi (=jag) erfara inom en snar framtid. Eller så kollar jag bara lite extra innan jag trycker på Skicka-knappen, det är ett billigare alternativ och det kan jag behöva efter gårdagens affärsuppgörelse...

tisdag 13 april 2010

Brytningsfel ger tolkutrymme

Något mer än våren ställer numera till det. Även för mig, inte bara för den förvirrade person jag berättade om igår. Den senaste tiden har jag fått problem med läsningen. Ska jag vara riktigt ärlig så är det väl inte direkt ett problem, men lite olustigt är det allt.

Det är så att jag läser ord som inte finns, åtminstone inte där jag läser dem. Vrider till bokstäverna så att det blir riktigt knasigt ibland. Kan det vara mina hjärnceller som håller på att byta plats på nåt vis? Eller är det nerver som hoppat av och inte vill vara med längre? Rätt vad det är så blir det halvsanningar som tolkas fram.

Senaste i raden är denna: "Dagar för grovsopor" Min hjärna - för jag var inte alls inblandad - läste det som "Dags för grovporr"...

måndag 12 april 2010

Vårdeklaration med tillhörande röra

Våren är ljuvlig och jag börjar fatta att den är här nu. Igår höll jag nämligen på att skrämma slag på några familjemedlemmar genom att ropa ”Kolla, tussilaaaaagooooo!!!” när vi var ute och åkte en sväng.

Frågan är om den inte ställer till med saker i vissa medelålders hjärnor också. Jag har hört talas om en – i vanliga fall väldigt samlad och korrekt person – som för ett litet tag sedan gjorde flera lustiga saker bara på 10 minuter. Började med att köra fram och tillbaka utanför en kunds företag eftersom hon (menar den, personen ifråga) blandade ihop byggnaderna. Fråga inte...

Efter att ha varit på kundbesök fick samma person den briljanta idén att passa på att handla lite på arbetstid så den tiden skulle sparas efter hemgång. Chefen är en trevlig typ som tillåter sånt. Annars får han passa sig:-)

Där är en affär! *Blink, blink* med vänstern å så svänger vi. Japp, in på cykelvägen... Personen låtsades som det regnade - och det gjorde det verkligen inte, vårsolen strålade - när bilister och annat löst folk tittade surt. Ryckte på axlarna och tänkte; Jaja, det var väl inte så farligt.

In i affären - som var alldeles ny för den här nu lite förvirrade människan - och vinglade runt tills det som behövdes var hopplockat. Till kassan och ut. Men hallåååå... Dörren gick inte upp. En förlägen blick på omgivningen och där stod det, lite längre till höger: UTGÅNG. Med röda - relativt stora - bokstäver.

Är det möjligen nåt i luften? Som yr och irrar till det? Eller är det bara solen och värmen som tar plats och tränger undan varenda annan, mer nyttig tanke? Skönt är det i alla fall!

Nåt annat som är skönt är att jag har rensat två garderober och deklarerat ikväll! För första gången på tusen år (känns det som) kunde jag göra ett extra avdrag. Yessss!
Resultatet av garderobsrensningen blev en stor säck med sånt som ska slängas och en stor hög med tröjor som kunde ärvas av 16-åringarna. Yesssss igen!
Dessutom hittade jag klänningarna som tjejerna hade när vi gifte oss. Jättefina - bara använda en gång *s* - så varför ska de hänga där? Det blev Blocket för dem så vet ni nån som behöver näbbklänningar är det bara att tipsa :-)

Finansieringslösningen vi nog ska ta patent på

Vi har funderingar på att byta ut en sak vi har mot en annan. Den är ju då betydligt dyrare än den första, beroende på ålder och standard, och det är svårt att bestämma sig.
Minstingen kom med lösningen igår; "Om vi säljer den gamla för lika mycket pengar som den nya kostar så har vi ju pengar!"
Den tar vi sa polisen!

söndag 11 april 2010

V(älg)örande morgon

En kvart över sju vaknade jag, pigg som en mört. Vaknade i alla fall. Kikade ut för att kolla om det såg tillräckligt lockande ut, det gjorde det och efter en snabbkoll på termometern bestämde jag mig för att sätta iväg. På med det som behövdes och sen var det bara att andas in den härliga morronluften därute. Jag hann inte långt innan mitt hjärta höll på att stanna!

Bara 20-25 meter framför mig skuttade två älgar över vägen. Jag hade inte hört ett ljud och höll på att svälja tungan av skräck. De som känner mig vet att jag är "kvickrädd" så det hade nog blivit samma reaktion om det hade varit ett par ekorrar. Nu var det ju inte det och jag började genast se mig om efter ett träd att kunna fly upp i om de skulle bli arga på mig för att jag kom och störde deras morgonrunda. Inte för att jag hade klarat att klättra speciellt fort och smidigt med min lite vedtravestela rygg. Den ena älgen stannade och blängde på mig men sen brakade de vidare in i skogen. Betydligt ljudligare än innan.

Min återstående runda blev lugnare och jag sprang till och med en bit för att få upp hjärtfrekvensen lite igen.
När jag kom hem var de flesta redan uppe och det doftade ljuvligt av kaffe. En kopp och sen blev det en härlig söndagsfrukost. Ägg och bacon med ruccolasallad och en klick räksallad på det. Ost som fick smälta under baconfettet. Mums!

Nu är det snart dags för en tidig lunch innan vi beger oss ut i soliga världen. Ha en skön söndag allihop!

lördag 10 april 2010

Kluven och fläskig

Nu är de fem björkarna uppkapade, klyvna och staplade för torkning. Jag är oerhört tacksam att ved inte är vår huvudsakliga uppvärmning utan bara ska vara till braskaminen. "Been there, done that."
Vi har jordvärme och det är kanon men kaminen är en bra support när det blir som det varit i vintras. Eller bara för mys, finns inte mycket som går upp mot en sprakande brasa och en filt när man behöver lite extra. Nu är det björkved travat både här och där, men det finns plats för betydligt mer.

Vi har en del som behöver tas ner så det ska nog ordna sig med bränne till vintern :-)

Avslutade luft- och träningsintaget med att skotta bort resterande snöhögen - inklusive is - från altanen. Strax utanför vedtraven är det också en jättehög som jag försökte sprida ut så gott det gick. Det blir nog en snöfri Valborgsmässoafton trots allt!

Det är så skönt att ha fått lite gjort och att ha varit ute så länge idag, det blev nog ca 7 timmars arbete med allt. En kort paus för fläsk med löksås, det är mat för en kroppsarbetare det!
Mmmm, det kan inte bli bättre! Stekt fläsk är bland det godaste jag vet!
















Fräs 2 hackade lökar i smör så det blir riktigt mjukt. Krydda med peppar och salt. Häll på grädde och en del av stekskyn till den mängd du tycker blir lagom. Red av med Maizena. Idag blev det bara sallad med ruccola, tomater, gurka, purjolök och gul paprika till men annars är det gott med t ex blomkålsmos. En massa fläsk, naturligtvis!

Ångerrätt på barn

Adoptivson skickades tillbaka eftersom han inte var vad de hade väntat sig. Denna värld och dess människor. Vad göra med den?

Trots att vi har ångerrätt på det mesta så ingår inte barn i den kategori som man kan komma och lämna tillbaka. Inte ens om de är adopterade. Inte ens i USA (vad jag vet). När jag skriver inte ens om de är adopterade så menar jag rent praktiskt. Skulle det finnas en retur så är det troligen lättare att lämna tillbaka på t ex ett barnhem än vad det är med ett barn man själv fött. Den ingången är stängd på nåt vis.
"Once you had a baby you can't put it back"

Nej, allvarligt. Hur grymt är inte detta? En lapp runt halsen och sen tillbaka till det forna hemlandet. "Du är för besvärlig, vi vill inte ha dig. Du är inte som vi tänkte oss, helt enkelt. Bye, bye."

Vi är otaliga föräldrar som brukar skämta om att sälja barnen på Blocket, de är billiga ibland. Barn - liksom vi andra som också varit där - kommer med fel och brister. Och med glädje och kärlek. Ibland är de skitjobbiga och ställer till saker. Det finns barn som slåss och mördar. Jo, det gör faktiskt det. Även vuxna är barn till sina föräldrar. Hur länge kan man lämna tillbaka om man inte är nöjd? När gäller garantin? Ska det finnas återkommande tillfällen när man tillfrågas om graden av "nöjdhet"?

Den dagen jag valde att bli förälder gjorde jag ett val för livet, inte för en viss tid. Tillsvidareanställning, inte visstid. Inte provanställning. Jag är den som är vuxen och ska ta ansvar. Visa vägen i den här underbara, grymma världen så att barnet blir en individ med egna, förhoppningsvis, sunda tankar och handlingar.
Det finns inget förord eller kontrakt med liten text längst ner. Inte ens en klausul där man kan kryssa i alternativet "Om det inte funkar så tar myndigheterna hand om barnet". Och tur är väl det.
Kanske borde det istället finnas möjlighet för barnet att friskriva sig från föräldrarna? Undantaget i tonåren då det skulle bli alldeles för stor arbetbelastning på berörd myndighet.

fredag 9 april 2010

Bokfrossa

Idag när vi var i Värnamo en sväng så blev det bl a en runda till Karlsons. Av nån konstig anledning hamnar jag i bokhörnan när jag är där. Kan det bero på de galet billiga priserna? 39:- är inte farligt för en "riktig" bok eller hur? Tre böcker till mig, en till gubben och så varsin till tjejerna som var med, åtta stycken för drygt 300.
Mias hemlighet, Mias systrar och Populärmusik från Vittula har jag inte läst så det blev mina fynd.

Just nu läser jag "Blodsarv" av Denise Mina, den är så där än så länge. Kan iofs bero på att jag mestadels läser den när jag cyklar strax efter 5 på morronen :-). Trots att linserna har åkt på så är det lite suddigt, nog måste texten va så liten för att det är en pocket? Eller så är det svettdroppandet. Får testa att läsa en sväng ikväll och se om det är nån skillnad :-)

Utslag av dålig humor

Idag har Aftonbladet en rubrik som lyder "Se Tiger Woods första utslag efter sexskandalen". Men vem är intresserad av det? Är de röda och kliande? Ska man bedöma - om man nu har erfarenhet av det - vad det är för sort? TV-inslag var det, till råga på allt. Jag vågade inte klicka :-)

Jag inte kräk (grek), jag är turk

Den brytningen var det nån som skojade med, minns inte vem. Nu är det lite tvärtom när mannen på min älskade turkiska yoghurt stämmer Lindahls mejeri på 50 miljoner kronor för att bilden ger fel bild av honom. Hemska tanke! Tänk om nån skulle få för sig att tro att jag t ex är dansk, och detta bara för att en bildbyrå sagt att det är så.

torsdag 8 april 2010

Kossan i båset

När jag var i tonåren så brukade vi fråga oss vad det är för skillnad på en idisslande ko och en tuggummituggande tjej (oftast nån som var ute efter samma kille...). Svaret? Kon har så intelligenta ögon!

Jag kan fortfarande hålla med om detta, det behöver inte vara någon av kvinnligt kön, dock. Jo, kossan så klart men inte den idisslande människan ifråga.

Vad jag vill komma fram till? Jag skulle inte kunna bli lagledare/tränare för ett hockeylag. Eftersom jag inte gillar att tugga tuggummi så funkar det ju inte, det ser man klart när det är dags för slutspel o dyl. Var och varannan i båset låter käkarna mala som värsta Bregottfabriksanställda Mamma Mu. Jag klarar inte det där, att lura magen på det viset. Sen blir man ju trött också. Utöver att man ser mindre intelligent ut :-)

onsdag 7 april 2010

Ska det jävlas så ska det

Idag var jag återigen uppe och cyklade. So far so good. Tog en snabbdusch och väckte tröskverket som låg kvar i sängen. Förlåt, älskling, jag överdriver lite ;-) Det gick också bra så vi var på jobbet i tid.

Igår lämnade vi svarven på några timmar för att det jobbet skulle vara klart idag. Jomenvisst, sonen stängde av den när han gick hem från mekandet. Frid och fröjd. Tills jag skulle vara redig och tömma skräptunnan för att se om där låg några förirrade bitar. *Splash!* Hinken med överskottskylvätska välte ut över golvet. Och hur troligt är det i det läget att det finns en massa absorbtionsmedel att tillgå, tror ni? Inte alls kan jag meddela. Fick upp det mesta till slut och skulle väga upp antal. Men hallåååå!!! Då hade ett av verktygen gått av och därmed var de flesta bitarna kass...

Men jag har inte foten i kläm. Än. Hoppas er dag börjat bättre!

tisdag 6 april 2010

Hemska föräldrar

Våra två yngsta skulle sova borta inatt och för en gångs skull tyckte jag vi kunde curla dem lite. Pappsen skjutsade bort dem till andra sidan byn igår och idag skulle vi hämta deras grejer (sovsäckar och liggunderlag) så de skulle slippa bära det hela vägen hem. Klockan 10 skulle detta stora ske. Vi var tillbaka på jobbet efter frukost kl halv 10. En timme senare klickade det till. Barnen!!! Båda hade glömt.
Nu är det alltså bevisat, våra barn klarar sig utmärkt utan att curlas. Både grejerna och de själva var redan hemma :-)


Den ena hemska föräldern har nu ett straff att se fram emot om några dagar. Uppkörningstid är bokad. Hjäääälp! Gamla hederliga Vägverket är inte vad det var. Numera är det Transportsstyrelsen, Trafikverket och allt vad det heter. Det gemensamma är nog köerna för att komma fram till någon som ev kan hjälpa en med det man för stunden har på hjärtat.

Måste ju nämna att jag håller igång än, efter flera dagar. Imorse skulle jag ut och gå var det tänkt, men mörkret var för kompakt strax efter 5 så det blev en knapp halvtimme på tramporna istället. Ikväll var vi ute och luftade oss en runda i alla fall och nu ska jag förbereda för morgondagens morgontidiga strapatser.

måndag 5 april 2010

Stjärnglans för resten av livet

Igår gjorde vi en investering för livet. Ja, det måste det bli nu när man kostar på sig en ordentlig. Den måste hålla för både det ena och andra. Länge.

Ny säng, alltså. Vi begav oss till det stora sömnvaruhuset och lät oss invaggas i förtroende och prövningar. En särdeles kunnig och trevlig tjej tog hand om oss. Medan barnen som var med sprang runt och testade allsköns sorters sängar - och lät! - fick vi provligga. Fram och tillbaka. Tänk att det kan vara så svårt att känna efter vad som känns bäst!

"Slappna av nu och känn efter." Mmmm, visst, det är lätt på offentlig plats. Till slut gick det. Vi beslutade oss för att satsa på en Stjärnsäng av kontinentala mått. Nu har vi - om några veckor - säng som ska räcka länge. Det ska bli ljuvligt med en ordentlig sovplats. 5 fjädringszoner som ser till att man får avlastning på rätt ställen hela vägen. All tid som tillbringas liggande i den är värd att satsa extra på. Nu åker Tempurmadrasserna ut, tillsammans med de gamla resårmadrasserna. Sängramen får bli Blocketannons och kanske kan jag rita en gavel som maken kan tillverka åt mig? Om jag är snäll?

söndag 4 april 2010

Styr rätt

Minsann, det blev en runda med fortsatt träning igår efter frukost. Förutom hantlarna så blev det däckbyte på tattartermosen, även om jag inte gjorde så mycket mer än rullade fram och tillbaka dem. Mutterknackaren sliter inte jättehårt på musklerna, heller :-)

Hjärncellerna fick sig en omgång också, fattar inte varför det ska vara så svårt att backa med släp! Peter påstår att jag skulle vara en fena på 24-metare eftersom jag vrider på fel håll hela tiden *hmpf*. Idag ska jag visa honom att jag kan. Och mig. Jag är ju lite knasig på det viset, det ska funka direkt, annars blir jag lite småputt. Inte så konstigt att vissa av barnen  är såna, kanske? Mammagener... Nåväl, det är peppande också så kanske kan jag beställa uppkörningstid i eftermiddag? Har liksom bara denna månaden på mig, ett år går attans snabbt...

Idag blev det en morronrunda igen så nog är jag på gång (!?!), var ordentligt svettig när jag kom tillbaka hem strax efter 7. Nu har man fått i sig ett par koppar kaffe och börjar se fram emot frukosten. Men hur i hela friden kan man få sån träningsvärk efter ett par promenader???


lördag 3 april 2010

Makten tillbaka hos mig!

På senaste tiden har jag varit urkass på att träna, något som får mig att må dåligt. Orsakerna har varit flera men haft kroppsliga kopplingar för det mesta. Ont i halsen och senaste veckan en förlamande trötthet. Sov till 12.30 i måndags, till exempel... Lagt mig riktigt tidigt på kvällarna också, känner mig tristare än en grå sjukhusvägg men vad gör man?
Utöver det har jag en del andra symptom - som jag inte tänker tala om vilka för då blir det fler som tjatar om läkarbesök, tror jag - och det räcker med närmsta kretsen till det. Jag lovar att uppsöka närmaste Krankenhaus om jag känner att det är nödvändigt! Gränsen för det varierar beroende på dagsform, om jag säger så.

Det jag skulle komma till är detta:
Jag vill ha tillbaka makten över min kropp och vad jag gör med den. I nuläget är det tvärtom. Min kropp skickar en massa signaler till hjärnan, typ "säg till henne att vila, sätt dig vid datorn istället, gå och lägg dig osv..." Jag är trött på att lyda! Nu tänker jag ta tillbaka taktpinnen och bestämma!

Jag veeeet, man ska lyssna på sin kropp, den brukar vara bra på att veta hur den mår. Men... ibland tror jag att man kan påverka den till att tro att den mår bättre, att den klarar mer än den tror. Det tänker jag testa nu. Känslan jag har är att det är lika bra att köra hårt för att se vad som händer. Ovisshet är inte heller kul. Skulle nu mina symptom förvärras av detta så har jag en ordentlig anledning att kolla upp det.

Redan i torsdags fick jag en sorts "Ahaaaa"-upplevelse, ytterligare en grej jag tyvärr inte kan berätta om, och då och där bestämde jag mig för att köra hårdträning den kommande månaden. För att se vad som händer och ge mig själv en utmaning. Alltså hade jag bestämt att börja igår men luften gick ur mig när det blev akuten med Nora istället. Jag hade resten av dan på mig, men det blev fel och motståndet för stort. I solen på verandan igår eftermiddag gav jag mig själv ultimatum. Allt eller inget. Reste mig direkt och plockade fram träningskläderna så de skulle vara klara till morgonpromenaden.

Idag klockan 7 gav jag mig av. Vissa kroppsdelar gnisslade en stund men jag låtsades att jag inte hörde.
Vad jag har saknat detta! Upp i tystnaden, vakna till i skogen av fågelkvitter och djur som skuttar hit och dit. Reflekterade över en sak idag. Alla djur - från (påsk?)hararna i trädgården till rådjuren i skogen - var i par idag. T o m ett par kråkor som höll på att skrämma hjärtat ur kroppen på mig. Vårtecken, va?

Nu är jag tillbaka och huset sover fortfarande. Kaffe och morgontidning, sol därute. Om en stund ska jag ordna frukost så att jag kan köra ett styrkepass också, det klarar jag inte på fastande mage, nämligen. Inte är det bra, heller, och lite kan ju kroppen få vara med och bestämma :-)

fredag 2 april 2010

Brake a leg

Nix, har jag inte tänkt göra! Inte heller var det något brutet i Noras arm. Vi fick ta bilen söderut för att kolla upp det hela, hon kunde knappt röra den utan att grina illa när hon vaknade ur Törnrosasömnen. Jag är impad, fram o tillbaka på bara 2,5 timme!!! Med röntgen av 2 armbågar och en underarm inkluderad.
Nu går det nog bra att leta ägg :-) Trots att det var lite besvikelse över att inte ens få ett bandage...

Låååååååååååååångfredag

En lagom gråtrist långfredag. Är det vad som väntar, tros? Vädret lyser med solfrånvaro - än så länge - så risken är väl av den överhängande sorten.
Min familj - de delar som är på hemmaplan - sover fortfarande. Undrar om det är tidsomställningen som spökar?

Lillan ramlade i skolan igår och hade fruktansvärt ont i sin arm hela eftermiddagen/kvällen, så jag hoppas att sömnen blåst bort lite av den smärtan. Visst är det svårt att veta om det är akutdags eller inte? Ingen svullnad vad vi kunde se och hon kunde röra på den så vi fortsätter hålla tummarna för en stukning. Kan inte påstå att väntrummet på akuten lockar så där värst mycket...

Store lunsen är genomförkyld men kunde inte hålla sig borta från garaget igår när den efterlängtade kopplingen äntligen anlänt. Gissar på testkörning av rallycrossbil där idag :-)
Mittimellantjejerna är hos far sin så antalet familjemedlemmar är lite avkapat, de resterande får väl leta påskägg på egen hand. Farmor skulle prata med påskharen om att tidigarelägga besöket eftersom det var så mycket på tapeten imorgon. Får se om hon lyckades komma fram i den långa telefonkön.

Vi vuxna då? Goe maken ska nog putsa vidare, Svärisarnas tysk blänker efter gårdagens gnuggande och varför inte se till att vår Geely också får lite glans? Jag ska se om jag klarar av att göra lite nytta (eller åtminstone göra nåt...) också. Inte alls säkert om jag fortsätter veckans mående, men den som lever får se.

torsdag 1 april 2010

Pallade inte trycket















Känner mig lite så här just nu men varför inte försöka påsk-ynda helgen med en hälsning till er alla:

Glad Påsk!!!

Så ser vi till att ha det så här i helgen eller hur?

Nu är det kört!

Igår trillade det in 2 handledartillstånd och det återstående körkortstillståndet så nu kan det börja köras, minsann. Efter att ha köat i långa minuter i fredags kom jag äntligen fram till Transportstyrelsen. Förklarade läget med att ha skickat allt i samma kuvert och frågade - mycket vänligt - hur det kan komma sig att inte allt var klart samtidigt. Efter en stunds efterforskningar kom damen i andra änden (lät som en tjej i 19-20-årsåldern men röster kan ju bedra) att det fattades ett värde på Jennies synintyg.

Jaha, tänkte jag i mitt stilla sinne, då ligger det i nån hög nånstans, I väntan på Vadå? Där hade det säkert legat fortfarande om jag inte ringt. Nu skulle hon påbörja detta ärende i början på veckan. Och inte behövdes det nån komplettering, tydligen, eftersom det nu kom till slut. Så varför låg det på vänt? Vissa vägar äro outgrundliga, liksom det säkert kommer att vara på en del av dem som ska köras ett par år framåt.

Gör bara inte så här, kära döttrar:

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails